Bilder

[Angeliin]

Anonym

Jag vet, jag har tyvärr också många ytliga vänner som beter sig på detta vis. Jag ska vara helt ärlig och bekänna att jag varit likadan, vilket jag ångrar bittert. Jag har mer varit sådan att jag blivit avundsjuk på andra tjejer som ser bra ut och av detta börja hitta fel. Det var många år sedan jag höll på men jag känner det komma ibland. Jag håller det dock för mig själv. Ibland kan det vara så att jag kanske går ut på stan och känner mig rätt normal och så kommer nån skitsnygg tjej trippandes förbi mig och då sjunker mitt självförtroende till - 100. Fy fan vad jobbigt det är!

[vinterglas]

Angeliin

Nej inte jag heller. Jag är fixerad vid mitt utseende. Men inte sådär som alla andra är, dom där vanliga utseendefixerade människora-
Jag vet hur det är. Det är så förjävligt. Man bara orkar inte.

Tss, jag har inte ensv ågat prata med min familj. Jag är livrädd för att de ska döma mig. Fast egentligen trorjag det största problemet för mig är HUR jag ska berätta det.
Så typiskt mig att haka upp mig på sånna saker.
Nej, jag pratar inte med psykolog eller kurator. vågar inte.
Jag går i skolan.

Du själv ?

[Angeliin]

jojoplaneten

Vad tråkigt att du inte har modet att prata med dina föräldrar... Vissa saker känner man kanske att det bara inte går att prata om. Särskilt med en sådan "ny" och okänd sjukdom som denna. Det är nog ganska svårt att förstå för utomstående. Jag tror inte ens att min sambo riktigt förstår fastän vi pratar om det varje dag. Men han lever ju inte mitt i det så det är kanske svårt att göra det också.

Vad är det som gör att du inte vågar prata med en psykolog? Är du rädd för att utelämna dig eller för att de inte skulle förstå? Det är SKITJOBBIGT att prata om de här problemen med en psykolog, det kan jag garantera, men samtidigt så känner jag mer och mer att det är så otroligt skönt att bara prata av sig ibland för någon som inte lägger fram några åsikter om det jag känner. Sedan är det otroligt svårt att få in en fot någonstans, jag åkte ju som sagt hem från Oslo i början av december och fick till slut en remiss till psykiatriska kliniken och började gå där i april. Så låååååååånga väntetider, jobbigt system osv.

Jag är sjukskriven och kommer förmodligen att vara det minst ett år till.

[vinterglas]

Angeliin

Ja, men idag fick jag mail från en journalist på DN (tackochlov äntligen!) som sk skriva en artikel om BDD, den ska publiceras i augusti och i den svängen lär jag väl berätta för mina föräldrar eftersom det mest i den artikeln kommer att vara skrivet av mig.
Jag avundas dig som har sambo. Även om han inte förstår fullt, så ändå någon som är där..

Jag är nog både rädd för att utelämna mig och känna mig missförstådd. Mest det senare, att de inte förstår.
Jag är rädd för att bli utskrattad och inte tagen på allvar. Jag är ju ful. så varför skulle jag?

Okej, det verkar väldigt jobbigt. Men hur funkar det nu då? pratar du med någon psykolog? hur ofta i så fall?

Jobbigt. jag skulle nog bli rastlös :/

[Angeliin]

jojoplaneten

Vad bra.... då får du ladda tills dess. Kommer du gå ut med namn och bild i artikeln alltså? Vad modig du är!

Jag vet inte hur pass stor förståelsen är för bdd... men jag tror att alla psykologer vet om den men kanske inte stött på den tidigare. Jag tror ABSOLUT INTE att de skulle skratta! Och du ÄR verkligen inte ful, du är jättesöt, men det är ju det som är sjukdomen liksom. Jag blev jättearg på min terapeut när hon inte höll med mig när jag sa att jag är ful, att jag ser konstig ut. Ibland skulle det nästan vara SKÖNT om någon höll med mig så att de skulle FÖRSTÅ mitt problem och varför jag mår så dåligt av det.  

Jag pratar med en terapeut en gång i veckan, arbetsterapi en gång i veckan och så ska jag börja hos en sjukgymnast för att "lära känna min kropp och hur den ser ut". Yuck!

Det är jättejobbigt, men faktum är att jag inte klarar av i princip någonting just nu ändå så jag blir inte rastlös på det sättet. Jag försöker bara bygga upp mitt liv igen, för just nu är det helt raserat och ibland känner jag mig så otroligt maktlös. Att jag ger detta herraväldet över mitt liv. Jag försöker syssla med mina intressen men det andra tar upp allt så jag klarar inte av det. Min sambo är verkligen min klippa i allt detta. Jag skulle verkligen inte klarat mig utan honom! Då skulle jag inte levt idag... sorgligt men sant

[Anonym]

Ja, men idag fick jag mail från en journalist på DN (tackochlov äntligen!) som sk skriva en artikel om BDD, den ska publiceras i augusti och i den svängen lär jag väl berätta för mina föräldrar eftersom det mest i den artikeln kommer att vara skrivet av mig.

jojoplaneten

Jätte starkt av dig att ställa upp på att skriva om BDD!!
Ju mer som ställer upp o berättar om BDD dessto mer folk som kommer få upp ögonen om att BDD finns.
Kom ihåg att du kommer rädda massor me folk!,många som kommer läsa det kommer känna igen sig,o kommer äntligen förstå vad det e dom lider av! Jag håller tummarna för dig /Shawna

[vinterglas]

Angeliin

Nej alltså, jag är inte med i artikeln. Men jag har skirivt det mesta av materialet till den. Fast jag har varit med i artikel förut dock inte om BDD, utan om att skriva dagbok. Var på bild på nästan hela sidan. och så har jag vart med förut, med bara bild den gången. fy vad skarrig jag såg ut, helt övertygad om att de valde ju mig för att jag var så ful.

Jag kanske inte är ful. Men jag är inte acceptabel iaf heller så dte är ungefär samma sak.
Ja det förstår jag. MEn det skulle kännas så konstigt, om jag satt där och sa att jag var ful. känns som om psykologen bara skulle tro att jag ville ha uppmärksamhet.
och kännedomen om BDD är faktiskt väldigt låg, skrämmande låg.. även inom psykiatrin.

Låter bra. DEt där med sjukgymnasten verkar bra faktiskt, har hört att man brukar använda sånt mot ätstörningar, exempelvis anorexia också, och det brukar funka bra.

Det låter verkligen jobbigt. underbart att du har din sambo. Vad är det för intressen som du försöker hålla på med?

Shawna

Ja, jag ska som sagt inte vara med i artikeln själv, men jag har skrivit det mesta till den. Vet förstås inte hur mycket av mitt material osm kommer att användas, men förhoppningsvis det mesta. annars skulle jag känna mig värdelös.
Men jag är glad att jag har skrivit Min artikel, eftersom journalisten då fick upp ögonen mer för sjukdomen, även om hon kände till den innan.
Men det känns jättebra att jag hjälpt till för a5t sprida information.

[Angeliin]

jojoplaneten

Okej. Är väldigt modigt och bra att du tagit initiativet till detta. Är väldigt imponerad!

Jag hoppas att det fungerar. Får se om ett par veckor.

Jag sysslar i normala fall med att sjunga, lyssna på musik, skriva dikter och noveller, försöker börja på en bok. Håller på m scrapbooking och så läser jag mycket böcker. Vill börja producera egna låtar också och lära mig att dj:a.... har sån utrustning hemma. Är så tråkigt att inte "kunna" göra det nu...

[vinterglas]

Angeliin

Tack

Jaså, vad skoj. Ja jag delar ju intresset för att skriva. Rä du medlem på någon skirbentsajt på nätet där man kan läsa alster eller håller du allt för dig själv?

Förstår att det är frustreande

[Angeliin]

jojoplaneten

Vad kul, gör du också det? Jag är faktiskt medlem på poeter.se
http://www.poeter.se/Noemis
Har du några texter till allmän beskådning?

[vinterglas]

Angeliin

Jag ocskå ju
Johanna wintzell heter jag där ska kika på dig nu.

läs inget av mig, allt jag skriver just nu är värdelöst. var du på poetträffen?

[Angeliin]

jojoplaneten

Du skriver ju skitbra.... önskar jag kunde skriva ens hälften så bra som dig!! Du MÅSTE fortsätta gå på skrivarkurser och så, snart kommer vi se dig i bokhandeln! Jag var inte på träffen. Du?

[Anonym]

angeliin!

jag kan inte se dina bilder på länken... vad är fel? vill ju se dig!

[Angeliin]

Anonym

Nu fungerar det igen...

[vinterglas]

Angeliin

Förlåt att jag bara orkade kommentera en dikt, men jag är s slut i huvudet nu i dagarna. Förkyld och hänging ohc dan. ;[

Jag tackar och niger över dina komplimanger. Du är inte så dum du heller

Ja jag var på träffen. Hängde mest runt som en ensamvarg, men det var jättesnälla! Dock sate jag mig själv i den där ensam-rollen *sura* jag brukar kunna vara rätt tuff i sånna sammanhand ivanliga fall och gå fram och snacka. ska bättre mig till nästa gång
var som tur iaf lite folk som ville snacka med mig.