"Skriva av sig"-tråd

[vinterglas]

SpegelSpegel

Usch, jag blev så ledsen när jag läste vad du skrev nu senast

Jag har hört att ca 80% av alla BDD-are har/har haft självmordstankar och att ca 10-20 & beågtt de.

Du kan inte veta, det är BDD:n som vet att de viskade om dig i kön. Men jag förstår hur du resonerar. allt för väl.

Jag har också haft det rätt tufft idag.
Vi hade orientering på dirotten.
Jag var klädd i mjukisbyxor, sportlinne, vanligt linne och en tjocktröja.
Det var 20-25 grader varmt men ändå sprang jag så. HAde gärna velat ha shorts, men min kropp får inte bära såna plagg. Alla skulle bli äcklade.
Och jag vågade itne ta av mig tjocktröjan eftersom jag var så svettig, och dessuotm skulle man se alla valkar när jag satt, och hur allt dallrade när jag sprang.
Såklart blev jag svettig, ja sjukt svettig och rödmosig och såg ut som en jävla buffel.
Jag måste verkligen sett äcklig ut, men ändå körde jag mitt race och vågade sitta med mina vänner sen när vi käkade i gräset.
men fortarande fullt påklädd, inte tet moln på himlen...
men jag kände mig utanföär.
och de måste tyckt jag var kansig, tjocktröja och mjukisbyxor?


blä, jag orkar inte ens med mig själv.


Ja, inte heller jag känenr mig alltför uppiggad inför sommaren. vi inleder med spanien i 2 ½ vecka....
vill nästan bara gråta vid tanken. för jag vet repcis hur det är när jag kommer iväg.
och dte är ingen kul känsla.
kvällarna är bäst, när man har kläder på sig och har gjort sig fin om man ska ut och käka.

Usch, ibland så vill jag verkligen isolera mig på heltid, och jag avskyr att min omgivning lyckas styra mig så mycket som de gör...
men jag har upptäckt att man kan säga nej, vilket i sig är negativt men garg.

äh.

[vinterglas]

varför blir mina inlägg aldrig sansade och vettiga?
bara massa ord utslängda överallt. ingen begriplig mening för någon annan än mig själv.

[Anonym]

Ush, ditt inlägg får mej att känna en stor lättnad över att min skolgång är finito. Men bara för ca två år sedan var det en stor fet plågoande i mitt liv, det övergår mitt förstånd hur jag uthärdade tre gymnasieår som svårt dysmorfofobisk, dock med sådan hög frånvaro att det fick min mentor att bli alldeles röd i ansiktet av ilska (sen så var hon ju i total avsaknad vad gäller den emotionella intelligensen), men jag yttrade aldrig ett ord om vad som egentligen var orsaken till mitt skolkande, de inblandade hade ju ändå sina aningar att någonting inte stod rätt till i psyket men att det var utseendet som var boven i dramat hade dom nog aldrig räknat ut. Hyser än idag starka avskykänslor för dessa människor bestående av vissa lärare och elever, inte direkt för att jag blev behandlad illa, utan mest för att jag mådde som jag mådde och blev "tvingad" och utsatt för saker, som fick mej att må över gränserna dåligt, kände mej som ett boskap påväg till slakt när jag färdades genom skolkorridorerna, surfade på smärtvågorna av ångest. Vill bokstavligen spy när jag ser någon av dom människor med anknytning till detta, just för att det slänger mej tillbaka till en tid i skam och förödmjukelse.

Från det ena till det andra, så har denna dag varit förjävlig mot mej, vaknade upp med vidrigt genomäcklig hud (jag som trodde den var på bättringsvägen) och kände att, nu får det fan vara nog, jag tänker avsluta mitt liv här och nu, men modet sviker som alltid och än är jag fast i detta jävla helveteshelvete! Å du sköna Döden, vart är du när jag behöver dej som mest? Endast du kan frigöra min själ.

A cracked smile and a silent shout

[nikey]

jävligt värd man är. skulle till syrrans student idag halv 12. jag gick upp kl 9 för att fixa iordning mej,men jag kunde som vanligt inte sluta spegla mej. å vädret va ju så sjukt varmt så d blev ju inte lättare att välja kläder nu när jag inte kunde ha tjocktröja. när jag väl kom ut från lägenheten så ringde morsan å berätta att syrran inte kunde vänta längre på mej för hon skulle upp på flaket å fira vidare. hon hade väntat tillsammanas me släkt å vänner i över en halvtimme.
shit va pinsamt  d va när alla stod å glodde på mej när jag väl kom.
jag  e så misslyckad!!

[Anonym]

Du kom iväg!! det ser inte jag som ett misslyckande.

[Anonym]

huden förstör mitt liv, hjääääääääääääääääääääälp

[vinterglas]

Jag är ledsen.

Min hy är hemsk.
Min näsa är en boll som är sne åt vänster.
Jag är skelögd och mitt vänstra öga är mindre.
Mina öron har konstig form.
Tänderna ser ut som fan vet jag.
Ögonbrynen vågar jag inte prata om.
Min rygg är finnig och ärrig och massa fett överallt.
Magen är äcklig och ful.
Jag har fula bröst, eller ja det lilla som finns till bröst.
rumpan är platt och ful.
Låren är groteskt stora och det är svårt att köpa byxor pga deras form.
Vaderna är vältränade men ohyggligt stora.
Hela benen är ärriga och fulla av eksem.
Överarmarna är tjocka coh äckliga.
underarmarna är bara fula.
fötterna är stora och fula.
händerna är små och tjocka.

något jag har glömt`?
juste, min dubbelhaka är äcklig.
håret är förfräligt.
axlarna är hemska.
nacken är ful.

fast helheten av mig kan vara okej.
men så fort man kommer för nära.
jag lovar, alla gråter inombords när de ser mig.
de vill bara blunda men sympatipratar med mig.



värdelösvärdelösvärdelös är allt som dunkar i min hjärna nu.

[Anonym]

Jag vågade inte ha shorts på en enda gympalektion i hela högstadiet och gymnasiet. Försöker ta igen det nu och strunta i vad folk tycker, lättare sagt än gjort.

Jojoplaneten

Det var en "ledsen" lista Tycker att du skall försöka skriva om den i mer positiva ordalag det är du värd. Jag tror inte att folk sympati pratar med dig, det positiva de säger är sant.

[SpegelSpegel]

Jojoplaneten,

Du måste ha blandat ihop dig med ngn annan i ditt sista inlägg,  för det beskriver ej dig. Du är jättefin och allt annat än värdelös.

Jag brukade också alltid ha på mig sweatshirt och säckiga långbyxor  för att dölja så mkt som möjligt när det var gympa i skolan. Alla andra sprang runt i shorts och t-shirt eller linne.

Dom: "Men är det inte varmt att ha en sån tjock tröja på sig? Varför tar du inte av dig tröjan och går i T-shirt?

Jag: Ser ut som om de bett mig skära ett hål i magen och ta ut mina inälvor.

Sen brukade jag äckligt nog alltid vara sminkad på gympan, plus att jag bytte om på toa och väntade tills alla gått med att duscha så jag slapp visa mig och fick vara själv och sminka om mig och spegla mig. Jag kom alltid för sent till lektionen efter eller så bröt jag helt enkelt ihop och gick hem för att jag inte orkade förklara varför det tog sån tid.

Idag är verkligen fulhetens högtidsdag. Jag ser ut som en kokt grisfot som ohyra har börjat gnaga på. Av ngn anledning har jag fått en så jävla äcklig tomteröd ojämn solbränna i centrala delar av fejset, som om det inte redan var illa nog. Jag önskar verkligen att det jag såg i spegeln var inbillning och överdrifter, ibland tänker jag att det kan ju inte vara på riktigt, det kan väl inte finnas ngn som ser ut sådär. Men så försöker jag se på mig själv helt okritisk som om jag bara var ngn jag mötte på stan, men ändå är synen som möter mig ngt som helt objektivt hade fått de flesta att rygga
tillbaka eller rycka till reflexmässigt. Sedan när jag  inser att den där varelsen är jag är förtvivlan komplett.

Anonym, känner mig också otroligt lättad över att slippa skolan. På studenten grät jag helt okontrollerat av glädje och tacksamhet över att helvetet äntligen var över. Mina klasskompisar trodde nog att det var för att jag skulle sakna dem så eller var allmänt sentimental.

Mikey, tycker också det var starkt av dig att komma iväg. Du ska inte behöva känna skam över BDD-beteendet också, man skäms nog för sitt utseende redan. Ibland blir det så. Du är sjuk, du gör det inte av elakhet.
Hade andra människor upplevt den ångest BDD innebär hade de betett sig likadant. De hade jävligt tur som slapp få den här sjukdomen, men vi har inte heller bett om den.

[Anonym]

Jag har ofta drömt om att få bo i en "gated community" med bara underbara BDD:are där alla förstår alla.

[Anonym]

jag vill dö dö dö döööööööööööö, solen skiner ute och mitt ansikte är värre än någonsin, samma ångest år ut och år in.Jag vill dunka mitt huvud blodigt, skära ut mina ögon så jag slipper se detta elände och bara lägga mej ner i ett djupt hål i jorden och vänta in döden. Aldrig har jag känt en sådan hjärtskärande ångest som denna vecka, varför kan jag aldrig få känna frid? Varför kan jag inte obekymmrat få vara ute i solen som alla andra? Varför får inte jag känna glädje och lycka? Varför får inte jag tillgång till kärlek, nöjen och alla andra mänskilga behov? Varför måste jag sitta inlåst hela dagarna och gråta hejdlöst pga mitt utseende? Varöfr måste jag ha dessa smärtfulla tankar överhuvudtaget? Det är bara ge upp... skulle vilja ha en stor, fet kanyl inkörd i armen just nu, eller flera hundra  ...

[nikey]

thx spegelspegel å anonym  for listening & being so understanding

jojo,av  d jag läst om dej så verkar du va en vänlig själ. å kortet du lagt upp på dej speglar ju INTE ALLS d du just beskrev.

d verkare bli ännu en het å svettig dag.
ringde nyss en kompis å fråga om vi skulle kika på sverige-matchen på en uteservering me storbilds tv. yeah wright, jag körde en klassiker å sa att jag va magsjuk,suck.

[Anonym]

(Kommer aldrig glömma J:s uppmaning "inte en jävel bryr sig så sträck på ryggen och le!" )

[vinterglas]

Anonym

Samma för mig, jag kan verkligen inte. Iofs har jag alltid shorts när jag spelar tennis, vilket är 3 gånger i veckan.
Men det är en annan värld, visst blir de säkert äcklade, men samtidigt nej.
de två-tre första åren jag spelade hade jag långbyxor, sen när jag övergick till shorts, då vart det enklare att springa, inte lika varmt och de var fortfarande galda och trevliga mot mig. Men ibland blir det tufft, det blir det.

Idag slår jag på stort och ska ha shorts på mig när jag åkre till stan, visserligen med strumpbyxor under. Annars finns det ingen chans att jag har shorts.

Angående listan, det finns bara två saker som jag är nöjd med på min kropp

[vinterglas]

SpegelSpegel

Sen brukade jag äckligt nog alltid vara sminkad på gympan, plus att jag bytte om på toa och väntade tills alla gått med att duscha så jag slapp visa mig och fick vara själv och sminka om mig och spegla mig. Jag kom alltid för sent till lektionen efter eller så bröt jag helt enkelt ihop och gick hem för att jag inte orkade förklara varför det tog sån tid.

Låter PRECIS som jag. Men nu förtiden har vi bra idrott så jag kan åka hem efter den så jag slipper duscha offentligt.

Du är inte ensam om att vara "ful" idag. Tvivlar starkt på att du är det, men jag däremot, det var nästan så att jag började gråta hysteriskt imorse.
Men nu med en dusch och ,massa smink känns det bättre. och det måste det, för jag ska hänga i stan nästan hela dagen

åh, btw jag fick svar igår så jag ska åka på skrivarläger i sommar igen för tredje gången *skuttar omkring och dansar hysteriskt*
så glad för dte.