Bra att veta

[Malins mamma]

Hej alla!

Jag är Malins mamma och jag har läst vad ni har skrivit här sen forumet startades i höstas. Jag lider verkligen med Malin och alla er andra som har drabbats av den förödande sjukdomen BDD.

Efter att ha läst Katherine A. Phillips bok om BDD, ?The Broken Mirror?, era inlägg här och naturligtvis pratat mycket med Malin så tycker jag att jag har fått ganska bra inblick i vad det innebär att lida av BDD. Därför tänkte jag sammanfatta lite vad jag har kommit fram till om sjukdomen BDD. Jag vill också tala om direkt att jag har ingen som helst psykologisk utbildning, jag är bara en vanlig mamma.

BDD kan ju yttra sig på olika sätt hos olika personer  (beroende på vilken del av kroppen, ansiktet eller håret man bdd:ar om) och även variera i svårighetsgrad (från mild till svår BDD), därför är det svårt att säga nåt exakt, men vissa saker är gemensamma för de flesta.

Jag börjar med en fråga som många av er undrar över:

?Lider jag av BDD eller är jag ful på riktigt??

OM du är ?besatt? av defekten/defekterna, dvs tex ?..

* tänker på den flera timmar dagligen
* försöker dölja den
* speglar dej överdrivet mycket, eller?
* försöker undvika speglar
* gärna vill operera defekten
* håller på med skin-picking (om du har hy-BDD)
* jämför dej med andra
* undviker att bli fotograferad
* inte kommer iväg eller kommer försent för att du inte ser okej ut eller för att du försöker fixa ditt utseende
* du skäms för ditt utseende
* du helst går ut när det är mörkt, sätter dej på den mörkaste platsen i ett rum för att inte defekten ska synas
* du skäms för att du lägger så stor vikt vid ditt utseende, men ändå kan du inte få bort tankarna från defekten
* ibland kan få panikattacker när du tittar dej i spegeln
* ibland tycker att livet inte är värt att leva pga ditt utseende
* du tycker att andra glor på dej, skrattar åt dej och kommenterar ditt utseende
* defekten hindrar dej från att ha ett normalt socialt liv, i skolan, på jobbet, med vänner

?.. DÅ har du säkerligen BDD, och det betyder alltså att du har en förvrängd självbild.
 
Det är faktiskt så att de flesta BDD:are enl. Kathrine Phillips ser väldigt bra ut. Jag har också sett fotografier på ganska många BDD-drabbade och det var INGEN av dom som var fula på nåt sätt, de flesta var vackra eller mycket vackra.

fortsättning följer....

[Malins mamma]

Sen tänkte jag ta upp en sak som ni kanske tycker är helt fel, men läs vidare så ska jag förklara.

?Sjukdomen BDD har inget att göra med hur ful eller vacker man är.?

Det kan ju verka konstigt eftersom en stor del av en BDD:ares  tillvaro kretsar kring tankar om hur ful/äcklig/hemsk man ser ut. Det beror på att BDD:aren har en förvrängd självbild, på samma sätt som anorektiker ser sig själva som tjocka fast de är hur magra som helst.

Att det är så svårt/omöjligt att övertyga en BDD:are om att han/hon ser helt normal ut beror just på att BDD:aren ser en annan bild av sig själv än vad andra ser.
Vi tror väl alla på vad vi ser med våra EGNA ÖGON, det gör BDD:aren också, även om det han/hon ser INTE stämmer överens med verkligheten.

Råd till BDD:aren:
Tänk på att det är ENDAST DU SJÄLV som ser din defekt. Alla andra ser dig som en vanlig normal person. Det är därför andra har så svårt att förstå din sjukdom.
(Var det tex nån som såg att Malin var ful eller att Mattias hade hudproblem....?)

Råd till anhörig/vän:
Acceptera att BDD:aren ser sig själv annorlunda än vad du gör. Man kan inte klandra en person för att han faktiskt ser det han ser.  

 
Ett annat ?bevis?, som jag ser det, för att BDD inte har något med utseendet att göra är hur ni som har hittat hit kände igen er i Malins och Mattias berättelse när de har framträtt i tidningar och TV.
Var det att de är lika ?fula? som ni är? Nej, det tror jag inte. Det ni kände igen var deras berättelse om hur de känner sig, vad de gör och hur det påverkar deras liv, eller hur? Det är det sistnämnda som är sjukdomen BDD, inte utseendet.

Däremot så grundar sig BDD på den hemska bild man har av sig själv.


forts. följer .....

[Malins mamma]

En annan fråga som har diskuterats här är denna:

Varför kan en BDD:are inte ta åt sig komplimanger?

Det beror  just på den förvrängda självbilden. Den bilden han/hon ser av sig själv brukar vara så hemsk att de vet att ingen person kan tycka att man är fin, inte ens att man är normal.
Om då någon säger att han/hon är helt normal/fin/söt/snygg så försöker den BDD-drabbade finna en förklaring till uttalandet.
Tex att:

* personen ljuger
* personen har otroligt dålig smak
* personen säger så bara för att vara snäll (gäller speciellt om nära släkt eller vänner uttalar sig positivt)
* man har lyckats sminka över eller dölja defekten så bra att den inte syns just då
* man står i rätt vinkel så att ljuset faller på ett lämpligt sätt
osv osv

En komplimang, även om den är helt ärlig kan därför vara stressande för bdd:aren som kanske tycker att han måste leva upp till den ?falska? bilden av sig själv även nästa gång.
 
Komplimanger betyder även att andra inte ser eller bryr sig om ?defekten?. BDD:aren får alltså ingen bekräftelse på att det som plågar honom/henne så svårt faktiskt finns, därför blir komplimangen mest en stor besvikelse.
 
Å andra sidan är det inte bra heller att hålla med om att BDD:aren är ful, då får han/hon sina värsta farhågor besannade och sjunker ännu längre ner i sin förtvivlan.

Komplicerat alltså, men om man ger en komplimang så är det bra om man samtidigt talar om att man förstår att den BDD-drabbade har en annan uppfattning om sitt utseende.

Att diskutera med en bdd:are  hur han/hon ser ut är egentligen omöjligt eftersom det är två olika utseenden man talar om, det ena är det som den BDD-drabbade själv ser och det andra det som alla andra ser.


Jag vill också rekommendera både BDD-drabbade, psykologer och anhöriga att försöka få tag på boken "The Broken Mirror" för att få en större förståelse för sjukdomen.

Mvh/ Malins mamma

[pelle]

Intressant läsning!

Tack till Malins mamma!

[Sara]

Åh, håller med pelle

[Anonym]

Tack!

[Anonym]

Väldigt bra att få en sådan genomgång, tycker jag!

Angående Mattias(som jag såg i metro, såg malin senare) så antar jag att jag tänkte: Tänk om det verkligen är sant? Tänk om du har en sjukdom? Tänk om du en dag kommer att se en helt annan person i spegeln? Jag kände mig oerhört hoppfull. Nu har väl kanske inte ngt förändrats, men det är faktiskt skönt att kunna få skriva lite om hur man känner sig utan att hela tiden vara rädd för att ngn ska säga emot eller inte förstå...
tack malins mamma o alla som skriver!
CA

[Malins mamma]

Hej CA!

Om symptomen som jag skrev om i första stycket stämmer in på dej så har du säkerligen sjukdomen BDD och jag är övertygad om att om du får en behandling som gör att BDD:n försvinner så kommer du att se en helt annan person i spegeln än du gör nu.

/ Malins mamma

[Anonym]

tack igen malins mamma. jag går hos en psykoterapeut, men hon har inte direkt givit mig någon diagnos. jag fick gå igenom olika instanser i ca 9 månader för att få gå i terapi. vissa saker är bättre: jag får inte panik- eller ångestattacker lika ofta, men ibland undrar jag om det verkligen blir bättre eller om jag bara lyckats hålla allting borta.
angående punktlistan så stämmer helt klart 12 av punkerna, men inte alla o angående komplimanger så tänkte min hjärna "precis! absolut! det är exakt så det är!"
Å andra sidan vet jag att det inte är inbillat: jag är ful o äcklig, så där vet jag inte: kan man vara ful o ha bdd?
CA

[alex]

"Det är faktiskt så att de flesta BDD:are enl. Kathrine Phillips ser väldigt bra ut. Jag har också sett fotografier på ganska många BDD-drabbade och det var INGEN av dom som var fula på nåt sätt, de flesta var vackra eller mycket vackra. "

Om det är samma malin på bilderna i aftonbladet som det är som driver den här siten så måste jag säga att det verkligen är så. Svårt som det är med komplimanger så tänker jag ändå ge dig en malin, flickan på den bilden är verkligen Vacker.
Min egen erfarenhet är jag jag blir överlycklig över alla komplimanger, en stund, sen är de döda igen när man lyckats bryta ner dem och tolka dem på olika negativa sätt, men kommer du dit så säg bara till så får du en ny

[mueller]

tack malins mamma för att hon engagerar sig! betyder mkt..

[Malins mamma]

Hej CA!

Jag vet och förstår att du ser dej själv som ful, och jag vet också att det inte skulle gå att övertyga dej om motsatsen.

Det jag skulle önska var att du och andra BDD-drabbade verkligen förstod att den bilden ni ser av er själva är det ingen annan som ser.
Jag tror att det skulle vara lite lättare att uthärda BDD:n om ni VISSTE OM att andra inte ser eller lägger märke till defekten/defekterna.
 
Tänk på möjligheten att de som säger att du ser bra ut verkligen tycker det helt ärligt.

Du undrade om man kan vara ful och ha BDD. Det vet jag inte riktigt men K A Phillips skrev (om jag kommer ihåg rätt nu) att man hade upptäckt BDD-symtom hos en del svårt brännskadade, såna som har brunnit i hela ansiktet. Det torde dock vara lättare för dem att få förståelse från andra eftersom det fula faktiskt är synligt för alla.

CA, har du talat om för psykoterapeuten att du känner dej ful?
 
Sen vill jag tacka dej CA och er andra också för er positiva respons!
Mvh Malins mamma

[Anonym]

Det brukar handla om mitt utseende. När jag sökte hjälp så var det så fasansfullt att inse att jag var fulast i hela världen att jag bröt i hop totalt 2 ggr i veckan, nu antar jag att jag försöker acceptera det, fastän det inte går. Det känns som om hela själen håller på att spricka för att jag hatar det jag är så mycket.
Mitt enda hopp står till att jag verkligen är riktigt sjuk o har vanföreställningar. Att monstret i spegeln en dag bara är borta o att det är ett vackert ansikte där. Å andra sidan har jag inte mycket till hopp kvar.
Jag vet vad som väntar i spegeln, jag oftare förberedd nu, så det blir inte lika många sammanbrott, mer en jämn depression.
Jag vet att jag har förlorat o förstört mycket i mitt liv pga av monstret. Mina studier o sidan-om-jobb har gått åt skogen. Har i stort sett inget socialt liv kvar, förlorat vänner och har problem att lämna lägenheten.
Vad är det för mening med ens enda, värdefulla liv om man ändå aldrig kan leva det?
CA

[psycho-doll]

Malins mamma: Tänk om alla hade en mamma som dig

CA: Håller med dig.. innan jag fick BDD kändes det som att jag var på väg att 'bli ngn'. Dvs skaffa mig en utbildning och jobb o.d.

Nu känns det mesta förstört pga de tre bokstäverna BDD.

Hade hoppats mkt på att få en remiss till Karolinska i Stockholm, men nu ser det kört ut då politikerna i Gbg har beslutat att skära ned psykvården i det område jag går i, med 10-15 miljoner kr.

Det här var mitt sista hopp. Så nu är jag extra deprimerad och nedstämd. Men det går väl över. Vem vet, kanske remissen går igenom ändå. Får se vad jag ska göra åt saken.

/Mvh Mattias

[Malins mamma]

Mattias, tack för det!

CA och Mattias, som ni och andra har beskrivit så förstör BDD:n otroligt mycket. Det är ju inte konstigt att ni blir deprimerade också när det verkar vara så hopplöst att få nån bra behandling som verkligen hjälper. Men vi får hoppas att dethär som Sergeij ska börja med på Karolinska ger bra resultat.
Det är ju ett steg i rätt riktning iaf.

Mvh/ Malins mamma