Två olika utseenden

[Anonym]

Mitt främsta problem när det gäller BDD:n grundar sig i att jag inte känner igen den fula tjejen på alla foton som föreställer mig. Jag tycker att jag ser relativt normal ut när jag ser mig rakt framifrån i spegeln, men jag lever alltid med vetskapen om att jag egentligen är förskräckligt ful. Och den vetskapen har jag för att det känns som att personen jag ser i spegeln och personen jag ser på foton är två helt olika människor till utseendet. Är det nån som känner igen sig?

[Anonym]

Hoppsan, här känner jag igen mig, till en del iaf.
Jag tycker att jag ser konstig ut på alla foton men jag har alltid trott att jag ser BÄTTRE UT i verkligheten. Nu spelar ju inte utseendet nån större roll för mej, jag ser ut som jag gör och sen är det inget mer med det.
Foton är stillbilder, det visar bara hur man ser ut just under ett kort ögonblick. I verkligheten är man ju en rörlig person.

Får jag fråga varifrån denhär "vetskapen om att du egentligen är förskräckligt ful" har kommit. Jag menar eftersom du tycker att du ser relativt normal ut när du tittar i spegeln.

Malins mamma

[Anonym]

Den vetskapen baserar jag på att jag ser hemsk ut på foton, videofilmer och från andra vinklar än rakt framifrån. När jag ser mig själv får jag kväljningar och ångest. Med jämna mellanrum undviker jag därför att se mig själv från andra vinklar än framifrån, och förtränger då tankarna om mig själv så gott det går. Men när jag väl konfronteras med mitt fula utseende hamnar jag i en ny svacka...

[Anonym]

jag har exakt samma sak.
tycker jag ser ok/bra ut i spegeln framifrån men står inte ut med hur jag ser ut på digitalkamera foton, foton ifrån "vanliga" kameror funkar. men inte digital, usch.
också tror man automatiskt att det är dom fula bilderna som är "sanningen" och inte det man själv ser i spegeln.

[Liten]

Ååh gud, jag känner VERKLIGEN igen mig nu:

"foton ifrån "vanliga" kameror funkar. men inte digital"

På vanliga foton ser jag lite rundare ut men på digital känner jag mig som ett sjukt canceroffer. Hela ansiktet får en helt ny form... En ful form. Min BDD blev 10 ggr värre efter att jag skaffat digitalkamera. jag tar ca 65 foto varje dag på mitt ansikte ur olika vinklar med digitalkameran för att se om något förändrats och för att kanske lägga upp nån bild på nätet men det slutar alltid med att jag slänger alla foton...

[Anonym]

Jag är "anonym" som skrev det första inlägget.
För mig är det tvärtom; digitalkameror ger de bästa bilderna, medan vanliga kameror får mig att se fruktansvärd ut.
Men egentligen handlar det inte allt för mycket om vilken slags kamera som fotona är tagna med, utan om att jag inte känner igen mig själv överhuvudtaget på foton....

[Malins mamma]

Tack för ditt svar. Att få kväljningar och ångest av sitt eget utseende visar hur stark bddn kan vara. Jag tycker det är så hemskt att ni ska plågas så mycket av denhär sjukdomen.

Du tycker att ditt utseende förändras väldigt mycket om du ser dej själv från nån annan vinkel än framifrån. Jag kan inte tro att ett utseende kan förändras så mycket som du upplever det, det måste bero på bddn. Försök kolla på nån kompis, tycker du att hennes utseende förändras om hon vänder lite på huvudet?

Vad är "sanningen" om ens utseende då?
Som jag ser det så är det varken bilder på foton eller hur man ser ut i olika speglar i olika belysningar eller i olika vinklar.
Sanningen är VERKLIGHETEN, och i verkligheten rör man sig, tittar åt olika håll, pratar, skrattar, gråter, äter och dricker osv. I verkligheten är man ingen stillbild.
 
Jag tror det finns en mening med att vår kropp är konstruerad så att man inte ser sitt eget ansikte. Att man i umgänget med andra inte ska tänka på sitt eget utseende utan ha uppmärksamheten riktad mot andra än sig själv.

Liten, har du försökt att lägga undan digitalkameran, det verkar vara en jobbig bdd-ritual att hålla på att ta kort, granska dem och sen underkänna dem. Jag tror du skulle må bättre om du inte gjorde det.

Jag har läst om att bdd-drabbade inte riktigt vet hur de ser ut, eftersom de tycker sig se så olika ut i olika speglar. Att du inte känner igen dig på fotografier är nog en del av din bdd.

Hälsn. Malins mamma

[Anonym]

precis sådär är det för mig också! jag klarar inte av att se mig själv på kort för jag ser HELT annorlunda ut än vad jag gör i spegeln! jag är helt arg för att spegeln kan få mig att känna mig fin när jag egentligen inte är det. och jag FATTAR inte hur jag kan se bra ut ispegeln när jag ser så fruktansvärt vidrig ut på kort. men man vet att det är korten som talar sanning, för i spegeln så är man ju liksom spegelvänd.

jag haringen aning om hur jag själv ser ut. jag vet bara att det är 1000 ggr värre än jag kan föreställa mig. i varenda spegel ser jag ju olika ut. och när jag ser mig på nåt kort får jag en chock och blir helt förstörd. jag får inte se ut sådär! jag klarar inte det. det värsta är om man får se ett kort från nåt tillfälle där man kände sig lite fin. så får man se hur man EGENTLIGEN såg ut. fruktansvärt.

så nu är jag aldrig mer med på kort längre. men det är hemskt det med. för det känns som att jag lurar mig själv, och att jag egentligen borde vara med på kort för att se hur hemsk jag egentligen ser ut. men det gör så himla ont ju

[Anonym]

Jag känner exakt på samma sätt. Jag blir bara så förvirrad... hur kan jag se så fel? Det känns som att jag har ett handikapp när jag inte kan se hur jag ser ut egentligen, och ändå är det inget fel på min syn. Jag ser ju att andra ser ut som de gör i verkligheten på kort, medan jag sitter och ser helt deformerad ut...
Det låter hemskt och säga det här, men jag önskar verkligen att jag lider av BDD, för om jag ser så hemsk ut som jag tror jag gör så är jag en av de fulaste människorna i världen...

[Anonym]

jag säger detsamma. alla andra ser ut som de gör i verkligeheten på kort. och det är det som är det värsta. att jag gör också det. bara att det är så hemskt att inse det! jag är sådär ful. jag kanske har lärt mig att se bort felen när jag tittar mig i spegeln.

jag hatar verkligen detta.