Självskadande beteende

[Anonym]

Hej!
Undrar om det är någon mer än jag som slår sig själv? Att skära sig själv förekommer ju, framförallt hos personer med borderline, men finns det andra bddare än jag som slår sig själva i huvudet och ansiktet?
Jag känner sånt äckel och avsky inför mig själv och min hud att jag ibland klipper till mig själv. Ju ondare det gör desto bättre känns det...
Visst är det helknäppt, rent intellektuellt vet jag ju det, men jag känner sånt raseri över mitt utseende och min äckliga hy...
/Är jag ensam?

[Anonym]

Jag var självdestruktiv förut, men det bidrog bara till ännu starkare ångest och jag kände bara mer äckel för mig själv. Visst hjälpte det just för stunden, men efteråt mådde jag alltid sämre. En orsak till att det fick mig att må sämre var skärsåren som gjorde mig ännu fulare än vad jag redan var. Jag har nu slutat med självskadning och försöker låta bli att falla tillbaka. Jag lyckades nämligen sluta förut, men tappade kontrollen efter nästan ett år fritt från självdestruktivitet. Nu har jag bestämt mig för att klara det och jag hoppas att det fungerar. Ibland känner jag fortfarande ett starkt behov av att skära mig, slå mig själv med en hammare, dunka huvudet i väggen, bränna mig eller liknande. Det kan bli svårt att motstå när man verkligen tappar kontrollen och när man förlorar al självbehärskning. Ett bra exempel på när detta händer är ju just en BDD-attack. När jag är med om detta är jag ibland nära på att spontant t.ex börja dunka huvudet i väggen, men på sistone har jag märkt att det blir lättare när jag sitter ner, blundar hårt och trycker ihop händerna riktigt hårt. Till en början känns det förjävligt och som att det aldrig ska funka, men lyckas jag sitta sådär i någon minut så brukar jag slutligen återfå en någorlunda självbehärskning i alla fall. När jag sitter sådär händer det väl att jag river mig lite, eller trycker in naglarna hårt i huden. Det kan väl tolkas som ett slags självskadande beteende, men jag anser att det är bättre att jag sitter och trycker in naglarna i huden helt omedvetet en liten stund, istället för att börja skära upp armar och ben eller göra nåt annat drastiskt. Att skada sig mår man bara värre av i längden. Det är bara att skapa sig ännu ett problem.

[Anonym]

Låter som en bra idé att sätta sig ner och försöka återfå självbehärskningen. Kommer nog att bli väldigt svårt men jag ska försöka....
Tack

[pelle]

Det där är som jag aldrig förstått mig på. Vet ju dock att det förkommer en hel del sådant. Personligen skulle jag vara livrädd att göra något som skulle kunna göra mig fulare än vad jag redan är. Undrar om det är vanligare bland tjejer och varför i sådant fall?
På vilket sätt känns det bättre när man t.ex slår sig med en hammare eller klipper till sig själv. Hur tänker ni eller kan man inte tänka när man får sådan ångest? Är det spontana raseriutbrott bara?

/ pelle

[Anonym]

Hejsan!
Jag vet hur det känns. Har alltid slagit, dunkat huvudet i väggen och bitit mig själv. Vet inte varför, men det känns mycket bättre- hatar mig själv så mycket! Har också skurit mig i handlederna, men försöker att sluta med det (var 1 år sedan sist). Att göra illa sig själv är som ett beroende för mig, all ångest flödar ut liksom. Så Pelle jag förstår hur du känner, sorgligt men sant!

[Anonym]

jag har inte hållt på med att göra illa mig själv fysiskt, men jag skulle tro att man gör det för att det gör så fruktansvärt psykiskt ont och om man då gör illa sig själv blir den fysiska smärtan mer aktuell  o fysisk smärta är skönare o lättare att hantera än psykisk. är det så??

[Anonym]

Ja kanske...det känns bra att bestraffa sig själv för att man är så ful...känns som att man gör något radikalt åt saken...bättre att bli arg än ledsen...