BDD Sverige
2015-09-29, 22:49 *
Nyheter:
   Startsida   Hjälp Länkar  
Sidor: [1]
 
Författare Ämne: Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.  (läst 1533 gånger)
ForAllTime
Nybörjare
*
Antal inlägg: 28

Min största fiende är mig själv


Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.
« skrivet: 2012-01-19, 23:25 »

Hej! Jag har haft ångest, funderingar och hopplösa känslor om ämnet kärlek. Innan jag fick BDD, för länge sedan, var det inga problem och jag kände att jag absolut skulle duga för en kille, jag har ju haft en pojkvän och mycket positiva konstateranden om mitt utseende. Nu känner jag däremot att jag inte skulle duga för NÅGON kille alls. Det känns hopplöst, som om ingen skulle kunna bli kär i mig, vilja börja lära känna mig, eftersom jag KÄNNER mig och tycker jag ser mig som jätteful Alltdop grund av den eländiga BDD:n! Ledsen Usch, det känns också som jag hat försändrats i utseendet och jag vet inte varför de perioderna som jag set bättre ut inte har kommit på jättelänge! :/ Känner mig inte tillräckligt söt för en kille.

Detta ämne tänker kag på mycket och oroat mig för att jag inte aka kunna få en pojkvän eller en flört eller någon som blir kär i mig :/ Hur har ni det med den fronten, tänker ni som jag gör eller på ett annat vis?


Tack.=)
Loggat

With great power comes great responsibility
Malins mamma
Moderator
*****
Antal inlägg: 1478


SV: Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.
« Svara #1 skrivet: 2012-01-20, 13:23 »

Det du tar upp är vanligt och är på nåt sätt grunden till att BDDn blir så jobbig. Dr Claiborn skrev en del om det i Workbooken. Han hade en metod som gick ut på att man skulle ta reda på vad det är som man egentligen är mest rädd för, och sen undersöka om det finns några bevis för om det man tror är sant eller inte. Jag skrev ett inlägg om det här nångång 2005. Jag tog näsan som exempel då men det är bara att ändra till det BDD-fokus man har själv. Jag klistrar in:

"Om man har en tanke/uppfattning eller har fått en kommentar om nåt "fel" i sitt utseende, då ska man ställa sig frågan:
"Vad skulle hända om det var sant", om och om igen tills man kommer fram till det sista svaret. Då har man kommit underfund med vad man är rädd att ska hända.

Vi antar att man tycker att ens näsa är för stor och någon påpekar det så frågar man sig vad skulle hända om det var sant att man har en stor näsa.

Man svarar kanske att då betyder det att man är ful.
Då frågar man om igen vad skulle det betyda om det var sant att man är ful.
Svaret blir kanske att då skulle ingen gilla en.
Då frågar man vad det skulle betyda om det var sant att ingen tycker om en.
Svaret kan tex bli att då kommer man att vara ensam resten av livet.
Man frågar igen vad skulle hända om man var ensam resten av livet. Svaret kan bli att man man kommer att vara olycklig och inte ha något att leva för.
 
Då har man kommit fram till det man egentligen är mest rädd för.
Att man kommer att leva oälskad, ensam och olycklig utan någon mening med livet.

När man har kommit så långt ska man undersöka om det verkligen är sant att man kommer att bli olycklig och ensam om man har en stor näsa. Finns det någon man känner eller känner till som lever ett bra liv fastän de har en stor näsa?
Ja det finns miljontals människor som har en större näsa än "medel" och lever sina liv som vanligt. Det finns alltså bevis för att en stor näsa INTE betyder att man blir ensam och olycklig.
När man vet och har insett det så behöver man inte bli ledsen om nån skulle kommentera ens näsa, eftersom det bevisligen egentligen inte alls är viktigt hur ens näsa ser ut när det gäller frågan om man kan bli omtyckt eller älskad av någon."

Den här slutsatsen att man skulle vara oälskbar pga nåt i sitt utseende tror jag är nåt som är gemensamt för alla BDD-drabbade, men det är inget jag vet säkert. Det finns ju många som har kille/tjej men de kan ändå vara osäkra på om de verkligen är älskade.

Citat
Nu känner jag däremot att jag inte skulle duga för NÅGON kille alls. Det känns hopplöst, som om ingen skulle kunna bli kär i mig, vilja börja lära känna mig, eftersom jag KÄNNER mig och tycker jag ser mig som jätteful.

Jag tror att jag skrev till dig förut att när man har BDD så ska man inte tro på sina tankar och inte lita på sina känslor. Det gäller förstås inte alla tankar och känslor man har utan det är just såna här känslor man inte ska lita på (såna som man blir ledsen och olycklig av pga sitt utseende), de är falska och orsakade av BDDn.
Tänk också på att frågor som att om du är tillräckligt söt för en kille, om du duger, om nån vill lära känna dig, om nån kan bli kär i dig osv inte är din sak att avgöra, utan det är den eventuella killens tycke och smak om dig som person (inte bara utseendet) som avgör det.

Citat
jag vet inte varför de perioderna som jag sett bättre ut inte har kommit på jättelänge!

Kan det vara så att du under den senaste tiden har brytt dig extra mycket om hur du ser ut? Dvs att du lagt mycket tid, energi eller pengar på ditt utseende?   
Loggat

Nothing other people do is because of you.
It is because of themselves.
ForAllTime
Nybörjare
*
Antal inlägg: 28

Min största fiende är mig själv


SV: Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.
« Svara #2 skrivet: 2012-01-21, 14:06 »

Hej. Jag förstår vad du menar, det är bara det att det är svårt att lita på hoppet, att allting bara är en förstorad och inbillad fokusering. Jag är ju van vid att tro att jag är söt, men när jag ser mig i spegeln är jag ful och det är svårt att acceptera eftersom jag nog aldrig har
haft det så här jobbigt med just BDD:n.
Håller på och ska försöka följa ett schema för att kanske kunna bli bättre...och det är jobbigt.

Men det är nog sant det du säger, jag har lagt ner mycket energi på BDD:b, så fort jag vaknar och ska somna. Så jag måste följa mina uppgifter för att överhuvudtaget kunna bli bättre, för jag kan inte förlita mg på att spegeln kanske snart ska visa mig sötare.
Loggat

With great power comes great responsibility
ForAllTime
Nybörjare
*
Antal inlägg: 28

Min största fiende är mig själv


SV: Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.
« Svara #3 skrivet: 2012-01-21, 14:09 »

Och det du skrev om Dr Clauborn, det känner jag mig igen mig i och det stämmer en del i vad jag känner Leende (smiley)
Loggat

With great power comes great responsibility
ForAllTime
Nybörjare
*
Antal inlägg: 28

Min största fiende är mig själv


SV: Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.
« Svara #4 skrivet: 2012-01-21, 14:11 »

Jag har förresten bestämmt mig för att inte titta i spegeln på ett bra tag...vad tror du om det, Malins mamma? Är det dumt eller bra... eller bådeoch? Leende (smiley)
Då menar jag i två veckor, ungefär och samtidigt jag ska följa scheman så att jag får någonting gjort emellan att jag tänker på BDD:n.
« Senast ändrad: 2012-01-21, 14:15 av ForAllTime » Loggat

With great power comes great responsibility
Malins mamma
Moderator
*****
Antal inlägg: 1478


SV: Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.
« Svara #5 skrivet: 2012-01-21, 17:38 »

Citat
Jag har förresten bestämmt mig för att inte titta i spegeln på ett bra tag...vad tror du om det, Malins mamma? Är det dumt eller bra... eller bådeoch?

Både ock faktiskt. Det är inte bra att stå framför spegeln i timmar, det är inte heller bra att undvika speglar helt. Det du borde eftersträva är att få ett normalt förhållande till speglar. Vad som är normalt kan förstås variera för olika personer men det vanliga är väl att man tittar i spegeln på morgonen när man ev sminkar sig och gör sig iordning och sen under dagen så tar man sig en snabb titt när man går på toa.

För att vänja dig av med spegeltittandet så är det mycket möjligt att det kan vara bra att undvika speglar nästan helt ett tag, men absolut inte för länge. Två veckor är nog max skulle jag tro.
Loggat

Nothing other people do is because of you.
It is because of themselves.
ForAllTime
Nybörjare
*
Antal inlägg: 28

Min största fiende är mig själv


SV: Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.
« Svara #6 skrivet: 2012-01-21, 19:04 »

Okej, tack för svaren.
Loggat

With great power comes great responsibility
jENNIEssssssssss
Gäst
SV: Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.
« Svara #7 skrivet: 2012-01-26, 17:11 »

Hej

När jag var tonåring gick luften ur mig, kände mig så ful. Ingen skulle någonsin kunna älska mig, bli kär i mig eller stanna hos mig.
Min självkänsla var så låg och min djupa depession åt upp mig inifrån. Jag försökte dölja min kropp.  

Jag har nästan inte återhämtat mig -även om det är bättre, men jag känner mig ofta ful trots att många tycker att jag är söt.

Jag känner mig komfunderad om det är min depression /självkänsla som gör att jag inte kan tycka om mig själv som jag är -eller om det rör sig om BDD... eller om det kanske är en kombination..

Det som gör mig mest rädd är psykiatrin, den öppna, där människor inte agerar, där de bara lyssnar och inte hjälper människor eller engagerar sig, utan personalen är mer engagerade att lyfta sin lön i månadens slut.
Medan man själv dör för att det inte finns tillräcklg kompetens eller pengar inom psykiatrin.

Jag känner mig så ensam
Loggat
ForAllTime
Nybörjare
*
Antal inlägg: 28

Min största fiende är mig själv


SV: Kärleken -Hur det känns för mig om det som BDD-drabbad.
« Svara #8 skrivet: 2012-01-29, 23:46 »

Hej på dig Leende (smiley)

Jag lider med dig <3 Det är en plåga att gå igenom de känslorna och tankarna som du gör..Det är svårt att veta vad man ska tro på eller inte. Man blir så förvirrad av alla tankar och känslor hit och dit, det jobbiga är att allting sker inombords så ingen kan egentligen se hur man egentligen mår.
Jag önskar dig lycka och jag tror säkert att du kommer att hitta en riktigt snygg man som kommer tycka om dig för den du är Leende (smiley)

Kram på dig!
Loggat

With great power comes great responsibility
Sidor: [1]
 
 
Gå till:  

Drivs med MySQL Drivs med PHP Powered by SMF 1.1.11 | SMF © 2006, Simple Machines LLC Giltig XHTML 1.0! Giltig CSS!