Var hos hudläkaren idag, och vet inte riktigt hur jag ska känna...
Fick träffa en AT-läkare först som läst min journal, och som frågade lite om min situation ("mår du psykiskt dåligt på grund av din hy också?") samt diverse annat. Frågan "vad förväntar du dig att få ut av idag?" gjorde mig lite ställd, men babblade något om en bättre medicin som inte är lika hård mot magen, samt att jag provar vad som helst.
In kom så hudläkaren, som börjar med att presentera sig samt att be om ursäkt för att hon inte kan skaka hand då hon "smörjt in sig nyss", och sedan fortsätter med "Roaccutan. Absolut."
Eh, ursäkta? "Ja, Roaccutan, utan tvekan. Absolut. Är det såhär illa finns det ingen anledning att inte börja." Såhär illa? Det är ju tusen gånger bättre nu än det varit innan! Om hon tycker DET HÄR är illa skulle hon sett mig för ett år sedan.
Hon sa även något som förvirrade mig; vilket var att hon inte tyckte att det jag har ser ut som Rosacea, utan nodulocystisk acne; så jag antar att jag har båda två, och att de bölder jag får beror på det. Hon bestämde i princip ÅT mig att jag skulle gå på Roaccutan (det var ju det jag ville, men det kändes inte direkt som att det var ett beslut vi gemensamt diskuterade oss fram till, som jag hade hoppats) men blev hejdad tvärt i sitt utspottande av utlåtanden när jag på frågan om jag har psykiska problem svarade att ja, det kanske man kan säga. "Oj då...oj, då blir det svårare." Ja, de säger det.
De skickar i alla fall förfrågan om tillåtelse/åsikt från psyk, och om de ger grönt ljus ska jag gå på Roaccutan omgående, och i fyra månader framåt. Ska fram tills dess gå på Oracea och ytterligare en medicin, samt en gel jag ska smörja med.
Fick även kortisoninjektioner idag, det var nytt för mig...det hjälper tydligen att läka cystorna fortare och minskar risken för ärrbildning, som hon så rättframt konstaterade att jag ju hade. Hon gjorde injektionen i den första, sedan fick AT-läkaren ta över och när hon efter att ha gjort en frågade var hon skulle förtsätta, fick hon ett "där, där, där, där, där...vilket som" till svar. Jättekul, tack så mycket. Hela mitt ansikte är tydligen fullt med skiten, alltså. Hennes "kinderna är ju de mest drabbade delarna men näsan ser ju ganska bra ut i alla fall" fick mig att undra också..."Ganska bra"?? Vaddå ganska bra; jag har ju inte ett dugg på näsan, så vad menar hon? Ja, jag vet att den är jävligt köttig och bred, men den är sån. Påminner den om en deformerad Rosaceanäsa, eller vad menar hon egentligen??
Är glad över att äntligen få börja med något ordentligt (hon sparar inte på krutet, direkt), men var ändå helt gråtfärdig av hennes bemötande och kommentarer som hon bara slängde ur sig utan någon som helst eftertanke. Som sagt, om hon tycker att det HÄR är illa (hon tvekade inte en tusendels sekund innan hon hävde ur sig hur mycket Roaccuan var nödvändigt), vad skulle hon ha tyckt om hon såg mig för ett år sen när det var som värst? Och framförallt, vad har alla ANDRA tänkt?
Gick därifrån med gråten i halsen och sju plåster i ansiktet (och en näve extra i botten av väskan, "för säkerhets skull") och försökte dölja mig bakom kragen på min kappa när jag gick ut. Jag vill bara spola fram tiden ett halvår så att jag kan se resultatet och slippa oroa mig för min jävla äckelhy mer.
