Ge inte upp!!!!!

Hej alla fina människor!

Jag tänkte bara säga att det verkligen inte är hopplöst att fri frisk från sin bdd och klara av att göra saker. För ett år sedan var jag självmordsbenägen, planerade min död och såg inget ljus i tunneln över huvudtaget...jag började ta zoloft och visserligen försvann inte problemen men jag lärde mig att hantera dem bättre. Jag har precis kommit hem från en lång resa på flera månader i asien och visst var det lite jobbigt ibland p.ga av bdden och jag hade lite ritualer för mig ibland...men gissa vad: Jag KLARADE av det och lyckades för det mesta ha roligt och njuta av livet. Jag är inte helt frisk men jag vet att det kommer bli bättre då jag tar tag i terapin, man klarar av så mycket mer än vad man tror...det är viktigt att inte tänka på sig själv som enbart sjuk eller som en person med en diagnos utan som en människa med många fantastiska egenskaper. Jag tror att det kan vara lätt att underskatta sin egen viljestyrka när man har fastnat i ett destruktivt mönster. Hoppas jag inte gör någon upprörd när jag skriver detta, jag VET hur sjukt provocerande det kan vara att höra folk säga "ryck upp dig" och liknande när man mår som sämst. Men snälla ge inte upp för även de som har legat och krälat på botten och kännt sig mer död än levande kan få ett bra och meningsfullt liv. Kram på er!