Min näsa. Jag har alltid tyckt att den är för "uppåt" och det har väl utvecklat bddn men jag har aldrig ogillat nånting annat i mitt useende, jag tycker att jag ser bra ut om jag går med huvet lågt så min näsa blir rakare(svårt att förklara). Jag vet att jag inte inbillar mig eftersom jag och en vän när vi var väldigt små retade varandra, jag kalla han för tjockis och han retade mig för min näsa, så den är ju uppenbarligen ful. Saken är bara den att jag egentligen skiter i vad folk tycker om mig, åsikter och utseende, det är jag som bara inte känner för att gå ut och gå bland folk, och om jag går så studerar jag marken typ.. Nåja, jag vet att jag aldrig kommer bli frisk, jag lider ju depp, svaga tvångstankar, är rädd som fan för att bli schizo, och så har jag bdd.. Men jag har blivit GODKÄND(belive it or not) för att gå med i lumpen och det är något jag verkligen vill..
Jag berättade ju givetvis inte allt för psykologen, sa det på något "finare" sett, typ: Jag funkar bäst i små grupper.. Så jag hamna i en liten grupp, och det känns bra eftersom jag har 2½ år på mig att bli bättre.. Så jag tänkte börja gå samtalsterapi, typ uppsöka kuratorn och så men min plan är faktiskt att operera mig, det kan ju inte bli sämre faktiskt, jag vill bara få näsan rakare, nothing else.. Men som sagt jag är bara så jävla rädd för att bli ett riktigt psykfall, jag är knäpp redan nu men jag vill ha ett värdigt liv

går det att bli bra från BDD? Eller blir det till slut så att bddn vinner och man försvinner? Känns som att jag är min värsta fiende, att jag kommer förgöra mig själv nån gång, men jag vill inte, är ganska förvirrad just nu

.. Aja tur att detta forum finns, jag är inte aktiv men det är skönt att bara gå in och läsa..