Har jag bdd?

[Soffkudde]

Tack, det värmer att få höra sådana vänliga ord. Kanske inte kommer som någon överraskning att det är svårt att tro på allt det positiva, men det är skönt att folk faktiskt bryr sig. Det känns som att man inte blir riktigt tagen på allvar när man förklarar för någon skolsköterska eller kurator. De vet nog inte vad bdd är, och uppenbarligen inte min föredetta psykolog heller. Nu går jag inte hos något av det där...

[Malins mamma]

CC,

"People always ask me when the right time is to have plastic surgery. My answer is, and always will be: 'When it's not important'."

Så sant, så sant....  Tack för att du la in citatet!

Soffkudde,
Det är ju så att personer som inte känner till BDD och inte vet om att det finns en sån sjukdom, de tar för det mesta inte såna här utseendeproblem på allvar utan de tror förstås att det är vanliga, normala utseendekomplex som de flesta har i puberteten.
Som Yvette skrev så tror jag att du måste ta upp dina misstankar om BDD själv ifall din kurator/behandlare inte verkar veta nånting. Det är som sagt viktigt att du får rätt hjälp så fort som möjligt innan det blir värre. Ju tidigare man får (rätt) hjälp desto större är chansen att man kan bli BDD-fri och leva ett normalt liv.
 

[Soffkudde]

Ja det låter klokt. Tack för citatet också, det stämmer ju alltför väl...

Det svåraste känns ändå att jag inte riktigt så "extrem" (om man får säga så) som en del andra är här. Det gäller nog främst tiden man lägger ned på att försöka sminka sig osv. Jag sminkar mig ju aldrig men använder däremot krämer osv. Men det kanske räknas likadant?

Usch man känner sig så handikappad av att inte kunna göra det man vill för att man jämt måste tänka på hur kroppen ser ut i andras ögon...

[Antipod]

Soffkudde,

Jag är nyfiken... Varför känns det svårt att du inte är lika ''extrem'' som andra på forumet?

Att andra här inne kan uppfattas mer extrema just ur sminksynvinkel beror nog på att de flesta är kvinnor. Generellt sett är sminkanvändning mycket ber utbrett bland kvinnor, och ofta en del av deras vardag (gäller BDD-fria) vilket inte gör det så märkligt i sig att de med BDD lägger ÄNNU mer tid på just detta. Ofta kan jag själv känna att det nästan är ett krav för en kvinna att sminka sig, för då ser hon ju ''fräschare'' ut. Himla synd.

Hur som helst... huvudproblemet med BDD utgörs inte enbart av den effektiva tid man lägger ner på sitt yttre (det finns ju de med BDD som helt och hållet undviker speglar) utan också, och kanske framför allt, den tankemässiga tid och energi det kräver, och det handikapp i vardagliga och sociala situationer det utgör.

Att du känner dig handikappad och berövad på saker du vill göra på grund av dina känslor och tankar kring ditt utseende är absolut ett problem.

[Soffkudde]

Hm jag kanske uttryckte mig klumpigt, menade absolut inget negativt. Bara så ingen tror det.

På något sätt blir det för mig som att om de flesta med BDD sminkar sig, så blir det "standarden" förr BDD:are eftersom jag tror att alla gör det. Nu är jag ju kille och använder istället peeling etc, men det gör jag inte heller så ofta på grund av ren lathet och att jag avskyr att se mig själv i spegeln. Det är ett lite dilemma, att känna ett tvång att kolla till sina defekter samtidigt som man helst bara vill krossa alla speglar i världen.

För mig tar inte BDD:n upp mycket tid när det gäller att sminka/kräma in mig osv, men däremot anser jag att den tar upp extremt mycket tid i min vardag. Nu pratar jag som om jag faktiskt hade BDD, vilket självklart inte är säkert. Däremot har jag ett otroligt dåligt självförtroende, framförallt när det gäller utseende.

Det som tar mycket av min tid (och energi, livslust etc.) är alla tankar. Att ständigt vara observant på precis allt. Sitter tröjan för tajt, blir det några konturer av min fula kropp? Hur ligger håret (tror jag "kammar" mig minst en gång per varannan minut)?

Att gå förbi folk som skrattar, tittar, säger något etc. ska vi knappt tala om. Jag kan vara typ 10-15 meter från folk jag inte känner i skolan och höra dem skratta eller dylikt, och tro att "de kanske skrattar åt mig? inte omöjligt ju...". Jag förutsätter alltid värsta möjliga tänkbara scenario, skulle jag förneka att de kaaaanske hånade mig skulle jag ju påstå att jag är för snygg för det, vilket jag verkligen inte är. Jag tycker jag är så ful helt enkelt att det är möjligt att vad som helst skulle kunna vara en pik åt hur äcklig jag är. Sedan är det andra killar som pikar mig (som jag inte ens känner, inte ens pratat med) och typ säger "heeeej söööötis" ni vet sådär riktigt ironiskt och flinandes så att det riktigt skär inom en. Många tycker/tror jag är bög, så det är väl därför det är kul att reta mig. Att jag är ful som stryk gör det väl inte tråkigare, antagligen.

Så personligen tar jag nästan illa upp oavsett vad folk säger om mitt utseende. Det är jobbigt när folk kommenterar att jag är smal osv, eller "har du gjort något? du ser annorlunda ut?" för jag vet att det inte stämmer. Antingen är de ironiska eller så vill de bara vara snälla. Trots detta försöker jag själv ibland prata om min kropp med andra. Jag vill jämföra mig med andra, vikt osv... Riktigt tragiskt, jag vet...

[CyanideCupcake]

Däremot har jag ett otroligt självförtroende, framförallt när det gäller utseende.

Att gå förbi folk som skrattar, tittar, säger något etc. ska vi knappt tala om. Jag kan vara typ 10-15 meter från folk jag inte känner i skolan och höra dem skratta eller dylikt, och tro att "de kanske skrattar åt mig? inte omöjligt ju...". Jag förutsätter alltid värsta möjliga tänkbara scenario, skulle jag förneka att de kaaaanske hånade mig skulle jag ju påstå att jag är för snygg för det, vilket jag verkligen inte är. Jag tycker jag är så ful helt enkelt att det är möjligt att vad som helst skulle kunna vara en pik åt hur äcklig jag är.

Jag utgår ifrån att du menade att du har otroligt DÅLIGT självförtroende...?

[Soffkudde]

Självklart menade jag det, något annat vore rätt konstigt i min sits. Fast vore ju inte helt fel att ha ett otroligt självförtroende iofs...

[Malins mamma]

Soffkudde,

Usch man känner sig så handikappad av att inte kunna göra det man vill för att man jämt måste tänka på hur kroppen ser ut i andras ögon...

Ibland tycker jag att det kunde vara så "enkelt" att bli BDD-fri, bara att ändra några ord i en mening så har man inte BDD längre. Så här:

"Man känner sig så fri av att kunna göra vad man vill utan att behöva tänka på hur man ser ut i andras ögon." Och så är det fixat, BDDn är borta!!!

Nä, skämt åsido, jag vet ju att det inte är så enkelt på långa vägar. Det krävs antagligen mycket för att övertyga sig själv (sin BDD) om att man inte behöver tänka på hur ens hy, ansikte, frisyr eller kropp ser ut i andras ögon. Men det är iaf när man insett att det är så som man kan börja leva ett "normalt" liv, inte när man får ett "perfekt utseende".

Att gå förbi folk som skrattar, tittar, säger något etc. ska vi knappt tala om. Jag kan vara typ 10-15 meter från folk jag inte känner i skolan och höra dem skratta eller dylikt, och tro att "de kanske skrattar åt mig? inte omöjligt ju...". Jag förutsätter alltid värsta möjliga tänkbara scenario, skulle jag förneka att de kaaaanske hånade mig skulle jag ju påstå att jag är för snygg för det, vilket jag verkligen inte är. Jag tycker jag är så ful helt enkelt att det är möjligt att vad som helst skulle kunna vara en pik åt hur äcklig jag är. Sedan är det andra killar som pikar mig (som jag inte ens känner, inte ens pratat med) och typ säger "heeeej söööötis" ni vet sådär riktigt ironiskt och flinandes så att det riktigt skär inom en. Många tycker/tror jag är bög, så det är väl därför det är kul att reta mig. Att jag är ful som stryk gör det väl inte tråkigare, antagligen.

Så personligen tar jag nästan illa upp oavsett vad folk säger om mitt utseende.

Ja, det är ju så BDDn fungerar, man tar illa upp vad folk än säger, man vrider och vänder på komplimanger och får dom till att bli hån, ironi eller lögn, man tar åt sig saker som inte ens handlar om en själv.
Det är jättebra att du är medveten om detta, då återstår bara att ifrågasätta varenda grej. Istället för att tolka allt till det värsta, träna dig på att tolka allt till det BÄSTA istället. Tex att skolbarnen skrattar åt nåt roligt (som inte har ett dugg med dig att göra) och att de som säger du är söt faktiskt tycker det. 

[firmafest]

Hej hej nu är jag här igen!

Herregud va svårt det är att veta om man han BDD eller inte. Önskar att man bara kunde ta ett blodprov som kunde visa positivt eller negativt. På senaste tiden haar jag tänkt mycket på alla elaka saker folk har sagt till mig och - let's face it, dom skulle väl inte ha sagt att jag inte såg bra ut om jag såg bra ut?

[Antipod]

Har du  ska du,,vad skönt.
Kan inte du rekommendera Bamse dit oxå.
Hur fick du komma dit, hur gick det till.
Jag har försökt med min läkare men hon vet inte hur. OCh måste snacka med sin enhets chef.
Berätta snälla du skänker hopp.

Bor du i Stockholm eller  i ett annat län.
Lycka till hoppas att du blir bättre!

Det jag gjorde var att jag tjatade och envisades i 1½ år tills jag äntligen fick en läkare som lyssnade på mig. Även hon inledde dock vår kontakt med att påpeka att BDD inte finns, men till skillnad från de tidigare valde hon att kolla upp den fakta jag presenterade (exempelvis att BDD står som egen diagnos i DSM-IV) därefter såg hon till att cheferna gav henne tillstånd att remittera mig upp till Karolinska för bedömning.

Det tog en sju helvetes massa kraft att orka hålla på att tjafsa med psykiatrin hit och dit, i synnerhet när jag redan har haft regelbunden kontakt med dem sedan jag var fjorton och ändå inte fått någon vidare konkret eller effektiv hjälp. Man kan ju tycka att de borde ha lyssnat på mig när jag själv äntligen upptäckte min huvudproblematik, men icke. Det kan krävas att vara rejält ihärdig och stå på sig när det kommer till BDD.

Hur som helst... Bedömningen gick bra och jag är erbjuden plats för behandling, såvida mitt landsting går med på att bekosta det. Jag hoppas att detta kommer att gå vägen. Känns som att de inte borde ha något annat val nu.

Jag bor inte i Stockholm. Jag bor cirka 50 mil söderut, närmare bestämt i Blekinge.

[CyanideCupcake]

Jag bor inte i Stockholm. Jag bor cirka 50 mil söderut, närmare bestämt i Blekinge.

Va? Jag trodde man var tvungen att bo i Stockholms län? Kan svära på att jag hörde det från pålitligt håll för ett tag sedan.

[CyanideCupcake]

NEJ NEJ:
Utan jag tycker att  alla vi som vill ska lägga in oss på samma enhet så kan vi stötta varandra lite på vägen.
åka upp dit tillsammans om det skulle vara så.

Det vore fint, men tyvärr är det ju så att sånt här tar ett tag; det ska skickas remisser och göras utredningar och framför allt ställas en korrekt diagnos, innan man får lägga in sig där.

[Antipod]

Va? Jag trodde man var tvungen att bo i Stockholms län? Kan svära på att jag hörde det från pålitligt håll för ett tag sedan.

Nej, det är man inte tvungen att göra, vilket deras hemsida också säger: http://www.slso.sll.se/SLPOtemplates/SLPOPage1____12027.aspx

[Malins mamma]

Hej Tuff och andra! Läs gärna den här tråden!