Tråd-potpurri: två frågor som jag undrar över...

[Peter_20]

#1:
Varför förändras den egna synen på sitt utseende *hela tiden*?
Jag kan tycka att jag ser väldigt bra ut och "känna igen mig" ena stunden, och fem minuter senare kan jag tycka att jag ser förjävlig ut.

#2:
Det sägs ju att ett par tvillingar i vissa fall uppfattar varandras utseende totalt olika, trots att de ser exakt likadana ut.
Gäller detta även när man jämför sig med gamla fotografier på sig själv?
Jag har hört att jag ser precis likadan ut nu som jag gjorde i 15-årsåldern, men ändå tenderar jag att uppfatta mitt 15-årsutseende helt annorlunda.

[Anonym]

#1 undrar jag också verkligen, hur är det möjligt?? det kan liksom ändras under tiden man står framför spegeln också, först kanske man ser okej ut och sen helt plötsligt är man jätteful, eller tvärtom.

/i

[Malins mamma]

Först och främst så håller ni väl med om att utseendet inte kan förändras av sig självt på några minuter om man inte gör nåt speciellt. Det är ju helt omöjligt. Alltså måste det bero på nåt annat.

Dr C förklarar att ALLT det vi ser, beror på hur hjärnan tolkar bilden som ögonen ser. Det gäller inte bara BDD-drabbade utan ALLA människor.
 
Han tar som exempel:
Du står och pratar med en kompis, ungefär lika lång som du. Ni säger hejdå och han går iväg. Du står och tittar när han går. Den bild dina ögon ser är att kompisen blir mindre och mindre desto längre bort han går. Men här tolkar hjärnan om det som ögonen  ser och du uppfattar det som att han går längre bort, inte att han krymper.

Hur hjärnan tolkar det som ögonen ser beror på många saker: Vad vi har lärt oss genom erfarenhet. Vad vi tror och tänker. Vilka förväntningar vi har. Vår sinnesstämning. Vad vi tänker om oss själva, osv.
 
Att BDD-drabbades utseende verkar förändras så mycket beror på att det som ögonen ser filtreras genom alla de tankar och uppfattningar man har i hjärnan. Det var nån som skrev att hjärnan är som en dator, den kan bara bearbeta de uppgifter som man matar in i den. När man har BDD matar man in en massa tankar och uppfattningar som inte "friska" gör.
 
Tex att utseendet är jätteviktigt, man tolkar andras ord, gester och beteende till att vara en kritik av ens utseende, man tycker sig veta vad andra tänker, man tror att de tankar man har (som ständigt dyker upp) representerar fakta och sanning, osv

Sen när hjärnan bearbetar synintrycket med den information den har fått så kan bilden man ser i spegeln förändras beroende på vilka tankar och uppfattningar som är starkast just då.

Det här visar tydligt hur viktigt det är att granska de tankar och uppfattningar man "matar in" i hjärnan, för det är dom som avgör vilken bild man ser i spegeln.

Ang de exakt likadana tvillingarna:

Den med BDD tittar på sig själv:
Ögonen ser en bild, hjärnan tolkar bilden genom ett filter av hans tankar och uppfattningar om sig själv = han ser ett "monster".

Den med BDD tittar på sin tvillingbror:
Ögonen ser en bild, hjärnan tolkar bilden genom ett filter av hans tankar och uppfattningar om sin tvillingbror = han ser en snygg kille.

Hjärnan är mycket starkare än vi tror, därför är det så viktigt att den inte får felaktig information.
BDD är som sagt en tanke-sjukdom, inte ett utseendeproblem.

Mvh Malins mamma