Ögonkontakt - Nej tack!

[Scream_it]

Hum... har en annan sak, kanske inte har med detta att göra alls, kanske bara är jag... Men en del med att konfronteras med andra människor är att de kanske rätt logiskt vill ha ögnkontakt med en när man pratar vilket jag har haft sjukt svårt med då det gäller "vissa" människor.

Kan inte direkt säga vilka dessa "vissa" människor är men...

Lite som om att om det ser mig i ögonen så kan de se in i mig, läsa av hur jag känner mig. Se att jag skäms för att vara jag, och sen att jag skäms för att jag skäms över att vara jag... låter helt sjukt dumt, men thats the way it is. =/

Hej jag är en vuxen människa som beter mig som om jag vore 15...  ta inte illa upp nu ni som är 15 men det är ju tyvärr så att är man 15 så är detta problem lite mer accsepterat - så som jag sett det. En 15 årig tjej tex, får vara lite fåfäng - som de tror att man är.. spackla sig och va lite osäker... men är man över 21 så hum... svårare att få folk att förstå...

Kanske har fel... men jag tror att de är lite så... tyvärr.

// Just me

[Anonym]

Men en del med att konfronteras med andra människor är att de kanske rätt logiskt vill ha ögnkontakt med en när man pratar vilket jag har haft sjukt svårt med då det gäller "vissa" människor.

Precis så är det med mig också. Jag kan inte ha ögonkontakt när jag ska säga något känns hemskt. Det är bara männsikor jag känner mig trygg med som jag kan ha ögonkontakt med. Många tror att jag inte lyssnar på dem eller att jag verkar svår att prata med bara för att jag inte kan ha ögonkontakt med.

Lite som om att om det ser mig i ögonen så kan de se in i mig, läsa av hur jag känner mig. Se att jag skäms för att vara jag, och sen att jag skäms för att jag skäms över att vara jag

Precis så är det för mig också. Det känns som man visar sin själ med att ha ögonkontakt med andra människor. När jag pratar med okända människor så tittar jag oftas ner i marken eller någon annanstans.

[Anonym]

Jag har haft det här besväret halva delen av mitt liv, pga mitt dåliga självförtroende. Nuförtiden tror jag att folk "gillar" mitt sätt att ta emot dem för jag har lärt mig att ögonkontakt inte är något farligt utan det bästa med att få kontakt med andra människor. Anna Jag är 28 år!!!

[amav]

Som ett led i mindre undvikande tycker jag att du kan börja med att skriva vilken "typ" av människor du helst undviker ögonkontakt med.

Testa också att skriva mindre förtäckt om saker i allmänhet. Det tror jag är bra.

När jag började skriva på det här formuet så vågade jag inte skriva vissa saker för det fanns ju en ytterst liten möjlighet att ngn tog reda på vem jag var, och det vore katastrofalt tänkte jag mig.

Men, jag identifierade detta som ett säkerhetsbeteende och gjorde så att jag åtminstone skrev lite mer än jag ville. Var lite pinsammare än jag egentligen klarade osv.

Det tror jag är bra.

/Amav

[twinkle]

Håller helt med er om att ögonkontakt kan vara skrämmande om man inte tycker om sig själv. Då känns det verkligen som att ens hud är genomskinlig å att ögonen kan se allt man så väl försökt att gömma där under... :/ Alla tankar å känslor. Men som alltid, det bästa sättet att våga ha ögontakt är att öva på det. Först med nån man litar på, som en familjemedlem, partner, vän å sedan med mer främmande människor, som personer i kassan och så vidare. Ögonen har man ju dels för att möta andra människor så då är det väl lika bra att utnyttja det

[nicole]

När folk får ögonkontakt med mig känner jag att de tittar på mig med avsky, hat och att det blir äcklade av mig och vänder sedan efter någon sekund eller 2 bort blicken

Ett tankesätt jag vet jag inte är ensam om

[Synthesized]

Jag har alltid haft ganska svårt för det här med ögonkontakt. Inte enbart på grund av BDD, utan också för att jag gör det till en så stor grej; istället för att bara prata/lyssna och se personen i ögonen utan att reflektera speciellt mycket över att man gör det, så hakar jag upp mig på det och funderar över hur länge man ska ha ögonkontakt innan man "bör" se bort för en stund osv. Jag blir helt slutkörd i skallen av sånt och tror att det syns i min blick vad jag sitter och funderar över, vilket ofta har resulterat i att jag valt att inte alls se personen i ögonen. Men jag har blivit bättre och bättre på att ha ögonkontakt på sistone och numera kan jag göra det utan att förstora upp det så mycket.

[Insatiable]

Men en del med att konfronteras med andra människor är att de kanske rätt logiskt vill ha ögnkontakt med en när man pratar vilket jag har haft sjukt svårt med då det gäller "vissa" människor.

Jag har också svårt för ögonkontakt. Inte bara pga. min BDD dock, utan även det som Synthesized beskriver: hur länge ska man ha ögonkontakt osv.? Ett tips är att titta över axeln, då ser det ut som om man tittar personen i ögonen. Jag tycker fortfarande det är jobbigt att titta över axeln, men inte lika jobbigt. Fast det känns ändå som om de kan genomskåda mig på nåt sätt.

Dessutom är jag lite paranoid till sättet utanför min BDD, så jag tänker mig att de kan läsa mina tankar eller "tränga igenom" mig genom att se mig i ögonen. Jobbigt. Brukar försöka undvika ögonkontakt, men då kan folk tro att man är otrevlig eller snobbig ju.

men är man över 21 så hum... svårare att få folk att förstå...

Svårt när man är 20 också :/ man möts nästan av: "men guuud vad du är fåfäng, väx upp!" Liknande kommentarer som det...