Den vård man får, beror på vart man bor!

Cyniskt men sant. Var hos min psykolog igår och hon hade fortfarande efter 3 månader inte sett den videodokumentär om BDD, jag lämnat till henne. Så jag tog tillbaka videon. Finns säkert nån annan som är intresserad av att se den.. så jag har tappat förtroendet för min psykolog och hennes vilja att förstå och intressera sig för mig och min sjukdom. Jag tänker inte prata om BDD med henne igen.

Samma gäller min läkare. Han har visserligen skrivit en remiss till Karolinska i Sthlm (som han lämnat till sin chef, för godkännande), men han har uttryckligen och klart sagt, att han inte har ngr andra planer på att hjälpa mig förutom medicin då. Han sade också att min remiss med stor sannolikhet aldrig kommer att nå Karolinska, pga pengabrist. Dvs, min öppenpsykiatriska mottagning tänker inte betala för min behandling i Stlhm (eller här i gbg för den delen heller). Blev både ledsen och arg i förrgår pga detta.

Konsekvens..tänker inte gå hos varken min psykiater eller psykolog längre. Kan säkert få ut min medicin på en vanlig vårdcentral och jag har bokat tid hos en privat KBT-psykolog.

Min läkare sade att om jag hade bott i en annan stadsdel i gbg, eller i Sthlm eller i Uppsala, så hade jag fått den behandling jag behöver. F-n vad arg min läkare blev under mitt möte med honom igår, det slutade med att han sade-"att om det ska vara på det viset så kan ni gå (jag och min flickvän)" *och så satte han sig vid sitt skrivbord, och bara väntade*. Så jag tog min medicin och gick (kanske för gott). Har tappat förtroendet för honom. Särskilt eftersom han sade att han hade hjälpt sin son, men inte hade ngt intresse av att hjälpa mig.

Så man får antingen ha pengar eller ha tur att bo i rätt stad. Gick till banken och frågade om jag kunde få ett lån till min psykologbehandling, men dom godkände inte min sjukpension som arbetsinkomst. Så gick därifrån med negativt besked. Vad göra? (Vet inte vad jag mer ska göra, har gått ut i två tidningar och i tv).
Läget känns lite hopplöst!

/Mattias