Hej Rebecca!
Va trevligt att du tittar in här!
Jag har tänkt på dig mycket. Hur går det i skolan nu (med att komma iväg på morgonen)?
Som jag har förstått det så har du i stort sett gjort KBT "på egen hand" (eftersom din psykolog visste mindre om BDD än du själv gjorde) genom att göra saker som du har varit rädd för, och upptäckt att det inte var så farligt som du trodde. Men att den största hjälpen för att komma igång var att du fick rätt medicin i rätt dos + mycket stöd ifrån din familj, släkt och kompisar. Har jag uppfattat det rätt?
Jag vill fråga dig en sak, när du "faller tillbaka", hur är det då? Kan du inse att det är BDD:n som gör det och att de hemska känslorna kommer därifrån? Eller känns det, just då, som att BDD:n hade rätt?
Det är iaf roligt att du har gjort så stora framsteg. Om du har tid och lust får du gärna berätta om hur du har gjort (och tänkt) för att kunna leva ett bättre och mer normmalt liv.
Ang ditt foto så tycker jag det var väldigt trevligt att få se dig Rebecca, och det gäller också dig Sanna liksom alla er andra som har lagt ut era foton.
Hälsn. Malins mamma
