"Skriva av sig"-tråd

[Wolfie]

Vaknade glad idag.............kändes konstigt.

[JB]

Och då orkade jag inte ens ta tag i håret, satte på mig en mössa istället. Hade jag inte gjort hade jag fått lägga på en halvtimme till.

Nu är det iaf fixat och jag känner så jävla lättad och smått euforisk, som att jag har bestigit Mount Everest ungefär.
Tyvärr är glädjen kortvarig för redan nu börjar ångesten inför nästa veckas sociala åtaganden krypa fram.

Det låter som om jag själv skrivit det där. I feel ya dude.
Apropå mössa.. jag har en mössa. En enda.
Jag fick den för kanske tre år sedan. Den enda mössan jag ägt sedan jag var 13 ungefär.
Jag hatar mössor, men den här mössan har räddat mig från situationer som den du beskriver otaliga gånger.
Hatkärlek känner jag inför denna mössjävel.

Just nu försöker jag spara ut mitt förbannade hår. Jag hoppas på att få en längd där jag slipper bry mig. (Men jag tvivlar på att det är möjligt)
Jag börjar bli trött på mig själv, riktigt trött.

[Nokia]

"innerst inne vet du att du ser bra ut" säger alla, men det är precis vad jag inte inte gör. Jag lever inte det här sjuka livet för att jag är lite fåfäng. Jag lever så här för att jag är övertygad. Problemet är att övertyga andra om att jag är övertygad.

[Lyckofågel]

"innerst inne vet du att du ser bra ut" säger alla, men det är precis vad jag inte inte gör. Jag lever inte det här sjuka livet för att jag är lite fåfäng. Jag lever så här för att jag är övertygad. Problemet är att övertyga andra om att jag är övertygad.

Ursh! Hatar det! Nu brukar iofs inte folk säga så till mig, så jag antar att de tycker att jag är ful!?

[Wolfie]

Problemet är att övertyga andra om att man är övertygad då man inte är övertygad annars skulle man ju tex inte gå i terapi.

[Wolfie]

Ursh! Hatar det! Nu brukar iofs inte folk säga så till mig, så jag antar att de tycker att jag är ful!?

NEJ

[Nokia]

Problemet är att övertyga andra om att man är övertygad då man inte är övertygad annars skulle man ju tex inte gå i terapi.

Jag går ej i terapi längre 

NEJ

Håller med, NEJ.

[Hallonet]

Jag tror att jag har blivit frisk. Jag har fått bekräftat av en såkallad psyko-läkare att jag har/haft bdd, han var även expert inom bdd. Men nu tror jag fanimej att jag är frisk. Jag har utmanat mig själv sjukt mycket, jag bytte till ett gymnasium med stylist inriktning, vilket innebär att andra elever ska sminka mig och jag dom osv. Jag skulle aldrig låtit någon ens röra mitt ansikte för 1 år sen. Men jag har under åren blivit väldigt into smink och skönhets ritualer (pga bdd), därför känns det jätte bra att plugga till stylist! Vi fick en dag kolla på en dokumentär om skönhet, ni har säkert sett den.. "the human face - beauty", för jag har iallafall kollat på den ca. 3 gånger innan, men det berättade jag inte för någon, det känns lite sjukt att vi faktiskt ägnar oss åt saker i skolan som jag ägnat mig åt på  fritiden instängd i mitt rum. Jag har även börjat gå till skolan osminkad för första gången sen 5an. Det är ett stort jävla steg för nu kan jag för första gången komma i tid på morgnarna. Och det känns inte ens jobbigt att gå osminkad längre! Detta beror inte på att jag "börjat gilla mitt utseende", för det gör jag verkligen inte, jag har kvar samma syn på mig själv som jag alltid haft. Men jag har lärt mig att acceptera det, det finns ingenting jag kan göra åt det. Och jag orkar inte bry mig längre, efter flera års av slit för att försöka förbättra mitt utseende. Det känns befriande.

[nikey]

riktigt kul att höra hallonet, verkligen! bra att du berättar, för hopp o tro om att det går att bli frisk från det här eländet är nåt vi behöver : ) . lycka till med studierna o ha en god jul!

[Wolfie]

De som blir friska lämnar nog i regel bara forumet, så det är jättebra att det blir lite positivet här och det är jättegött att höra hur bra det går för dig, du låter väldigt modig!

[Synthesized]

Shit vad najs, Hallonet! Grymt bra jobbat

[Hallonet]

Tack ni! Skulle vilja ge massor av tips.. men tyvärr så vet jag inte riktigt hur det kom sig. Men jag var väldigt väääldigt trött på att jag alltid var tvungen att fixa mig. Det har gått sakta men säkert åt rätt håll, förr så var jag alltid tvungen att vara superfixad till ALLT, vad jag än skulle göra. Om sminket failade så gick jag inte ut. Och jag tror allt började med en kväll min familj hade gäster, dom kom tidigare än väntat och jag var inte klar med sminket vilket gjorde mig väldigt stressad och tillslut bröt jag ihop. Så jag låg och grät i minst 1 timme på rummet innan jag bestämde mig för att gå ut och visa mig osminkad, för att jag helt enkelt inte orkade börja om. Det känns väldigt läskigt till en början, men sen märker man att ingen bryr sig. Alla betedde sig likadant som när jag vart superfixad. Och efteråt när dom gått hem så kunde jag sova gott, för då kändes det jätte bra att jag vågat. Sen har jag försökt tänka på det hela tiden, att ingen bryr sig om jag är fixad eller ej, att det egentligen bara är JAG som bryr mig. För ifall någon annan person är fixad eller inte så bryr jag mig inte om det, då har jag snarare blivit avundsjuk på att personen vågar vara ofixad. Så varför skulle någon då bry sig om mitt utseende? Alla är för upptagna på att tänka på sig själva.. oavsett bdd eller inte. Jag är bara en i mängden av mänskligheten, inte direkt någon superstjärna som alla kommer att kritisera såfort mascaran är lite klumpig. Jag har alltid haft svårast att visa mig ofixad för dom som känner mig, för att jag har varit rädd för vad dom ska tänka om mig. Men iiiingen har nånsin betett sig annorlunda och jag har insett det nu. Och när jag går ut ofixad i allmänheten så brukar jag tänka på att ingen kommer nånsin träffa mig igen ändå. Sen så har jag också insett att utseendet är faktiskt inte allt. Det finns många personer som jag tycker är jätte snygga bara för att dom har en så bra och cool personlighet. Det gör alla vackrare. Så jag började satsa mer på min personlighet, att våga ta plats (för jag har alltid varit väldigt osäker och blyg). För att bli frisk från bdd så finns det en enkel regel: det kommer inte fungera om man fortsätter att försöka förbättra sitt utseende, det gör det bara värre i längden. Det enda som fungerar är att man måste lära sig att acceptera hur man ser ut. Även om det är jävligt svårt, så funkar det! Jag är sååå mycket lyckligare nu.

Önskar er lycka till, jag tror på er! Om lilla jag kan göra det så kan nog alla! Blev en väldigt lång text nu, hehe. Och ha en god jul!

[Tyra]

Tack för inspirerande inlägg <3 

[whirlwind]

Jag tror det går åt rätt håll för mig. Är evigheter sedan jag varit aktiv här och har också förlorat några personer jag brukade prata med här då min mail blev hackad och massa strul. Hursom, sist jag skrev här var jag verkligen på botten. Men det har gått över ett halvår och faktiskt så slog det mig idag hur lite jag tänker på mitt utseende numera. Jag tycker fortfarande jag ser ut som skräp och jag tycker det är jobbigt i sociala sammanhang osv MEN - det här vardagliga reflekterandet som nästan tog upp hela min vakna tid förr är nu som bortblåst. Tänker i princip aldrig på mitt utseende förutom om jag ska ut och ser mig i spegeln eller när jag pratar/umgås med folk. Men även då känns det mycket bättre än förut. Det är så jävla skönt att det går inte att beskriva. Äntligen kan jag fokusera på vardagen utan att det här hela tiden stör.

Vet inte hur det kommit att bli så då jag inte genomgått någon behandling eller fått någon annan typ av hjälp. Men jag är otroligt tacksam. Och även om jag vet att jag har långt kvar och inte vågar hoppas alltför mycket inför framtiden hoppas jag det kan hjälpa andra som sitter i skiten. Jag har varit där och spenderat mina dagar åt att tänka på hur ful jag är och tänkt att allt är kört, lika bra att göra slut på skiten bara. Och nu är jag där jag är idag. 8 månader är inte en alltför lång tid i det här sammanhanget har ju lidit av BDD i 6 år nu snart. Jag har haft perioder förr av välmående men de har aldrig varit längre än max några veckor eller en månad. Nu har jag mått helt OK ett bra jäkla tag och jag tror det är här för att stanna! Tänker med värme på er som kämpar och jag kommer fortsätta jag med, behöver någon prata av sig eller vad som helst är det bara att skicka PM till mig. Vill hjälpa andra att också må bättre.

[Nokia]

VARFÖR!!!!? Nu gjorde jag det igen, skin-pickde mig till köttslamsor. Var eviga gång jag vet att jag ska göra något viktigt, grubblar på något eller är stressad så kan jag inte hålla händerna i styr. Jag vet med en gång när jag klämmer och river och noppar att jag kommer se ut som sju svåra år efteråt men ändå kan min hjärna inte motstå det. Jag är på väg mot spegeln som har en vanlig sida och en förstorande sida, jag sätter mig med en symaskinslampa (visar varenda defekt) och massakrerar mitt ansikte med diverse verktyg. Jag hade en "bra hud-dag" innan, varför förstörde jag det? BDD:n bråkar med mig - jag vill inte skin-picka, jag vill inte! Ändå gör jag det för att BDD:n övertygar mig om att det kommer se bättre ut när jag har klämt ut allt från min äckliga hud fast jag vet att BDD:n ljuger medan jag gör det. Dermatillomani var det, ja.