helsike!

[Anonym]

imorgon är det nyårsafton och jag är bjuden på nån jädra middag. JAG VILL INTE! jag hatar sånt!! men jag har lovata tt komma, så jag måste väl.

det värsta är att mina kompisar har bestämt sig för att tussa ihop mig med nån kille jag aldrig har träffat (läs aldrig träffat mig). jag hatar när de gör sådär. nu kommer jag bara få höra "varför sa ni inte att hon var SKITFUL?" jag vill inte! jag kommer inte fixa det. varför gör de såhär för mig?

jag vill inte gå. vill bara vara hemma.

[helenah]

åh gud vad jag känner igen mig i din text.
du är inte ensam ska du veta...

[pelle]

Hejsan!

Hur gick det med killen? Lyckades ihoptussningen?

/ Hls pelle

[Anonym]

hehe, nej det är klart att den inte gjorde. eller, det gick ganska bra just då, vi pratade ganska mkt med varandra och fick bra kontakt (tydligen inbillning från min sida)

men sen hörde jag aldrig från honom igen JAG HATAR ATT VARA ENSAM! hatar när man börjar hoppas och sen blir helt besviken. hur kunde jag tro att nån skulle kunna bli käri mig? vilket skämt. hahahahaha

[pelle]

Men gillade du honom då? Skulle han ringa eller höra av sig? Han kanske väntar sig att du ska göra första steget och ta kontakt? Om du läser hur mattias77 och även jag tänker, så... Killen är kanske skakis för att höra av sig. Kan du inte höra med polarna och se om du kan lirka fram nåt. Han kanske är intresserad?

Från relationsmästaren, pelle

[Anonym]

nä vi bestämde inget, men vi pratade lite över internet efteråt. jag skulle aldrig aldrig aldrig våga fråga min kompis om hon vet nåt! shit, vad hon skulle tycka synd om mig. för antagligen vet hon att han inte är intresserad men vågar inte säga nåt för att hon är rädd att gör amig ledsen. jaja det blev inget iaf. SKRÄLL

jaja vem bryr sig?

[helenah]

Jotack, det har ju hänt otaliga gånger.
Det verkar som man fått bra kontakt med en viss kille,
men sen inser man att det bara är inbillning från ens egen sida
eftersom han efteråt inte verkar ett dugg intresserad.

[pelle]

Jag förstår exakt hur ni tänker och jag skulle nog tänka precis likadant i motsatt situation. Men dessa funderingar gör ju att det sällan blir nåt tack vare att man inte vågar fråga eller gå vidare i kontakten. Man får ju tänka på att den andra personen i många fall sitter med samma funderingar och tankar som en själv.Nån måste ta ett initiativ, men ingen vågar och så rinner det ut i sanden. Värdelöst och samtidigt blir man ju less på sig själv, att man är en sån fegis. Man är rädd för att bli nobbad och sårad och därför väljer man det trygga alternativet. Man lever hellre kvar i ovissheten än att få det självklara(enligt sig själv) besannat.

/ Hls Pelle