Hej hej!

[Anonym]

Hej hej!
I ca ett och ett halft år har jag varit lite "knäpp".
Det började med lite vanlig svartsjuka efter att jag sett att min pojkvän hade messat en tjejkompis och kallat henne "sötis". Det satte sig lite på min hjärna och jag vet inte om det är sen efetr det som jag har blivit lite konstig.

Jag är extremt svartsjuk av mig och så fort min pojkvän ens tittar åt en annan tjejs håll så får jag sådan himla panik. Jag får hjärtklappning, börjar tänka på att ta självmord, att jag ska sluta äta osv även fast jag egentligen vet att jag inte är tjock. Det blir stora bråk utav det och jag frågar ut honom om varenda jäkla tjej. Det kan vara en egentligen inte så snygg tjej på ica, men jag måste ändå fråga och blir svartsjuk. Det här gör att vi inte kan göra någonting tillsammans som innebär att man kan stöta på en u8ng tjej i stort sett. Vi kan inte kolla på tv, inte gå ut på krogen, inte gå på stan tillsammans, inte åka buss tillsammans osv. Att bara möta honom efter jobbet får mig att tänka på jobbiga saker och på att jag kommer känna mig sämre än alla andra. Jag har ofta tänkt på självmord och ibland har jag varit på väg att ta det steget, men tänker då på att min brorsa kommer tycka att jag var dum i huvudet eftersom "bara svaga människor tar självmord" och han har alltid sett mig somn en stark tjej med bra självförtroende, vilket jag inte har. Dock tror jag att jag "lurar" folk till att tro att jag tycker om mig själv jätte mycket.

Jag tillbringar inte flera timmar framför spegeln, men ibland kan jag stanna hemma från skolan för att jag hade planerat att sminka mig på ett visst sätt och eftersom jag inte skulle hinna det på grund utav att jag försovit mig, så struntar jag i skolan. Jag är väldigt fixerad vid min hy och köper alla möjliga underlagskrämer och sådant.

Tror även den här fixeringen har kommit på grund utav en hudsjukdom som jag har, som gör att man får ca 1,5 cm i diameter
 märken som är röda på grund utav att blodkärlen lyser igenom. Jag har ca 4-5 stycken sådana på mina smalben som jag haft sen jag var 15 nu och mår så otroligt dåligt över dom, men kan inte göra någonting åt det. Har varit hos hudspecialister ett flertal gånger och jag kan bara försöka täcka över dom och behandla med en kräm så att de inte blir större.

I övrigt så har jag en jäkla massa tvångstankar om saker och ting. Oftast handlar de om att jag måste göra saker på ett visst sätt, annars kommer min pojkvän hitta en skitsnygg tjej, jag kommer antingen bli tjock elelr få anoroxia eller att mina bröst kommer bli jätte osymmetriska. Jag genomgick en bröstförstoring för ca 2 månader sedan och är glad att de är större men har dock inte märkt någon skillnad på mitt självförtroende. Dock har jag blivit lite av fixerad vid att mitt ena bröst är lite mindre än det andra. Tror egentligen ingen annan tänker på det, men jag jämför de olika kroppshalvorna jätte ofta. Så som ansiktet och brösten.

Har säkert glömt skriva hundra olika saker som jag gör, men det här var en del av det iaf.

Har haft kontakt med en psykolog som jag inte träffar längre, vet inte varför, men slutade bara gå dit. Fick lite känslan av att hon och läkaren där skrattade åt mig och mina problem, men jag ska ta kontakt med en ny snart.

[Anonym]

Skrev inlägget ovan och tänkte sammanfatta lite av saker som jag tycker är jobbigt osv.

- Kan inte titta på tv utan att kommentera snygga/söta tjejer och bli svartsjuk
-Frågar ut min pojkvän om nästintill alla tjejer jag ser
-Har tvångstankar om diverse saker och om jag inte gör de här kommer min pojkvän hitta en snyggare tjej, jag kommer bli tjock osv.
-Jag har blivit fixerad vid träning och kan träna 4-5 dagar i veckan och ibland 2 gånger om dagen och har då förtillfället stenhård koll på kosten, när jag inte tränar blir det helt tvärtemot.
-Jag nedvärderar mig själv hela tiden och kan säga saker till min pojkvän som att "mm, en såndär vill du ha va?" när det är en snygg tjej på tv.
-Har opererat brösten nyligen och ångrar mig inte, men har inte heller gjort någon större skillnad enligt mig. Jag tänker nu på att spruta in i läpparna och göra fettsugning osv.
-Jag har en stävan efetr att vara så perfekt som möjligt, även fast jag känner att jag misslyckas hela tiden.
- Jag umgås inte med några kompisar, går ut på krogen osv, efetrsom jag är rädd att min pojkvän ska ladda ner porr elelr dra över någon då jag inte är hemma, även fast jag egentligen vet att han inte gör det.
-Vi kan inte göra någonting tillsammans eftersom jag är så himla svartsjuk och mår dåligt över att jag tycker alla ser så mycket bättre ut än mig.
-Då min pojkvän ser åt en annan tjejs håll får jag panik. Hjärtklappning, självmordstankar osv.

Det här är jätte jobbigt och begränsar mitt liv så otroligt mycket.

[Malins mamma]

Hej!
Om vi försöker reda ut det här så är det så att du gillar din pojkvän och han gillar dej. Ni vill fortsätta vara tillsammans.
Efter att han skrev "sötis" till en tjejkompis blev du mer än normalt svartsjuk.

Vad har svartsjukan inneburit för dej?
Du känner dig osäker varje gång han ser en tjej, du får hjärtklappning, panik och självmordstankar. Du kan inte umgås med dina kompisar eftersom du är rädd att han ska göra nåt "dumt" under tiden du är borta.

Vad har svartsjukan inneburit för din pojkvän?
Han blir anklagad, misstrodd och utfrågad om tjejer som han inte är det minsta intresserad av, tjejer som han råkar möta på gatan eller se på bussen eller TV. Han känner sig orättvist beskylld för saker han inte har gjort.  

Vad har svartsjukan inneburit för ert förhållande?
Ingen av er kan leva ett "vanligt" liv, ni kan inte gå på stan, inte gå på krogen, inte åka buss och inte se på TV tillsammans. Svartsjukan har orsakat osämja och bråk.

Så här långt finns det bara negativa saker med svartsjukan, eller hur?
Hur kan det då komma sig att något som bara är negativt för alla kan fortsätta? Det måste vara någon som får en "belöning" för allt det jobbiga ... och denna "någon" är du. När du pressar honom så kommer han på ett eller annat sätt att säga att han älskar dej, bara dej, och ingen annan.

Skulle det inte kännas bättre och ärligare om han sa att han älskar dej utan "påtryckning" från din sida?

Skulle han inte vara lyckligare med dej om han slapp bli anklagad för det ena eller andra?

Skulle inte ert förhållande vara bättre om ni kunde var ute tillsammans och se på TV tillsammans, utan bråk?

Jo, det tror jag. Ni skulle båda ha det bättre om du inte var så svartsjuk. Lösningen på ert problem är alltså att du slutar att vara svartsjuk.

Men hur ska du göra för att få bort den hemska känslan som svartsjuka är? Hur ska du få bort osäkerheten, hjärtklappningen, paniken och självmordstankarna?

Det går att göra med samma ERP-metod som jag skrev om till Sabina i tråden *Vill sluta fundera*.
Om du slutar med det beteende du har, att kommentera andra tjejer och att förhöra, anklaga och vakta din kille så kommer dina obehagskänslor att försvinna efter en tid.
 
Som jag skrev till Sabina så kommer obehaget och ångesten att öka ganska mycket de första gångerna men om du är beredd på det och orkar hålla ut så kommer det att avta efter en stund. Sen minskar det mer och mer för varje gång.

Av det övriga du skriver så tror jag inte att du har BDD (än), men det låter inte bra att du jämför dina kroppshalvor (LÅT BLI att göra det), att du nedvärderar dig själv och att du vill spruta in nåt i läpparna och göra fettsugning (du skrev att du vet att du inte är tjock...??) osv. ??

(För att ta reda på om du har BDD så borde du göra BDD-testet. Alla uppgifter som behövs var inte med i dina inlägg här.)

Däremot så verkar det som att du har OCD (tvångssyndrom) som du borde få hjälp att bli av med.

Tänk på att svartsjuka kan förstöra även det bästa förhållandet, jag hoppas och tror att du kan greja dethär!

Lycka till!  

Vänliga hälsningar Malins mamma

[pelle]

Hej!

Ville bara varna dig för att spruta in fett i läpparna. För det första
blir många sådana ingrepp misslyckade. Det ser onaturligt ut och många får lite av en "clownlook". Om du känner att du måste/vill
göra det ändå, så var väldigt noga med med du går till och välj kroppseget fett. Och ta hellre för lite än för mycket. Ofta blir dom också misslyckade, eftersom det är svårt att få ett jämt resultat.
och även om det blir lyckat så tycker jag personligen inte det är speciellt snyggt ändå. Men det är ju bara min personliga åsikt.

Angående fettsugningen tycker jag att du ska satsa på ett bra kost/träningsupplägg istället. Gärna tillsammans med en träningspartner, vilket gör det hela roligare. Ditt nuvarande tränings/kostupplägg kan du nog förbättra betydligt om den rätta viljan finns.
Kontinuitet är en förutsättning för att träningen ska ge goda och märkbara resultat.

Lycka till!

/hls pelle

[Anonym]

Hej!

Jag skall börja med att säga att jag förstår dig och kan känna igen mig i mycket av det du beskriver. Jag har kraschat många förhållanden på grund av mitt dåliga självförtroende och dåliga självbild. Jag träffade en kille för några år sedan som jag bestämde mig för att jag inte ville förlora pga svartsjuketerror så jag utarbetade lite metoder för att undvika att utsätta andra för mina utbrott.

Jag började med att sätta delmål. Exempelvis bestämde jag att nu skall kag inte kommentera en tjej på en vecka och om jag klarar det skall jag få en belöning som jag själv väljer. Metoden för att klara det skall jag nu prova malins mammas metod som hon skrivit om under tråden "vill sluta fundera"

Jag har också en förmåga att ständigt fråga min kille om han tycker att jag ser bra ut. För att sedan bli vansinnig när han säger att jag är söt. För det är ju en stor lögn! Det har jag sett i spegeln För att undvika denna terror har jag köpt en liten bok där han kan skriva vad han tycker om mig så slipper han sitta och älta det varje gång/dag.

Det här är ju mitt eget påhitt och om det kan hjälpa någon är det ju bra. Tyvärr är det inget som hjälper mot min ångest utan bara något som underlättar för omgivningen.

Vad det gäller din pojkvän så tycker jag att det  var lite klumpigt av honom att kalla någon annan sötis. Synd att en klumpighet skulle få sådana konsekvenser för dig/er.

hälsningar Therese

[Anonym]

Malins mamma -->>

Tack så mycket för ditt svar! Självklart håller jag med dig i allting du säger. Känns bara så hopplöst när jag verkligen försöker att inte vara svartsjuk. Såg på en helt "vanlig" film för ett tag sen och bestämde mig då för att jag inte fick säga någonting om de som var på tv:n, även om de så skulle vara avklädda. Jag sa ingenting, men det var så hemskt för mig attd et inte går att beskriva. Låter ju helt sjukt att man inte kan se en vanlig film med tjejer i, men så är det tyvärr.  Började med att jag fick hjärtklappning och att det sved inuti hela magen, jag blev nästan lite snurrig i huvudet för att jag fick sådsan panik och efter ett tag så slutade det med att jag började grina. Och då var det kört. Sen blevd et bråk igen och han ville lämna mig.

Nu verkar han ha börjat med en ny "teknik" och det är att så fort jag säger någonting om en annan tjej så vänder han sig om och verkligen stirrar på tjejen och börjar nästan gå efter henne. Han har sagt att han gör så för att jag då kanske slutar hålla på sm jag gör, mend et gör ju saken bara ännu värre och går alltid in på en toalett och gråter.

Sådana som jag vet att han tycker ser bra ut, undviker jag till varje pris, även fast han säger att han tycker jag är finare. Jag kan liksom inte ta det att han tycker en annan tjej ser bra ut, jag vill vara den enda och "perfekta". Han säger ju att jag är perfekt för honom, men det är klart det är en lögn. Ingen är helt perfekt. Jag strävar hela tiden efter att se så bra ut som möjligt, men tycker ändå att jag misslyckas när jag tittar på hur andra tjejer ser ut. Min vardag går åt att jämföra mig med tjejer hela tiden, vilket är väldigt påfrestande. Vet inte bara hur man ska sluta med de där tankarna, att alla är mycket bättre och ser bättre ut och att jag skulle vilja ha de benen, den munnen osv.

Jag är nästan säker på att det där messet till hans tjejkompis att hon var så söt, är grunden till min svartsjuka. Det här var i början av vårat förhållande och vi har snart varit tillsammans i 2 år nu. I mitt förra förrhållande har jag inte varit ett dugg svartsjuk, trots att han nästan har förolämpat mig lite inför hans kompisar och han var alltid ute och festa med ett flertal tjejkompisar, då jag inte var med och kände mig inte ett dugg svartsjuk.

Jag tror inte jag blev svartsjuk då, just för att han kunde säga "så öppet" att han tyckte andra såg bra ut osv. Medan min pojkvän ljuger när han egentligen tycker någon ser bra ut, eller som när han höll på och messade med sin tjejkompis. Han däremot säger att dom brukade säga sånt där tillvarandra, att den andra var söt osv, för att "peppa" varandra lite, att dom egentligen inte menade det, utan sa det för att båda hade blivit mobbade under sin uppväxt för att de var så fula. Vet faktiskt inte om jag ska kunna tro på en sådan sak, eftersom hon ser så bra ut, så tror jag nog att hon faktiskt ligger lite i hans smak.

Fast trots allt så älskar vi varandra och det är väl därför allting fortsätter, fast båda tycker det är jätte jobbigt. Önskar bara den här jäkla svartsjukan kunde få ett slut.

hälsn sara

[Anonym]

Pelle -->> Har ganska så mycket kunskap om vad man ska och inte ska äta och hur mycket och mycket om träning. Väldigt mycket på grund utav att jag är intresserad av näringslära och sedan har jag även diabetes, så då måste man ju ha lite koll.

Nu har jag förslappat mig lite under vintern, men har börjat träna nu igen. Förut såg jag resultat på armar, ben osv. Och visst blev magen lite mindre också, men jag kände mest att mina ben bara blev smalare, vilket de inte behöver bli och att min rumpa försvann. Men magen var lika stor för det. Därför har jag funderat på fettsugning..

Hälsn. / Sara

[Anonym]

Anonym -->> Får ta och pröva det där med att sätta upp belöningsmål. Tack för svaret!

[Anonym]

Hej till svartsjuketjejen!
Kan trösta dig med att jag varit precis likadan! Mitt och min dåvarande pojkväns liv var ett helvete...
Plötsligt en dag var svartsjukan bara borta...kanske beroende på att jag blivit äldre och säkrare, men framförallt tror jag att det beror på att jag är så trygg i mitt nuvarande förhållande. Behöver aldrig känna svartsjuka eller oro...sååå skönt. Kommer ihåg vilket psyko jag var...helt galen...jämförde mig med allt och alla och såg rivaler i alla blonda tjejer...sådana gräl och så mycket tårar i onödan...
Nu är jag helcool...tänker bara att det är hans förlust om han skulle vara otrogen el dyl...
De andra problemen kvarstår däremot...utseendeproblemen...är också helt fixerad vd min hy...mår skit över den...senast idag råkade jag ut för en tjej i parfymdisken på Åhlens som, utan att jag ens bett om hjälp, visade sin produkt och sa att jag hade problemhud. Tack...precis som om jag inte visste det redan...
Är det rosacea som du har? Hudsjukdomen alltså...
Ok...hoppas att du kommer ur svartsjukan snart!! Kanske bör du träffa en ny kille som kan få dig att känna dig trygg...
Mediciner kan också hjälpa...det är ju en sjuklig form av svartsjuka och fixering...exempelvis Cipramil...
Lycka till iaf!!
Kramar, karin

[Anonym]

Hej hej Karin!
Är glad för din skull att du iaf inte känner dig svartsjuk längre, vilken lättnad det måste vara! Jag oroar mig i stort sett för allting som går på två ben. *skrattar* Kanske ingenting att skämta om egentligen, men det låter ju verkligen så dumt. Önskar också att jag nån dag kan slippa all svarsjuka och bara leva och vara som jag är. Känns dock som en lång väg dit.. Men man får iaf lite hopp nu när du skrev att du har klarat dig ur det. Tänker på självmord ständigt för att jag inte orkar ha panik och känna mig otillräcklig jämt.

Det enda som duger för mig är att vara perfekt och jag vet ju att jag aldrig kommer bli det. Däremot tycker jag många andra är så himla perfekta.

Jag har inte rosacea, utan jag har en sjukdom som heter neckrobiosis lipoidica, vilket drabbar väldigt få människor, och främst sådana som mig, som har diabetes. Ingen vet riktigt vad det beror på och det finns inte direkt något man kan göra åt det heller. Inte ens operera. Går inte att operera just eftersom det sitter på knasiga ställen på vaden, vilket gör att det är svårt att operera där, sedan är det också så attd e inte vet säkert om såren sedan verkligen kommer att läka, på grund utav att huden eller kärlen som sitter där liksom är "döda". Det är svårt att förklara.

De här märkena påverkar mig väldigt mycket och jag känner mig annorlunda och ful. Vill så gärna få bort dom, men det verkar som att det kommer vara något jag får leva med. Dessutom kan jag få fler, vilket inte är så roligt eller att märkena blir större, så jag blir ju jätte nojjig så fort jag ser en liten kvissla på benet.

Har ätit zoloft tidigare, bara kanske 2 månader elelr så, och jag tyckte jag började känna mig lite bättre, men tyvärr har jag inte pengar till att hämta ut mer medecin så det får liksom vänta. Det är ju så himla dyrt!

Ha det så bra!! Kram, kram!
/Sara

[Anonym]

Hej igen Sara!
Jag tycker verkligen att du ska börja med medicin igen om du mådde bättre när du åt den! Du har ju allt att vinna på det! Jag äter också medicin(cipramil) och visst är det dyrt, men det är värt vartenda öre! Jag avstår hellre från andra saker...
Det är ju dessutom billigare än plastikoperationer;)

Vi måste sluta försöka vara perfekta...lära oss att slappna av och vara glada för det vi har...njuta av livet som pågår här och nu och sluta plåga oss själva med orimliga krav...det är jättesvårt, men vi måste försöka!!! Vägrar kasta bort mitt liv på att försöka se perfekt ut! Försöker acceptera mig själv och älska mig själv precis som jag är...andra gör ju det. Försök du också! Oftast går det åt skogen, men det är bara att fortsätta kämpa...så småningom får de snälla och positiva tankarna övertaget...garanterat...

Kom igen nu Sara och kämpa på! Skit i alla "perfekta" människor omkring dig...låt inte tankarna lura iväg dig och få dig att känna dig svartsjuk, ful och värdelös. Bryt tankarna så snart de dyker upp! Upprepa ett mantra för dig själv och överrösta alla elaka tankar. Bara lev och var glad för att du är du och för att du har människor omkring dig som älskar dig!

Kramar, Karin

[Anonym]

Hej hej karin!
Tack för dina uppmuntrande ord. Ska försöka bli lite mer positiv, men det är så himla SVÅRT! Det är nästan så att jag måste säga något negativt om mig själv och något positivt om alla andra. Får försöka bryta det mönstret och få mig råd till att äta min medecin igen. Så jäkla dyrt bara! Gah!

Ha det så bra! Kram/ Sara

[Malins mamma]

Hej Sara!
Det som händer när du ger utlopp för din svartsjuka, när du kommenterar tjejer, förhör honom, osv är att för varje gång du gör det så blir du stärkt i din uppfattning att du har förhindrat en katastrof (att din kille lämnar dig). Är det så? Isåfall verkar det som att svartsjukan har blivit "ihopblandad" med OCDn. Det kan vara därför det är så svårt att bli av med den.

När du försökte att inte kommentera tjejerna på TV blev ångesten för stor, du blev tom fysiskt sjuk och det lyckades inte.
Det var kanske en så skrämmande upplevelse för dig att du är rädd för att försöka igen. Jag förstår att det kan vara så, men förra gången var du kanske inte förberedd, du hade ingen plan för hur du skulle göra. Jag tror också att steget var alltför stort.

Jag hoppas att du vågar försöka igen men då måste du vara förberedd och börja med små prövningar.
Första veckan kan du kanske bestämma dig för att låta bli att kommentera tex var fjärde tjej ni möter eller ser på TV.
Alltså att du kommenterar de första tre och sen säger du inget om den fjärde, sen kommenterar du tre igen osv. Går inte det så ta var sjätte eller åttonde eller vad du kan tänka dig att börja med.

Huvudsaken är att du känner LAGOM mycket obehag, är det för lite obehagligt så hjälper inte övningen och för mycket obehag som det blev förra gången får det inte bli heller, då blir övningen så svår att du inte vill/kan fortsätta.

När du har gjort så i en vecka så ska du känna efter om du kan klara att trappa ner så att du låter bli att kommentera var tredje tjej. Kan du inte det så fortsätter du en vecka till med var fjärde annars börjar du nästa vecka med var tredje. osv

Jag hoppas du förstår principen, ett steg i taget men varken för litet eller för stort. Det är viktigt också att du tränar på det här så ofta som möjligt, helst varje dag för att det ska funka. Övningen ska också vara anpassad efter dej, beroende på hur stor ångest du har för olika saker.

Ett annat sätt att träna på är att ändra på kommentarerna litet i taget. Jag vet inte vad du brukar säga men du kan gå från tex "förbannade jävla bitch" till "jävla bitch" till "jag hatar henne" till "jag gillar henne inte". osv ända tills du kan kan tänka "jag bryr mig inte, hon är ändå inget hot mot mej".

Träna också på att slappna av så att du kan göra det när det börjar kännas jobbigt.

Therese skrev om en annan sak som är viktig, belöning. Att ändra på sina vanor och "tvångsritualer" är jobbigt och man är verkligen värd en belöning för varje framsteg man gör.

Hoppas att det går bättre denna gången om du försöker!

Mvh. Malins mamma

[Anonym]

Hej igen mailns mamma!

Det där lät som en bra idé, tack så mycket för tipset!
Har försökt några gånger att släppa taget helt, att jag inte ska bry mig om en enda som jag ser på gata, på tv osv. Men det blir ju så himla jobbigt för mig att jag alltid börjar gråta och får självmordstankar. Som jag dessutom inte kan säga eller visa för min pojkvän, eftersom han då bara tycker att jag är jobbig och utseendefixerad.

Blir nog lättare att försöka börja med den där var tredje osv. som jag kommenterar. Kommer nog bli väldigt jobbigt om den där "den tredje" verkar vara den mest perfekta, men jag ska försöka iaf!

Tack så mycket för tipsen!

hälsn./ Sara