Seriösa bekymmer

[Anonym]

Jag har haft Bdd i mer eller mindre allvarliga grader i runt 10 år, men under de senaste 7 åren har det förvärrats till den grad att jag inte lever ett liv.
Allt hat jag samlat på mig under dessa år finns fortfarande kvar och de stärks för varje dag. En stor del av hatet är riktad emot mig själv men en väldigt stor del är riktad mot andra.
Jag minns inte hur det känns att vara lycklig, eftersom jag inte varit det vid något tillfälle under mitt vuxna liv.

Hur som helst undrar jag om det finns tips på hur jag kan bli hjälpt eftersom stark anti-deppressiv medicinering och 4 olika psykologer enbart hjälpt för stunden. Jag har inte testat KBT än.

De inre problemen kvartstår och för att vara ärlig känner jag mig praktiskt taget redan död.

[amav]

Testa KBT. Funkar inte det, skärp dig om det är det som behövs för att det ska funka, eller byt terapeut.

[Anonym]

"Skärp dig"...det var väl ett empatiskt tips.

[amav]

Det jag menade med det är följande:
Många som går i KBT får problem med motivationen emellanåt. Och, ibland är det bara gamla vanliga "skärp dig!" som hjälper då. Att man säger det till sig själv och sedan börjar arbeta ordentligt.

Vad det gäller empati så tycker inte jag att det egentligen har en självklar plats i ett förändringsarbete. Empati från psykolog behöver inte nödvändigtvis vara konstruktivt.

/Amav