ang SSRI-preparat

[psycho-doll]

Har lång erfarenhet av de läkemedel som kallas SSRI, t.ex zoloft, cipramil. Kallas också 'drug of choice' vid depression och andra affektiva (känslomässiga) tillstånd. används även vid olika ångestsyndrom, bl.a panikångest, social fobi, tvångssyndrom (OCD) m.m.

Har ätit dessa piller från och till under en 4-års period, utan att uppnå vad läkarna kallar 'klinisk effekt', på vardagligt språk vad vi kallar förbättring. kliniker = läkare, psykologer, terapeuter.

läkarna skriver mer än gärna ut dessa tabletter, då detta är ett billigare alternativ än psykologisk terapi. en ask tabletter kostar 400-500 kr för en månad och en terapitimme kostar 500-800 kr. kasst va? men lägg därtill ev sjukskrivning som för mig kostar försäkringskassan 6700 kr i månaden efter skatt. då 'väger' terapitimmarna inte lika mkt längre.

ett tag åt jag 4 olika tabletter samtidigt!! nu har jag självmant slutat med 3 av dessa. och hällt ut resterande tabletter och rivit recepten. detta var för 2 veckor sedan. äter nu bara en tablett (obs! ingen SSRI) och en sömntablett vid behov, och jag mår varken bättre eller sämre än när jag åt dom. kan få en att fundera..eller hur? lite beröm här Pelle tack ...................<-----plats för dina ovationer

men kanske hjälper tabletterna andra? nån här som blivit bättre på dom?

min läkare säger att dom hjälper i 60 % av fallen. dvs av 10 personer, så blir 6 bättre, medans 4 inte visar någon skillnad. jag är tydligen en av dom fyra. vad gör man med dom som inte visar någon symptomförbättring? inte kan man väl lämna dom till sitt öde? känns som man är det ibland. tragiskt men sant.

Malin: hörde att du också har fått en remiss skickad till kbt-psykolog och står på väntelista. det samma gäller mig. tog lång tid innan min läkare ens ville skriva en remiss. fattig är min mottagning. resursfråga. billigare att då skriva ut medicin. cyniskt, tycker jag. sedan har jag hört att det är 2 års väntetid, tills man får tid. du har ju verkligen fått vänta länge! kul att du fått reda på psykologens namn det har inte jag. det är för f-n för djävligt hur dom kör med oss! hoppas kbt:n är så bra som man hört, så att det är värt väntan. vad tror du om OCD-behandlingshemmet, som stod i en annan tråd? är det ngt du funderat på?

ska till läkaren imorgon, får se vad han säger då. har inte för höga förväntningar. har slutat med det. blir bara besviken.

kram på er alla! /mattias

[Malins mamma]

Hej Mattias!
Jag vet ingenting om mediciner men anna, 48 år på BDDCentral (hon som blev fri från BDD i oktober) skrev att hon under åren har prövat alla möjliga mediciner men inte märkt nån effekt alls, förutom biverkningarna.

Jag blir lite förvånad över att mediciner har nån verkan i bara 60 % av fallen, då är det ju 40 % som måste förlita sig helt på annan hjälp. Och annan hjälp för BDD- och OCD-drabbade är KBT. Och de flesta som blir lite hjälpta av mediciner behöver ju KBT-behandling också.
Varför finns det då så få KBT-psykologer??, kan man ju undra.

Fick du några positiva besked hos doktorn då?
Han kunde väl iaf inte ha nåt emot att du har slutat med tabletter som inte hade nån verkan?

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

Jag har samma erfarenhet att mediciner kan man trappa ned med när man börjat hos en KBT-psykolog. Man måste ju "omprogrammeras" och det gör man bara med terapi. En läxa per vecka från psykologen med  en "att göra" eller något man ska övervinna är bättre. Att våga ta plats och njuta av livet blir svaret i facit. Kram

[Anonym]

Hej!
Vill bara säga att Cipramil (SSRI-preparat) har gjort mitt liv uthärdligt. Har ätit det i 10 år och försökte sluta förra hösten. Jag tog det verkligen försiktigt, trappade ut medicinen under ett halvårs tid för att sedan sluta helt. Mitt liv blev ett helvete. Klarade inte av mitt jobb, vågade knappt träffa andra människor osv. Började med medicinen igen och allt blev bättre omedelbart. Så visst fungerar det för vissa! Jag är oerhört tacksam över att jag fått denna hjälp i medicinform!
MVH, Karin

[psycho-doll]

kul Karin att höra att det faktiskt finns personer som blivit bättre på dessa mediciner. och att det inte bara är statistik!

en liten korrigering är på sin plats: det är 60% chans för varje SSRI-preparat, att det ska fungera. dvs 60% på 1:a..och om inte det fungerar, så är det 60% på 2:a..och på 3:e..osv.

så antalet personer som blir hjälpta är väl då lite högre än 60 %, men fortfarande är det många personer som inte blir hjälpta och jag tycker precis som du Malins mamma - varför finns det så få kbt-psykologer? det finns ju t.ex mkt fler psykodynamiskt (Freudskolade) psykologer. här i gbg finns inte ens någon inriktning för kbt på psykologutbildningen! är inte riktigt helt säker på den punkten, men det är vad jag hört iaf. i sthlm finns den - så därför finns det oxå fler kbt-psykologer i sthlm. här i gbg finns nästan inga. kan tänka mig att situationen uppe i karlstad inte är så bra heller.

hos doktorn gick det inte så bra. han sade att det finns inte så mkt mer han kan göra, jag har provat alla de vanligaste medicinerna man provar att sätta in. utan resultat. så någon ny medicin är inte aktuell. och jag har bara en läkartid kvar, sedan tycker han att det inte är ngn mening att jag har ngn läkare längre, i.o.m. att jag redan testat alla förekommande mediciner. så det blir väl att klara sig själv i fortsättningen och lära mig att hantera mina problem. det  var vad han sade iaf. visserligen har jag ju en remiss skickad till kbt, men det kan jag nog få vänta på ett tag verkar det som, för min läkare hade inte hört ngt om det än. vidare trodde han att jag är deprimerad för att jag inte blivit bättre i min BDD/OCD. så det är inte så kul just nu. måste acceptera att jag kanske kommer att vara såhär ett tag framöver. 48 år..åh f-n. jävla skit! ska man behöva vara så här så länge. waste of time.

[Malin]

Hej Mattias!

Jag är nu på benen igen efter att ha varit sjuk i nästan två veckor Maken till envist virus har jag nog aldrig varit med om. Jag uppsökte till och med en jourläkare, men han sa att det inte fanns något han kunde göra och skickade hem mig igen. Att ha gjort hela sminkritualen i onödan sved betydligt värre än de 200 kronorna det kostade kan jag lova :/ Men men, nu är jag frisk iaf, har bara lite ledvärk kvar.

Vad bra ändå att du fått reda på att det kvittade att du tog de där medicinerna. Jag är ju också en sån som inte har märkt av någon omvälvande effekt av ssri-preparat så jag är lite orolig över att jag kanske stoppar i mig det i onödan. Det är ju så svårt att säga om de har någon effekt eller inte eftersom man inte vet hur det skulle vara utan. De gångerna jag har föreslagit att jag ska testa att sluta har de sagt att de inte tycker man kan riskera att jag börjar må ännu sämre, men jag känner mig relativt stabil nu (inga tankar på att hoppa i älven ) så det borde inte finnas några större hinder för det nu.

Jag kommer inte ihåg om jag har frågat dig det här tidigare, men har de gjort en ordentlig undersökning på din sköldkörtel? (alltså kollat värdena på: TSH, fritt T4, fritt T3 och anti TPO). De brukar oftast bara kolla TSH men man upptäcker inte alltid rubbningar bara genom att kolla det värdet.

Jo jag har ju också fått remiss till en kbt-psykolog (efter många om och men) men jag har inte den blekaste aning om när jag kommer få börja, det kan ju röra sig om veckor, månader, år.. Kbt-psykologer växer inte på träd här i Karlstad heller Den jag har fått remiss till är privat, men jag tror han har någon typ av avtal med landstinget så det kan gå under högkostnadsskyddet ändå. Annars skulle jag inte ha råd

Angående OCD-behandlingshemmet.. jag kan inte hitta den tråden men jag antar att du menar det här: www.ocd-centret.se
Jag tycker det verkar väldigt bra, och jag är ganska säker på att jag har sett Sandra Bates (som finns med på bild) i något bdd-sammanhang. Kommer bara inte ihåg om det var på den öppna föreläsningen i sthlm eller när jag var och pratade om bdd för ocd-skolan.

Jag tror det skulle vara svårt för mig att få remiss dit, de har ju redan sagt nej till Karolinska. Så länge det finns ett (enligt dem) likvärdigt alternativ på hemorten som man inte har testat är det det man får i första hand. Men om det inte skulle funka med den här kbt-psykologen så kanske det kan bli aktuellt att ta upp Ocd-centret eller Karolinska igen.

Mvh
Malin

[Anonym]

Jag hävdar bestämt att en förbättring kan ALLA få av mediciner, det svåra är att man ofta får prova olika mediciner, och ibland samtidigt, eller byta till annat med den eller den etc. Sedan är det många som ger upp pga biverkningar eller inte provat medicinen tillräckligt länge eller framförallt kanske den dosen just DEN människan behöver. Sedan finns det även sådana som jag som behöver andra preparat för att "hjälpa" till(jag har medicin som används egentligen för Epilepsi som jag aldrig haft!). Sedan så verkar vissa mediciner olika på olika tillstånd, och vissa har bara effekt på ämnet som serotonin medans andra har på noradrenalin eller vissa på båda två. Men den som har kraftig bdd eller ocd blir inte enbart hjälpt av medicin eller terapi, båda två är lika viktiga. För de som enbart blivit bra på medicin har nog inte så komplicerade depressioner tror jag. Det gäller att hitta en bra läkare som kan trixa mycket och testa olika alternativ och som inte bara automatiskt skriver ut cipramil då kanske personen egentligen  skulle behövt anafranil + andra komplement. Sedan så är vitamin B-12 viktig också i sammanhanget.

[Anonym]

Hej!

Jag fick hjälp för ca 1/2 år sedan. Jag har lidit av dysmorfofobi i ca 4 år. Egentligen längre, har alltid kännt mig "uttittad" eller ful så att säga.
För ca 2,5 år sedan blev jag klar sjuksköterska, men efter bara ca 1,5 år som arbetande sjuksköterska blev jag sjukskriven pga min dysmorfofobi. Jag klarade inte av att arbeta bland människor. Kännde mig alltid så hemskt ful och onormal. Tyckte att alla pratade om mig och trodde att alla egentligen tyckte att jag var jätteful.
Tillslut höll det inte, utan jag blev sjukskriven i ca 1/2 år. Även under sjukskrivningen när det var lugnt och skönt så kunde jag inte njuta av "ledigheten". Allt jag tänkte på var om jag var ful eller inte. Tittade mig i spegeln timmar i sträck. Min mamma blev så less på mig och mitt frågande om jag var ful (bodde hemma hos henne då)  
Tillslut så fick hon mig att gå till en psykiatrisk mottagning. Eftersom jag vid det här laget visste att det rörde sig om dysmorfofobi och hade läst några böcker om sjukdomen så visste jag att SSRI-preparat hade visat sig fungera. Jag sa att jag ville prova ett sådant.
Jag fick Paroxetin utskrivet (Seroxat), 40 mg att ta varje morgon och gissa vad!!! Jag blev bättre och bättre!! Nu har jag tagit paroxetin i ca 6 mån och känner inte av några som hellst dysmorfofobitankar! Jag mår helt enkelt toppen!! Jag tänker inte ens i dessa banor länge om att jag skulle vara ful!? Jag rekommenderar varmt att ni som har dysmorfofobi provar detta "mirakel"läkemedel. Med vänliga hälsn /Linda

[Anonym]

En liten grej bara, det behöver inte vara så att just Seroxat hjälper på alla, för det gjorde inte på mig. Grattis till dig i alla fall, visst är det skönt när tankarna håller sig undan, snacka om livskvalité.

[psycho-doll]

hej Malin!

ja virus kan vara bra envetna. skönt att du är av med det nu iaf. förutom ledvärken då, men den avtar förhoppningsvis snart den också.

hade själv en enveten hosta under säkert 2 månader nyligen, till slut tröttnade jag på den och gick till axess-akuten här i stan och fick utskrivet en receptbelagd hostmedicin. efter bara två dgr var hostan borta hade frikort som tur var

bra att du inte tänkt hoppa i älven, ändå ingen värme där nu och dessutom vill vi ha kvar dig här på forumet i torrt skick, så inga älvbad nu. ska du bada så gör det hemma i badkaret

nej, man har inte kollat mina sköldkörtelvärden. tog visserligen ett blodprov häromdagen, men det var för att min läkare ville kolla sänkan och leverstatus + kanske nåt mer. jag har ju ätit rätt mkt mediciner under åren, så det kan väl vara bra med en koll på det. hmm, kanske borde fråga om sköldkörtelprover också. antar att du tagit sköldkörtelprover. vad kan rubbningar i sköldkörteln ge för problem?

sorgligt kapitel, det där med kbt-psykologer. hoppas du får hjälp snart! karolinska tar tydligen bara emot patienter i sitt upptagningsområde. vet du om dom har börjat ta emot bdd-patienter överhuvudtaget?

ja, det var det ocd-behandlingshemmet jag menade. själv var jag aldrig på den öppna föreläsningen om bdd (hade inga pengar till resan), men det hade helt klart varit intressant. får bli en annan gång.

ang bdd (och psykiska sjukdomar i allmänhet): om jag inte minns fel, så sade min läkare vid ett tillfälle, att det forskas överhuvudtaget mer bland de fysiska sjukdomarna än inom de psykiska. för dom fysiska sjukdomarna vet man mer om och dom anses botbara (inte alla). och då finns det ett större intresse och mer pengar att tjäna. cyniskt tycker jag, med tanke på hur många som lider av olika psykiska sjukdomar. om det forskas så forskas det i första hand om 'större' psykiska sjukdomar, som depression, ångest och psykoser. där finns ju en mängd preparat att välja bland. hur många finns det för bdd?

men hoppas att Sergej och de andra läkarna vid ångestprogrammet på Karolinska kan få mer pengar för forskning om/ och behandling av bdd. det behövs. snart. för många lider (i onödan).

hälsningar mattias