Artikel i Cosmopolitan

[Malin]

Hej alla!

Long time no skriv.. Det är väl på tiden att jag får tummen ur och berättar att det finns en artikel om bdd i senaste numret av svenska Cosmopolitan (januarinumret). Ni kanske kommer ihåg att det var en journalist från Cosmo som efterlyste någon att intervjua här på forumet för en tid sen, densamma kontaktade mig och jag ställde upp på intervjun via telefon. Även Sergej på Karolinska intervjuades. Den har funnits ute i handeln i ett par veckor nu, så om någon vill köpa den och läsa är det nog bäst att kila till affären inom den närmsta veckan eller så.

I övrigt ligger jag väl inte på topp måendemässigt, det har kanske min frånvaro från forumet skvallrat om. Men det är ändå inte riktigt lika illa som det brukar vara vid den här tiden på året, och det är ju alltid något Julklappsinköpen blev jag färdig med idag, vilket är en stor lättnad. Hos en del ligger det svåra i att få pengarna att räcka till - hos mig ligger det svåra i att orka och lyckas ta mig iväg in till stan tillräckligt tidigt, tillräckligt många dagar för att hinna köpa allt.

Idag när jag gick ner till stan var jag väl medveten om att jag såg ganska mycket värre ut än vanligt. Jag sms:ade till och med kompisen som jag skulle möta upp i stan och sa att det nog var bäst att jag gick och handlade ensam idag (så att han inte skulle behöva skämmas), något som jag inte brukar göra när jag väl har ordnat sällskap, eftersom det är så sällan. Men han förstod vad det handlade om och sa att han inte brydde sig om hur jag såg ut och tyckte vi skulle shoppa tillsammans ändå. Nere på stan lyckades jag undvika varenda spegelbild i affärerna för att hålla panikkänslorna i schack och kunde genomföra det jag behövde göra trots allt. Jag känner mig lite stolt, men mest utmattad

Jag hoppas ni alla får en trevlig jul, och kom ihåg att försöka vara snälla mot er själva.

Vänliga hälsningar
Malin Sundqvist

[Anonym]

Hej Malin,

Grattis!  Mitt julklappshandlande var ganska likt ditt. Jag hade fått med mig min trummis och konverserade honom hela tiden stelt och konstigt för att undvika alla destruktiva tankar.

Jag måste ha osat ur mig massor av konstig osäkerhet. Jag undrar om han egentligen märker vad det är för problem med mig.

När vi skulle skiljas sa han olika saker på portugisiska. Bland annat tror jag han sade: du är mycket vacker. Jag låssades inte förstå.
Att han sade så förklarade jag med att hans första intryck av mig var en bild på min vebsida från för 3 år sen där jag dessutom har mycket smink. Sedan när han träffade mig var det före den här förändringen som jag just nu är ledsen för. jag tänker mig att han kanske har kvar ett första intryck av mig som dröjer sig kvar fastän verkligheten förändrats. Eller kanske så tror han att han har chans på mig och vill bli tillsammans med nån som är svensk och smickar mig därför. Eller också tittade han lite suddigt....eller också är det min utstrålning han pratar om.

Men jag blev i alla fall glad. Och det var skönt att slippa gå själv. Fast det var synd att jag inte kunde vara lite mera närvarande.
Det känns skönt att veta att det fanns en annan tjej samma dag som upplevde liknande saker. Om jag inte hade haft den här websidan hade det känts mycket värre. Man hade känt sig så enormt unik. Så var det för mig under 90-talet. Jag pratade nästan inte med nån om de värsta tankarna.