BDD eller bara ful?

[sned]

jag önskar verkligen att jag hade BDD. att mitt utseende egentligen inte är så fel utan att det är jag som uppfattar allt fel. skulle kännas som en befrielse, och när jag läser om beskrivningen om det och  folk som har det så stämmer deras beteende precis på mej. men skillnaden är att de är sjuka. det är inte jag för jag Är ful. jag vet att det inte är inbillning, kan till och med känna felen.
fan. och ingenting kan jag göra åt det heller.
jag vågar knappt vara bland folk ibland för att jag är så ful. så fort jag träffar nån ny människa är jag rädd för vad den tycker om mitt utseende. jag får ångest om jag befinner mej i en belysning som gör att mitt ansikte ser fulare ut.
känns som mitt liv blivit så förstört för min ångest över mitt utseende. min pojkvän har nyss gjort slut, vi var ihop i nästan två år, men han orkade tillslut inte med mitt ständiga gnäll över mitt utseende.
jag har även förlorat de flesta av mina kompisar pga mitt dåliga självförtroende.
och även om folk säger att jag är fin så kan jag bara inte tro på det. jag är säker på att de bara säger så för att vara snälla, eller så har de väldigt konstig smak.
sen jag tog studenten i somras har jag knappt varit ute och jag vågar inte skaffa jobb eller börja plugga för jag tror att ingen vill ha med mej att göra för att jag är så ful.
kanske borde jag söka hjälp, för även om jag inte tror att det är BDD så behöver jag ju hjälp. kan en psykolog hjälpa en komma till en plastikkirurg?

[Emma]

jag känner precis lika dant.. vågar inte gå till läkaren för jag skäms så mycket och jag är livrädd för att han ska säga att jag minsann inte har någon bdd eller annan bokstavssjukdom, utan jag är helt enkelt bara är ful. obotligt ful.

[Gogol]

Hej Sned.
Jag känner igen tankarna. En läkare jag var hos för min deppression och allmänna "ångest" ( som antagligen innehåller en hel del BDD) sa att "vi som inte ser så bra ut för lära oss att framhålla andra saker..". Han pratade dock inte om BDD, det gjorde ej heller min psykolog som hänvisade mig till honom, och jag visste inte vad BDD var. eller något sådant. I mitt fall är det nog så att jag inte ser så bra ut, men att jag också har BDD.
Jag har hört det flera gånger sägas rakt ut till mig, även om det mest var i slutet av tonåren.
Att jag nu sedan några månader är tämligen säker på att jag har BDD, beror på:
* fokus för min stress och ångest byter plats, ena dagen en kroppsdel en annan månad en annan.
* Jag ägnar mycket tid att oroa mig över mitt utseende.
* Före medicineringen kunde jag ibland inbilla mig att folk stirrade, och viskade. ( vilket kanske har skett, men väldigt sällan och återigen i tonåren.)
* Min terapeut har sagt att jag har ett normalt utseende. "Ibland låter det som du talar om ett monster, men du har ett normalt utseende"
Det är ju en fullt möjlig kombination, att inte se bra ut, och ha BDD. även om jag tror att de flesta med BDD ser ok ut.
Den stora frågan, som jag dock inte har något bra svar på, är var man ska lägga krutet: på att fortsätta i den mångåriga terapin, byta terapimetod till det som exeperterna talar om KBT, eller satsa på ett kirurgiskt ingrepp. Eller kanske alltihopa?.

Mina känslor säger PLastiiik! Men mitt förnuft säger: Jobba med terapin och känslorna! Det är ju inte så att jag är helt isolerad, jag har många vänner, ibland visar någon tjej intresse, men oftast blir jag rädd att hon ska "upptäcka min fulhet" i en viss belysning eller så, eller så tror jag inte jag duger i största allmänhet, eller Om jag mår bra: så irriterar jag mig istället på henne.

Suck.
Men det är bara att kämpa på. Och ta en tablett till.
 
Sven G

[16-åringens mamma]

Vem sätter normen för skönhet eller fulhet? Vi matas hela tiden hur vi ska ändra våra utseenden från massmedia. BigBrother-Linda,Carolina,Farmen-? ja vad hette hon nu igen jag är ledsen dom flyter samman i en massa, alla ska vi vara stöpta i samma form. Fares-Fares det kliar nog i plastikkirugernas fingrar att få sätta skalpellen i hans stora kran, men den är ju liksom han.
Hade en gång en arbetskamrat som hade varit med om en allvarlig bilolycka, hans ansikte såg liksom inte ut som ansikten brukar göra trots att plastikkirurgerna hade gjort sitt bästa. Så snabbt du kom i hans närhet smittades du av hans entusiasm, glädje, de flesta  tyckte nog att han var en oerhört attraktiv människa. Men hur ska man kunna utstråla detta om man mår dåligt inombords? Snälla jobba vidare med terapin och känslorna, KBT verkar vara viktig ju mer man lär sig om BDD. Och till sned, du har aldrig tänkt tanken att du faktiskt har BDD?(jag är ju inte på något sätt expert) Kramar till er alla och kämpa på .

[Malins mamma]

Hej Sven!
Det var en mycket klarsynt analys av dina bdd-symptom, nu vet du att det är bdd du har, och då vet du att behöver inte vara rädd att nån tjej ska "upptäcka din fulhet", för den är inte synlig för någon annan än för dej själv.
Jag håller med Rebecca, fortsätt med terapin men försök få KBT-behandling istället. Även om du kanske inte har så svår bdd så finns det hopp om att ditt liv ska bli mycket lättare med rätt behandling.

Angående det du skrev på slutet att du irriterar dej på tjejen istället, om du mår bra. Nu är det flera här som har skrivit om samma sak, det verkar som om det, för en del, också hör ihop med bdd:n på nåt vis...??

Hälsn. Malins mamma

[sned]

så man kan alltså ha bdd Och vara ful? för jag mår ju lixom dåligt över mitt utseende hela tiden. känns som att jag inte är värd nåt bra bara för att jag är så ful. när jag ska shoppa tillexempel så känns det ibland som att jag inte är värd kläderna för att de är för snygga för mej.
men hela tiden mår jag dåligt över mitt ansikte. och även fast jag och min pojkvän var ihop i två år och fast han sa att han tycker jag är jättefin så var jag hela tiden rädd att han en dag plötsligt skulle upptäcka hur ful jag egentligen är.
ibland mår jag i och för sig bättre. ibland försöker jag ignorera hur jag kan se ut på endel kort och så och får för mej att jag ser rätt bra ut ändå. men alltid kommer jag förr eller senare tillbaka till att jag känner mej som världens fulaste.
just att jag är så fixerad vid mitt utseende kanske tyder på nån slags bdd i alla fall?
jag har funderat i flera år på att söka hjälp men vet inte riktigt vart jag ska vända mej..