Jaha, då föll man i fällan igen...

Jag förstår hur du känner dig, Peter_20. Jag, och säkert många med oss, har problemet att ibland så släpper dom här påträngande känslorna av att det är något fel på en.
Man kan t.o.m. börja agera lite mer självsäkert, som om man inte var defekt. Men, sen så kommer det en sån händelse, att man tycker sig få bekräftat - svart på vitt - att det man är rädd för faktiskt stämmer.
Jag vet inte hur du reagerar då (förutom ledsenhet, uppgivenhet osv.), men jag brukar iaf också ångra mig. För, när jag kan släppa de negativa tankarna, då tenderar jag våga mer också. Det kan vara att jag vågar titta på folk när jag handlar eller något annat.
Och, sen då när något sådant händer, då kan jag inte annat än klandra mig själv. Jag tänker "det var ju det idiotiska i att jag vågade hoppas att det inte är sant, att jag vågade mig ut i verkligheten, som möjliggjorde att jag nu fick denna chock - jag borde inte gå ut överhuvudtaget!".

Sådan är alltså min normala reaktion. Nu har jag dock, sedan kanske 2 år tillbaka, jobbat mycket med att "KBT:a" mig själv (dels helt själv, men också tillsammans med en KBT-terapeut c:a 15 sessioner). Och, därmed har jag några kommentarer jag skulle vilja tillföra till ditt, och även mitt eget resonemang. Jag vet inte om och i så fall hur mycket du själv KBT:at, så ta det inte som att jag försöker "berätta för dig om hur det är" när du kanske vet bättre själv.

1. Att du inte är snygg - vad innebär det? Jag antar att det för dig betyder att du tycker att du är hiskerligt ful.

2. Varför har det betydelse att du inte är snygg? Jag vet, det låter självklart, men jag har en poäng.. Skälet till att jag frågar är för att det då belyser saker du kan pröva.

Föreställer du dig tillexempel följande "om jag skulle sätta mig i den där bussen, då skulle alla resa sig upp och gå av vid nästa hållplats" eller något liknande?

Och, kanske mer långtgående slutsatser, t.ex. "i och med att jag inte är snygg så innebär det att jag aldrig kan träffa någon att dela mitt liv med".

För, om det är så att du föreställer dig dessa scenarion som sannolika, så är det något du kan pröva. I KBT-sammanhang kallas detta för att "notera beteende". Det går i stort ut på att man, innan en situation, reder ut lite kring hur man tänker.

Ungefär såhär:
- Vilka fasansfulla konsekvenser föreställer du dig att en situation, t.ex. åka buss, kan ha? Detta kan du sortera in under "farhågor".

- Sedan, då du gjort detta så måste du få in det i beteende du kan observera. T.ex. att alla på bussen tycker att du är ful, hur skulle du kunna observera det? Det är lätt att tänka "ja, men det är ju självklart, jag ser ju hur dom tittar på mig!" eller något liknande, men det gäller att vara tydligare. En observation skulle kunna vara "alla reser sig upp och går såfort jag går in i bussen". Det är i och för sig inte självklart att det innebär att dom gör det för att du är ful, men det är kanske rimligt att anta att många skulle göra det med tanke på hur du ser ut (förutsatt att dina tankar om dig själv är korrekta). Ytterligare ett beteende som skulle kunna vara ett bevis är t.ex. "dom spyr så fort dom ser mig" osv. osv.

- Så, nu vet du alltså vad du har för farhågor, och du har bestämt dig för olika sätt som dessa farhågor skulle kunna bevisas på. Du vet att du tänker "dom kommer spy i avsmak av att se mig", och du vet att om dom gör det så är det ett ganska tydligt tecken. Du har något att gå på. Det är ju inte säkert att dom spydde pga ditt utseende, men det är en bra vink om att du kanske kommit något på spåren. Är det å andra sidan ingen som reser sig upp och går så fort du går på bussen, ingen spyr, ingen hojtar "fan vad han killen som just gick på bussen är ful!" etc. ja, då verkar det inte som att dina farhågor var särskilt bra på att förutse vad som skulle hända, inte den här gången i alla fall.

- Om du sedan upprepar detta, dvs. samlar in olika farhågor, gör tydliga och objektiva definitioner på hur dessa farhågor kan bevisas, så börjar du samla in observationer. Du börjar helt enkelt undersöka hur ofta det faktiskt händer att folk säger "fyfan vad han är ful!" och liknande. Uppenbarligen händer det att folk kommer med reserverade uttalanden om ditt utseende, men det händer ju också att du får motsatta kommentarer. Så, vilka stämmer bäst? Det är ju möjligt att "snygg" är något subjektivt, dvs. att olika personer kan ha olika uppfattningar om hur attraktiv du är, men frågan är kanske först åt vilket håll det lutar. Jag misstänker, om du är som mig, så föreställer du dig att kanske minst 99% tycker att du är defekt bortom all räddning. Så, det handlar då först om att undersöka om det stämmer. Ger 99% av alla du träffar negativa utlåtanden om ditt utseende. Reser sig alla upp och går när du sätter dig på bussen? Kan du inte få ett enda jobb du söker? Säger arbetsintervjuaren "näe, på det här företaget måste folk se okej ut - du kan bara inte jobba här så som du ser ut"?

- Jag förstår om du kan tycka dig ha tillräcklig bevisning för att du ska kunna känna dig säker i din slutsats att alla tycker att du är ful. Du tycker dig säkert se hur folk tittar på dig, du hör folk säga saker osv. Det jag säger är att du ska sköta denna bevisning mer systematiskt. Och på ett sätt som andra kan hålla med om är objektivt. Du måste definiera klart och tydligt hur din bevisning ska gå till. Det ska vara uppenbart för en annan person också, dvs. om du säger "ja, då kommer alla på bussen spy" så kan ju jag stå brevid och titta om det händer. Men, om du säger "ja, men då kommer någon titta på mig sådär konstigt, och den jag sätter mig brevid kanske hostar", ja då är det inte så lätt för mig att observera det. Så, det ska vara klart och tydligt!

- Vänta med att ta in en massa bevis från förr, t.ex. som "person X" där. Börja från och med nu att ta in sådana här observationer. Och, ta in alla observationer! Också dom som är indikationer på att du är snygg. Och dom som är indikationer på att du är helt ok.

3. Är det säkert att ingen skulle ha kommenterat ditt utseende negativt om du inte hade t.ex. lagt upp den där bilden på dig själv på Internetforumet? För, jag tycker det är helt uppenbart att sådana där kommentarer kan komma närsomhelst. Jag förvånas ständigt över hur jävla konstigt det är, bäst vad det är går man runt och känner sig bra i 2 dagar, och då händer helt plötsligt något totalt osannolikt, där man får bekräftat att allt man är rädd för är sant. Slutsatsen jag drar av det är att det inte direkt tjänar något till hur mycket jag försöker skydda mig från att få det bekräftat gång på gång, för jag vet aldrig när det händer igen. Så, därför har jag inget skäl till att undvika saker jag är rädd för, för det är lika sannolikt att det där jag är rädd för kommer hända då, som när jag bara är på ICA (om jag nu inte är rädd för det).