Hej!
Nu har jag kollat upp det du frågar om.
K. A. Phillips, hon som har skrivit The Broken Mirror skriver så här:
"Fastän ingen med BDD har exakt likadana upplevelser som någon annan med BDD så har alla BDD-drabbade vissa saker gemensamt. Svårighetsgraden kan variera, vad man har för BDD-fokus kan variera och beteenden kan variera från person till person men vissa saker är lika för alla:
1. Alla med BDD är bekymrade över någon del av sitt utseende, något som de tycker är fult, oattraktivt eller "fel" på något sätt.
2. Alla är upptagna med att överdrivet tänka på och bekymra sig för sitt utseende.
3. Alla är plågade och kan inte leva sitt liv som de skulle önska pga sin upptagenhet över sitt utseende. "
När man har BDD så är det alltså tankarna på något i UTSEENDET som gör att man mår dåligt.
I ditt fall verkar det vara så att du istället ogillar din PERSONLIGHET, på ett sätt som väldigt mycket liknar BDD-drabbades upplevelser.
Svaret borde alltså bli att du INTE lider av BDD men vad kan det då vara som är så likt?
-------
(För det finns väl inte en till "okänd" sjukdom ...
PDD, Personality Dysmorphic Disorder, en sjukdom som hindrar en från att leva som man vill pga att man har en förvrängd uppfattning om sig själv och sin personlighet......det skulle kunna vara en förklaring till det jag har läst om på andra ställen om folk som hatar sig själva och har det jobbigt på ungefär samma sätt som BDD-drabbade UTAN att de nämner något om utseendet.)
Detta var alltså en parentes helt utan grund, bara mina egna funderingar (men jag skulle inte bli förvånad om man en dag "upptäckte" en sådan sjukdom).
-------
Tillbaka till dej nu. Oberoende av vad det är du lider av så är det liksom för BDD-drabbade, hur du reagerar på dina tankar som gör att du mår dåligt.
Tankar som att man inte alls är så duktig, trevlig, social och osjälvisk som alla tror dyker nog upp för de flesta ibland (åtminstone för mig) men eftersom man märker att allt fungerar bra ändå så lägger man ingen större vikt vid de tankarna utan man låter dom bara passera.
Om man däremot, som du har gjort, tror att tankarna är viktiga och att man måste åtgärda dem på nåt sätt, endera genom att försöka stoppa dem, eller genom att bli ledsen, eller genom att oroa sig över vad andra skulle tycka om de visste, då kommer de att återkomma och plåga dig mer och mer.
Det du behöver lära dig är att lägga märke till tankarna när de kommer och sen bara låta dom glida förbi. Du behöver inte göra nånting. Det är helt normala tankar som alla har och att de dyker upp ibland betyder inte att dom är viktiga på nåt sätt. (Det är även normalt och vanligt att tycka att man inte ser bra ut, eller att man är ful).
Skillnaden mellan "friska" och BDD- PDD?-drabbade är att de som är friska inte tar sina tankar lika allvarligt. Att man tänker något innebär inte att tanken är sann.
Du behöver också göra en annan sak, nästan som din vän föreslog, men istället för att tänka positivt ska du tänka realistiskt. Det fungerar inte att "lura sig själv" men det har visat sig fungera att ta reda på bevis för om det man tänker är sant eller inte.
Du har iochförsig redan bevis för att andra inte ser dig som "dålig" på nåt sätt, de tycker ju att du ÄR duktig, trevlig, social och osjälvisk och de tycker inte att de skulle klara sig bättre utan dig. Låt verkligheten överbevisa dig om att de tankar du har om att du skulle vara en hemsk person är helt fel.
Du är garanterat en helt normal tjej, lika normal som alla andra med diverse fel och brister som inte betyder att man är dålig utan att man är MÄNSKLIG.
Tänk på detta:
Desto mer du uppmärksammar de tankar du har om att du är värdelös o dyl, desto oftare kommer dom tillbaka och desto olyckligare blir du.
Låt dom passera utan åtgärd så kommer de att försvinna så småningom och du kommer att må bättre och bättre.
Hälsn. Malins mamma
