studsbollen_87
Gäst
|
 |
SV: Skinpicking = dermatillomani?
« Svara #5 skrivet: 2009-02-10, 22:24 » |
|
Hej!
Det jag skrev var ett utdrag av en text som beskrev sjukdomen dermatillomani - inte någon egen liten världssanning, jag har ingen aning om alla som skinpickar tycker att det är avslappnande eller om det nu möjligtvis kan avra det om man skär sig.
Eftersom det är ett psykiskt tvångsbeteende, så ser inte huden annorlunda ut, det är mer att man har ett begär att göra det och finner det avslappnande, tankeskingrande... eller vad man nu vill kalla det... man har svårt att sluta, trots att det är ett destruktivt beteende som man inte vill hålla på med och som man på intellektuell plan försår - inte för med sig ngt positivt.
Dermatillomani - rör sig om huden.
Sök på google, eller wikipeidia
Trichotillomani, innebär att man rycker av ögonfransar, ögonbryn, huvudhår, annan kroppsbehåring.
Just Trichotillomani kände jag igen mig i, jag ryckte av ögonfransarna under flera år och kunde inte sluta. Det var avstressande, jag gjorde det nästan varje dag, och kände ångest efteråt för resultatet såg fördjävligt ut. Minns fortfarande känslan av hur härligt det var att rycka av ögonfransarna, men jag ser till att låta bli. Jag vill ju ha dem kvar.
Har även hållt på och skinpickat, och började läsa om dermatillomani - tyckte att det verkade stämma bra in på mig. Kan även tänka mig att jag lätt kan glida över från den ena "impulskontroll störningen" till den andra. De är ju ganska snarlika, bara det att de drabbar olika områden av utseendet.
Tyckte också att det blev lättare att sluta med detta ( har lyckats nästan helt) efter att jag läste det som en impulskontrollstörning. Tänkte då typ: Nej men vad fan, kan jag inte se till att styra mina impulser då. Det blev lite lättare att ta mig samman, om jag "visste vad jag kämpade mot". Annars kunde jag lätt inbilla mig att jag hade ngt bra syfte med proceduren, typ: rena min hud, bara krafsa bort lite sårskorpor osv.
Hoppades att ni andra också kunde tycka att det var intressant. Man behöver inte tänka att man har det eller inte, utan bara känna till att de här "sjukdomarna", beteendena finns. Det kanske kan hjälpa någon. Mig hjälpte det ialla fall, det kändes som en neutralisering kring ett pinsamt personligt problem som jag hade.
Vet man om de medecinska termerna, är det lättare att hitta fakta och förhålla sig till problemen. Tyckte även att det var intressant med sambandet med BDD. Att ett stort antal av de drabbade även utvecklade BDD.
Ha en bra kväll!
|