Liliths the new guy.

[Lilith]

Hej allihopa.

Jag är Lilith, en tjej på 18 år som bestämde mig för att bli medlem hära. För att kunna ventilera mig och kanske hitta likasinnade, har aldrig träffat någon som har dysmorfobi. Min sjukdom kom nog smygande när jag fick min depression som 10 åring, då jag hatade mig själv och tänkte ständigt på självmord. Men när jag var runt 15, 16 utvecklade jag verkligen det beteende som kännetecknar dysmorfobi. Jag slutade att gå till skolan, grät över hur ful och värdelös jag kände mig och önskade bara att jag kunde vara vacker. Jag hade andra problem då, som panikångest, anorexia och att jag hörde röster, men ville bara åtminstonde vara trasigt vacker. Det slutade med ett självmordsförsök.
På den här tiden förstod jag inte att jag hade dysmorfobi, visste inte om den beteckningen, jag kände mig totalt ensam med att känna mig såhär. Det var inte förrän ett år sedan som jag läste en artikel i DN om Malin som hade denna sjukdom, som gjorde att jag kände igen mig totalt och förstod att jag led av detta. (massor av creds till dig, Malin btw)

Jag har aldrig berättat för någon om denna sjuka utseendefixering, och jag har verkligen inte läkt ifrån den. Måste alltid sminka mig mycket, har svårt att gå till skolan igen och håller på att falla tillbaka till anorexia. I min värld är allt svart eller vitt, upp eller ner. Jag är två tjejer, den super glada och sociala tjejen som utstrålar enorm styrka och aura samtidigt som jag är den fula, deprimerade, deskrutiva, asociala tjejen som bara vill bli lämnad ifred. Den glada tjejen kan jag bara vara när jag känner mig vacker, för det händer att jag gör, även om det nog bara är inbillning.
Det stör mig när folk säger att jag är vacker, för det känns som att dom bara säger det för att vara snälla. Samtidigt som andra nästan sagt tvärtemot.
Jag vet inte vem av tjejerna jag är...

Förlåt att jag rabblar.. och känns som det jag skriver bara är allmänt fel, är bara så shönt att prata av sig.. och puss på dig som orkat läsa igenom allt..

[Fridas mamma]

Hej Lilith !

Får du någon hjälp med dina jobbiga tankar ?

Det är viktigt att du inte bär allt ditt jobbiga inuti dig själv. Går du och pratar med någon ? Har du kontakt med BUP ? , får du mediciner ?

Vid många depressioner i den unga tonåren finns det ofta inslag av dysmorfobi och anorexi p.g.a. att tonåringen ännu inte har utvecklat en självkänsla . Ditt sätt att beskriva de två världarna du lever i , då du ibland känner dig snygg är inte något som jag känner igen med BDD , men det finns andra psykiatriska liknande sjukdomsbilder .  Du skulle i varje fall behöva få kontakt med psykiatrin för att få en diagnos och rätt behandling.

Lycka till

Fridas mamma

[ESM]

I min värld är allt svart eller vitt, upp eller ner. Jag är två tjejer, den super glada och sociala tjejen som utstrålar enorm styrka och aura samtidigt som jag är den fula, deprimerade, deskrutiva, asociala tjejen som bara vill bli lämnad ifred. Den glada tjejen kan jag bara vara när jag känner mig vacker, för det händer att jag gör, även om det nog bara är inbillning.

Hej Lilith!

Jag känner igen mig i ditt sätt att beskriva de här två "tillstånden" och själv lider jag av bdd (har varit på utredning och fått det bekräftat). Jag har förstått att det finns tillfällen/perioder då vissa bdd:are faktiskt kan känna sig vackra. Det kan t.ex. inträffa när sminkningen har gått riktigt bra (dvs. den vackra "masken" är på), när vikten har gått ner/upp (vanligtvis då personen i fråga även lider av en ätstörning kopplad till bdd:n) eller när man av andra orsaker har en riktigt bra "utseende-dag", vilket kan variera oerhört.

Sedan när det här "bra" tillståndet har passerat av någon anledningen så tror man olyckligtvis, precis som du skriver, att det bara var en inbillning och att det är det "fula" utseendet som är det rätta. Jag vet precis hur det är. 

Jag hoppas verkligen att du kan få hjälp med din jobbiga situation, oavsett om det är bdd eller inte. Försök att prata med någon i din närhet om ditt mående. Om inte familjen eller vännerna känns bra så kanske du kan försöka med sjuksköterskan eller kuratorn/psykologen på din skola?

Kram och lycka till!

[kardborre]

Kanske en variant av "morphing"?

[CyanideCupcake]

Kanske en variant av "morphing"?

kanske...jag har ju flera ansikten på fulhetsskalan jag varierar mellan men jag HAR ett bra ansikte, även om jag bara sett det två gånger på ett år.

[Lilith]

Tack för alla svar.
Fridas mamma: Just nu får jag ingen hjälp med mina tankar. Berättar lite om dom för nära vänner, men aldrig fullständigt och jag känner att jag behöver något mer. BUP gick jag till förut, men eftersom jag är 18 nu, måste jag vända mig till vuxenpsyk eller ungdomsmottagningen. Ska nog boka tid hos en kurator hos det sistnämda..
Jag går på antidepressiva (setralin) men trappar ner nu, eftersom dom på BUP benämde att jag mådde så pass bra. Och det gjorde jag också, men nu går allt nerför igen...

Nej, det är inte säkert att jag har BDD. Jag är egentligen för förvirrad för att kunna bestämma något sådant. Dessutom är jag rätt "duktig" på att självdiagnosera mig och försöka hitta en identitet i en/flera diagnoser. Hade det kanske mer förut, när jag aldrig kände mig vacker.

Tack!

ESM: Okej, för precis så är det. När jag inte ätit eller bantat ordentligt, när jag tränat hårt, gått ner vikt och när jag sminkat/gjort iordning mig länge och noggrant - då kan jag känna mig vacker. Inte annars. Då är vi två om det... :/

Jag ska som sagt försöka ta kontakt med ungdomsmottagningen. Det är nog det ända rätta. Jag är samtidigt rädd för det där, eftersom en del av mig "vill" må dåligt.. men jag inser ju att jag behöver få hjälp..

Thank you..!

kardborre & godessceline: ...Ja.. :/

[ESM]

Hej igen Lilith!

Bra att du tänker söka efter hjälp, du är värd att må bra även om du själv inte tror på det (kanske är därför du känner att du "vill" må dåligt... ?).

Tyvärr måste jag varna om, som många här tidigare har gjort, att risken är stor att ungdomsmottagningen aldrig har hört talas om eller har ordentliga kunskaper om bdd. Om du möts av detta, ge inte upp! Det finns ett program på Karolinska sjukhuset; Ångestprogrammet, som arbetar med bl.a. bdd och erbjuder behandling (kbt) som har visat positiva resultat.

Om du inte får den hjälp du behöver så hoppas jag att du kontaktar Karolinska! Om inte annat för att förmedla vidare informationen du får därifrån till ungdomsmottagningen/vuxenpsykiatrin. Här är en länk till hemsidan: http://www.slso.sll.se/pnv/angest

Skriv gärna och berätta hur det går... om du vill 

Kram

[Fridas mamma]

Hej !

Jag håller med ESM, det är inte säkert att de vet vad BDD är på en ungdomsmottagning, vänd dig hellre till den psykiatriska öppenvårdsmottagning du hör till , där har de också möjlighet att skicka remiss till ångestprogrammet på KS om de själva inte kan tillräckligt om BDD.
Helt klart behöver du en samtalskointakt så fort som möjligt.

Lycka till

Fridas mamma