Plastikkirurgi

[Malin]

Pelle: jo jag var nog en ganska lustig syn där på britsen. Tänk dig en hypernervös Malin: "waah! försiktigt! vad gör du nu? du bränner väl inte för djupt? vad är det där för nåt? vad ska du göra med den? kan vi ta en paus? vänta lite!!!" ..en mer hysterisk patient än mig får man nog leta efter

Slutresultaten är jag inte helt nöjd med, men å andra sidan är det väl inte helt färdigtläkt än heller. Det är fortfarande små gropar och rodnad och jag är jätterädd för att groparna aldrig kommer släta ut sig. Men jag tror jag avvaktar i någon månad till innan jag ringer och klagar

Jag planerar på att eventuellt ta bort fler födelsemärken nästa vinter, jag har ett i ena ögonbrynet som är i vägen när jag sminkar mig och ett par till på kroppen som jag råkar riva på ibland. Men det är inget som inte kan vänta till nästa vinter och jag vill som sagt inte låta det gå till överdrift. Tanken är ju att man som bddare ska försöka stå emot kirurgiska ingrepp.

mvh
Malin

[Anonym]

En fundering......om någon inte gillar mig för mitt  utseende är han/hon inte värd att känna mig. Ser denna någon inte hur vacker jag är  både    med och utan mitt skal,  så  spar jag inte honom/henne ens som bekant.  Ett barn älskar sin nalle mer när den har fått vara med och blivit lite solkig, trasig och luktar.  Jag såg en vuxen kvinna i ett  dr Philprogram som inte kunde göra sig av med sin barndomsfilt. Hade hon velat byta den mot en ny, snygg och tillrättad?? Jag ser människor när deras själ tittar fram och det är intressantare än ett utseende. Om man kritiserar sitt utseende så hårt, är man då lika hårt kritiserande mot andra?? Har man låtit andra hjärntvätta sig att man är ful varför intehjärntvätta sig tillbaka till att bli den helt underbaramänniska som vi är!

[pelle]

Hej!

Bra skrivet och jag håller med dig, det gör nog många andra också. Tyvärr har jag så svårt att klara av acceptera mina defekter, även om jag mer än gärna skulle vilja det. Det blir som nån slags manisk sjukdom som är svår att hantera. Jag är dock inte lika kritiserande mot andra människors utseende som mitt eget.

Hälsningar Pelle

[Anonym]

Hej Pelle
Jag tycker att du ärsärskilt intressant eftersom en av mina närmaste är kille och har bdd. En helt perfekt människa som tycker att han inte duger. Man kan ställa sig på bergets högsta topp och ropa motsatsen men han hör inte. Livet stannar ju liksom, livsradien är ju 1 cm utanför hans kropp.  Man sliter och drar, kom så springer vi ikapp till  månen,  bokar en fallskärm över den grönaste ängen,  pussar den tjockaste grisen! Men inget händer.  Man blir bara maktlös. Ni som vet bäst om det här kan ge oss andra dom bästa råden.  Hälsningar från en som inte förstår att man inte duger

[pelle]

Hej!

Vad heter du?
Känner igen mig i att man är ganska opåverkad av vad andra säger, även om man självklart gillar och blir glad för komplimanger. Grejen är ju att man alltid lyckas vända saker till något negativt. Säger någon att man är bra på nåt eller ser bra ut eller annat, så tror man bara att den personen säger så för att han eller hon vill muntra upp en stackare som man är i sina egna ögon. Väldigt svårt att bli av med detta tankesätt. Spelar ingen roll om man får pussa den tjockaste grisen heller ju;-) Om jag bara själv visste hur man blir befriad från denna fixering på sig själv och sitt utseende. Håller på att måla i min nya (slitna) lägenhet nu; är det nån som tror att jag klarar av att gå ut svettig,ofräsch med målarprickar överallt och inhandla pizza eller nåt? Det är bara stört omöjligt. Hellre käkar jag på en torr gammal skorpa.:-/

Hälsningar /Pelle

Kanske din killkompis kan skriva några rader här på forumet nån gång. Kul med en och annan grabb också, så blir en himla fin mix av alla möjliga nojjiga personer här

[Malin]

Hej Anon!

Du har ju så rätt, och det är så synd att vi med bdd har så svårt att tänka på samma vis. Just den här frågeställningen har dykt upp för mig så många gånger "om någon inte gillar mig för mitt utseende är han/hon inte värd att känna mig". Jag kan inte prata för andra bddare men själv ser jag det som jag inte har något val. Jag ser det som att jag antingen får finna mig i att ha relationer som är beroende av mitt yttre (mitt sminkade, fejkade, yttre) eller att inte ha några relationer alls (eftersom det inte finns någon som skulle kunna acceptera mitt riktiga utseende).

Jag måste säga att jag inte är ett dugg kritiserande mot andras utseende, det är en behandling som bara är mig själv "förunnad" . Självklart kan man uppskatta att se något som är vackert, men jag dömer eller diskriminerar aldrig någon pga utseendet. Jag vill ju inte att någon ska göra så mot mig liksom.

Jag tycker det är fint att du engagerar dig för din väns skull Han behöver säkert, som oss alla, stöd från sin omgivning för att ta sig igenom det här.

Mvh
Malin

[Anonym]

Hej!

Jag känner så väl igen mig själv i alla dessa situationer, men jag har aldrig fått någon diagnos ställd för mig. Förutom att man säger att det beror på dålig självkänsla det här med att inte tycka om sig själv och vara så fixerad vid sitt yttre att det blir ett hinder i ens vardagliga liv. Som att inte i perioder kunna gå utanför dörren, för att man är så ful. Jag blev så lycklig nu när jag hittade den här sidan. Tänk om det jag lider av är just, samma som ni beskriver här.
Då vet jag ju vad som är fel. Den här ovissheten och alla frågor till mig själv, vad är det för fel på mig, alla säger att jag ser bra ut, men jag hatar mitt utseende. Tack för att ni finns

[Malin]

Hej Anonym #2

Jo nog låter det onekligen som bdd iaf. Jag är glad att du hittade hit och ser fram emot att få lära känna dig

Hur länge har du haft det så här?

Vänliga hälsningar
Malin

[geiko]

tänkte på det malin sa om att hennes näda ger henne karaktär. jag hatar min näsa oxå men deb ger mig ett fånigt utseende. en liten grisnäsa. jag vill operera mig men är rädd för att det ska bli fel o alla ska tycka att man var dum i huvvet som gjorde det för "det var ju inget fel på din näsa" kanske man ska operera hjärnan istället.. funderar på att börja äta antidepressiva mediciner. nån som har erfarenhet?

[Anonym]

hmm.. Sara. jag var med om exakt samma sak. kirurgen sa att det inte behövdes men det behövs visst!! om jag kan må bra igen är det visst värt risken. vad kan hända egentligen? kan mikael jacksson operera sin 2000 ggr utan att den trillar av så (iof gjorde den väl det men ändå) Jag var döledsen efter att kirurgen sa så för då betydde det ju att mitt problem satt i huvvet å inte i näsan å då är det ju så mkt värre att bota, eller hur?  precis som sara sa så tror jag att en liten förändring är nog.

[Malin]

Välkommen Geiko,

visst skulle det vara lättare om det var på ytan problemet satt, då hade det varit mycket enklare att bli kvitt det. Tyvärr är ju plastikoperationer inget botemedel mot bdd, på samma sätt som en bantningskur inte är ett botemedel för anorexiapatienten :/

Jag har personligen erfarenhet av "lyckopillren" Zoloft och Cipralex, de har inte funkat så bra för mig men jag vet att de har funkat bra för många andra. Det är ganska individuellt hur man reagerar på de olika preparaten.

Har du varit i kontakt med någon psykolog eller dylikt?

mvh
Malin

[mulatt]

hej...jag är oxå ny här...det är ja som skrev tråden"hej...är ny hära..." Jag vet inte om ja lider av bdd eller inte*suck* vågar inte kontakta en psykolog heller

[Anonym]

hej, det här var en intressant diskussion. själv skulle jag helst inte vijla se på mig själv som att jag har bdd, men med små hintar från min terapeut har jag nu insett att det ligger enheldel i vad hon säger... har så otroligt länge velat operera både näsan och  rumpan och låren. och pengarna har jag ju visserligen inte ens, men jag har funderat på det där... - tänk om man inte blir nöjd! att man verkligen inte får den där perfekta, raka och "normala" näsan sen... det skulle vara hemskt! att åka därifrån och se ut som (?) britt ekland. eller michel jacksson, huh..
men å andra sidan, var jag helt säker på att en plastikkirurg skulle kuna utföra de ändringarna jag vill ( och förstås om jag hade råd)...
då skulle jag göra redan det imorgon!!!!

[Anonym]

Hej alla
Jag gjorde näsan after all...
Efter 1 månad av rent helvete efter operationen börjar jag äntligen vänja mig lite mer vid den nya näsan och hur den ser ut i ansiktet iallafall...Sen operationen har min Bdd legat på topp verkligen, usch.

Och till "anonym" ovan, ingen bra läkare i Sverige skulle operera fram en Michael Jackson näsa. Och du kan inte heller få "den där perfekta, raka och "normala" näsan". Du kommer aldrig kunna få en perfekt näsa, för dom kan bara göra so much, dom är liksom bara läkare, inget mer. Du kan få en förbättring av den näsa du har, men du kan inte få en perfekt näsa.

Sara

[Anonym]

Hej allihopa!
Jag tänkte bara att jag ville dela med mig av mina erfarenheter av plastikkirurg!!!!

Ända sedan tidiga tonåren har jag varit fixerad av mitt utseende och speciellt hade jag hängt upp mig på att jag hade små bröst. Alla som har stora bröst är ju mycket lyckligare (trodde jag). så när jag fylle 24 tyckte jag att jag hadse funderat fram och tillbaka på detta så länge att jag tog steget och opererade mina bröst större.........

tyvärr var detta ett av de största misstagen jag har gjort...jag mådde otroligt dåligt i ett helt år efter och tyckte att alla glodde på mina bröst som jag inte alls tyckte var snygga!! och efter en tid bokade jag en nu tid för korrigering oc då tänkte jag att det kanske var lika bra att göra lite fettsugning och en ögonlocksplastik.

Som tur var stoppade min sambo mig ochg jag lät det stanna vid att ha opererat mig 1gång. tyvärr har jag nu ett sjukligt intresse fölr plastikoperationer och tänker på alla operationer jag skulle kunna göra, nästan hela tiden och än värre blir det nu till sommaren med bikini o s v......

så mitt råd är ........LÅT BLI PLASTIKOPERATIONERNA.
Det leder till att du mår dåligt jätte länge efteråt, och tänk er tanken att man får leva med resultatet i hela sitt liv

KRAM Nilla