Behöver hjälp omgående..

[behoverhjalp]

Hejsan,

Har ett stort problem eller egentligen är det inte jag som har problem utan min flickvän. Redan när vi träffades var hon osäker på sig själv och mådde inte särskilt bra mycket pga hennes dåvarande exem, jag brydde mig inte om exemen då jag själv haft lite problem med ärr efter finnar etc. Hon ville ha på sig långärmade tröjor etc för o dölja exemen. Sen vad vi än gjorde så kännde hon sig osäker och var rädd för att göra fel och gav upp ganska lätt. Ville inte att hon skulle ge upp så lätt så jag uppmanade henne till att fortsätta och när hon klarade saker och ting så mådde hon mycket bättre.

Så efter några månader känndes allt frid o fröjd sen gick det perioder då hon var ledsen och kännde sig ful mm. Och för minsta lilla sak som inte gick bra på en gång så var det hon som var dum i huvudet och hon som gjorde fel vilket det inte behövde vara. Hon tjatade hela tiden om att hon inte var värd mig och jag kunde hitta någon mycket bättre, men varför skulle jag vilja göra det när det är henne jag vill ha..? Men det fattar hon inte hur mycket jag än försöker visa eller berätta det för henne.

Sen var det bra ganska länge sen började det igen. Hon började tycka att hon var tjock och ful, ingen brydde sig om henne, allt var bara skit. Hon började prata om att ta livet av sig skulle inte spela någon roll då ingen ändå skulle märka någon skillnad. Men även det gick i perioder. Sen för ungefär ett halvår sen flyttade vi ihop för det hade vi pratat om länge att det vore mysigt med en egen lägenhet etc.. Tog inte lång tid innan hon började känna sig ensam i lägenheten såfort inte jag var hemma och mådde dåligt pga det. Under några månaders tid nu har det kännts hopplöst.. Jag gör lumpen så jag är inte hemma så ofta så jag förstår att hon känner sig ensam. Men det är inte det stora problemet utan problemet är att hon känner sig ful, tjock äcklig och hon kan inte gå på stan för att hon tror att folk kollar på henne och tycker hon är ful och äcklig och tjock. Vilket absolut inte stämmer hon är absolut inte ful o inte heller tjock. Det tycker varken jag eller någon annan förutom hon själv. Vi har bråkat mycket på senaste tiden pga det här hon tjaffsar om hennes mage eller vad hon ska ha på sig för att dölja så mycket kropp som möjligt.. Bråken börjar oftast med små tjaffs.. Jag försöker alltid förklara för henne att det inte är något fel på hennes mage utan att den är normal, då säger hon bara att hon inte vill vara normal utan smal och skriker och gapar. Tjaffsen brukar hålla på en stund tills jag ignoerar vad hon säger och säger att jag ska åka iväg en stund så får hon höra av sig när hon lugnat sig. Efter ett tag brukar hon be om ursäkt och känna sig dum eftersom det är pga hennes idéer om utseendet eller liknande i 19 fall av 20 som tjaffsen börjar.. Tjaffsen börjar oftast när jag försöker säga emot om att det inte är något fel på henns kropp då blir hon arg. Det är även jobbigt att det är bara för mig hon öppnar sig och berättar hur hon mår, hon håller det inom sig mot alla andra detta gör att jag mår skitdåligt också eftersom jag inte har något att prata med.

Tjaffs och gnäll är det enda jag får stå ut med känns det som och jag vet inte om jag orkar vara tillsammans längre för det förstör bådas liv. Känns som om det vore bättre om hon flyttade hem igen så skulle hon slippa känna sig ensam. Ibland slår hon sig själv med knytnävarna och får utbrott ibland och skriker att hon är så ful och jag är rädd att hon ska ta till andra metoder för att skada sig själv. Hon står och pratar med sig själv i spegeln med argsint hon och säger hur ful och äcklig hon är.

Vet inte varför hon håller på så här och vill verkligen ha ett stopp på det.. Jag känner mig dock lite skyldig eftersom jag själv är ganska hälsosam av mig jag tränar, åt rätt (kan inte hålla den kost jag vill då mår hon för dåligt), äter inte godis brukar ställa upp och äta endel andra onyttiga saker bara för att hon inte ska må dåligt. För om jag äter så känner hon sig inte lika äcklig som om hon skulle äta själv. Vill kunna satsa på min träning på en seriösare nivå utan att få dåligt samvete för att jag har striktkost under vissa perioder etc.

Vi läste i cosmopolitan artikeln och bdd och varenda rad stämmde in ordagrant.. Vart vänder man sig? Jag orkar snart inte mer har stått ut väldigt längre och gjort allt jag kan känns det som. Vill inte att förhållande ska ta slut pga detta och skulle det ta slut känns det som om hon skulle kunna vara kapabel till självmordsförsök. Känns som jag är allt hon har vilket är väldigt jobbigt kan knappt ha mitt egna liv. Vet inte om den jobbiga verkligenheten kommer fram i texten men anhöriga till de som har bdd borde kunna känna igen sig..

Behöver Hjälp snarast..

/ En pojkvän som bryr sig men inte vet vad han ska göra.. ;(

[Anonym]

Hej!
Din flickvän måste börja tala med en psykolog. För just nu låter det som att hon lägger över alla sina problem på dig, vilket förhoppningsvis kommer att upphöra om hon istället får ta ut sin ilska under psykologsamtal.

För henne kan det säkert kännas jobbigt att lägga över alla problem på dig, hon upplever sig säkert som oansvarigt offer och vet att det tär på ert förhållande.
Samtidigt måste det kännas oerhört frustrerande för dig att hennes beteende hindrar din personliga utveckling och livsstil. Därför tycker jag att du en gång för alla ska markera vad du känner, det vill säga att hon varken är fet eller ful i dina ögon, i samband med att du presenterar idén om psykologsamtal för henne. Mest effektfullt blir det om du gör det på ett symboliskt sätt genom att skriva ett brev.

Lycka till!

[16-åringens mamma]

Hej!
Tycker att du är jätteduktig som skriver här och är så engagerad i din flickvän. Vet som mamma till en 16-årig tjej med BDD hur oerhört jobbigt det är för de anhöriga. För dig som pojkvän kan jag tänka mig att det är ännu värre och som du skriver är det bara för dig hon öppnar sig. Tycker att  du ska göra som Anonym här ovan har föreslagit. Om inte det funkar..har du bra kontakt med hennes föräldrar? Försök att få dom engagerade , de kan kanske påverka din flickvän att söka hjälp också. Du ska inte behöva stå ensam med allt detta. Ibland är vi för rädda att be om hjälp, det är ju inget svek från din sida att dra in andra- du vill ju bara att din flickvän ska må bättre. Hennes föräldrar vet säkert att er kärlek är bra för deras dotter men på sikt kan du inte orka om det ska fortsätta så här. Tror att det är oerhört viktigt att du lever som du vill, visst kan man ta hänsyn men om man börjar ändra på massa saker mot sin vilja för att det ska passa den BDD-drabbade blir det ju en bekräftelse att deras syn att se på saken är rätt. Dessutom kommer du troligtvis bli bitter på henne vilket aldrig kan vara bra för er kärlek. Vet av egen erfarenhet att det är svårt att få hjälp, vi är mitt uppe i den processen nu, men man ska inte ge sig och om du får fler engagerade blir det lättare. Skriv gärna igen hur det går och lycka till!

[pelle]

Hej!

Har hon inga kompisar att umgås med eller nån hobby? Jag menar, då slipper hon ju ha det så tråkigt och kanske kan skingra de negativa tankarna bättre. Ett långt samtal, gärna med hennes föräldrar skulle nog vara bra. Du måste ju kunna äta va du vill och göra vad du vill utan att hon ska få dåligt samvete. Om hon börjar träna, så mår både kroppen och knoppen bättre. Det tror jag mest på! Men hon måste ju framförallt vara motiverad själv, annars hjälper det ju inte så värst.

Hoppas ni löser det på nåt sätt!

/ Hls Pelle

[Malins mamma]

Hej pojkvännen!
Jag antar att du har läst lite grann här på forumet så du vet ungefär vad det handlar om. Bdd är en allvarlig sjukdom som orsakar den drabbade MYCKET lidande. Det finns uppgifter om att 25-30 % av de drabbade försöker ta sitt liv för att de inte står ut med det hemska utseende som de tror att de har. Det är viktigt att den drabbade får hjälp och att sjukdomen tas på allvar.

För en utomstående som ser en helt normal/fin person är det väldigt svårt att förstå att personen lider av sitt utseende. Detta gör att den drabbade känner sig så ensam med det hemska, ingen verkar förstå eller bry sig.

Som du har märkt så hjälper det inte att säga att det är inget fel. Eftersom du och din flickvän ser hennes utseende på olika sätt så är det inte alls samma utseende ni diskuterar, därför blir det tjafs och bråk, hon tror att du ljuger för hon vet inte om att hon har en förvriden bild av sig själv. Det bästa är att inte diskutera utseendet överhuvudtaget. Tala bara om att du gillar henne som hon är.

För att ni ska förstå varann bättre har jag två förslag:

1. Ta reda på så mycket ni kan om bdd, det är det viktigaste. Hon måste bli medveten om att hon har en psykisk sjukdom som gör att hon har en förvrängd syn på sitt utseende. Detta kan vara väldigt svårt för hon ser faktiskt det fula som hon ser och tror att det är verkligt, men det är det inte.
Det låter kanske dumt att ha en psykisk sjukdom men med bdd är det INTE så att man är  knäpp eller tokig på nåt sätt, bddn påverkar bara det som har med utseendet (eget och andras) att göra, inget annat.

2. Be henne rita ett självporträtt, hur hon ser sig själv. Det kan hjälpa dej att förstå hur hon tror att hon ser ut, hur hon känner sig och hur mycket hon lider av det.

Du skriver att hon pratar med sig själv i spegeln och säger med argsint ton hur ful och äcklig hon är.
Det är alltså hennes bdd-tankar som verkligen försöker få henne att tro att hon är ful och äcklig. Kan du på nåt sätt (som passar i er relation till varandra) få henne att ändra på detta. Hon FÅR INTE säga dumma saker till sig själv, hon FÅR INTE skada sig själv, om hon gör det måste hon genast be sig själv om ursäkt och säga nåt omtänksamt till sig själv.

Det är hon själv ... egentligen bdd-tankarna ... som är sin värsta fiende, hon måste alltså kämpa mot sig själv och det är mycket svårt att göra på egen hand, därför måste hon få hjälp av någon annan. Det vore bra om du kunde hjälpa henne de gånger du är hemma tills hon får tid hos nån psykolog. Uppmuntra henne att säga positiva saker om sig själv.

I övrigt håller jag med de föregående, sök så fort som möjligt hjälp hos psykvården, prata med hennes föräldrar, så att de också får förståelse för hennes mycket jobbiga tillvaro, och ta hand om dej själv också på bästa sätt. Du har det jobbigt nu men om flickvännen får rätt hjälp så har hon goda möjligheter att bli den hon egentligen är, en fin tjej som gillar både dej och sig själv.

Mvh/ Malins mamma