Har i flera års tid haft en onormal kroppsfixering.. Jag ser väl ganska bra ut överlag, normalviktig, stor passion för träning & kost (ett beroende..?) men, jag har extremt komplex för mina baksida lår/rumpa. Upptäckte vid 16 års ålder (är 22) att jag har mycket celluliter och det är det enda jag ser. Jag ser typ valkar under rumpan som gör att jag får en väldigt ful form på rumpan, vilket jag tänker på konstant, minst varje dag. Jag kan inte gå förbi speglen i hallen i underkläder utan att fastna och studera mig själv vilket resulterar i ångest.. Att tänka på att sommaren närmar sig ger ångest, kortkorta shorts är inte att tala om.. När jag egentligen borde kunna ha det.. Det sitter i huvudet och det påverkar mig något extremt. Går jag förbi en spegel på allmän plats studerar jag hur jag ser ut i byxorna jag har på mig "syns det igenom?" Min pojkvän och bästa vän tycker jag är knäpp. Min pojkvän ger mig jämt komplimanger för min rumpa, vad är det jag ser som inte han ser? Ljuset i badrummet ska vi inte snacka om.. Men jag lyckas dock oftast undvika att folk ska se mina problem, jag försöker dölja det.. Men jag kan gå i affären och klämma på mina skavanker å bara må skit... Det tar så mycket energi av mig och jag har så höga krav på mig själv... Kan det vara BDD?
