Hej Superwoman(02)!
Bra att din dotter ska få komma dit!! Det måste kännas skönt att ngra andra får hjälpa henne.
Hoppas hon är mer motiverad nu också.
Ang. det du frågar:
Jag vet inte hur det fungerar på just Ångestprogrammet, men generellt så fokuserar man ju i KBT på det som är problemen. Och, generellt när man har problem så refererar man ju bla till sådant som man tar som bevis för att man "måste ha" dessa problem.
Och, därmed, om det är så att något har hänt en, och detta skapar ångest, så kommer ju det tas upp.
Exempel (naivt, men jag hoppas min poäng kommer fram):
- Jag vågar inte gå på fest.
- Varför inte?
- För att folk kan ha slipsar.
- Och varför är det jobbigt?
- Jo, för min katt ströp sig med en slips när jag var 3 år.
- Jaha, det låter otäckt. Vad tänker du kring det? Och, hur ser du på möjligheten att något sådant händer på festen? Hur sannolikt tror du det är att det händer? Hur sannolikt tror du det är att någon kommer dö?
... osv ...
Ja, du förstår min poäng hoppas jag.
Dvs. om ex.vis. ett övergrepp gör sig gällande i patientens fobiuppehållande tankar, och det yttrar sig som ngnsorts symptom så kommer det komma upp (förutsatt att det går rätt till).
Vill däremot patienten inte berätta så finns det ju ingen möjlighet för behandlaren att läsa dennes tankar, men behandlaren kommer sannolikt försöka styra in på det (iom att patienten frågas ut om det denne säger: typ "jaha, men varför är det jobbigt", "ja... men, kan du ge något exempel" osv.) men i lagom fart.
En möjlighet för dig nu är väl att vänta med dessa tankar tills dess att din dotter börjat gå där, och därmed se vad som händer. Tycker du det verkar som att vissa frågor undviks så kan du ta det då.
Lycka till nu!
/Amav
