Released

Plötsligt sa det bara pang och så fick jag den där jävla självinsikten jag letat så efter i nu 4 år.
Jag är så jävla stolt, jag känner mig stark, mina första inlägg i det här forumet känns så långt ifrån den jag är nu. Varför?
För att jag ALDRIG gav upp, utan visste någonstans innerst inne att jag hade lite förnuft - som vägde enormt mycket tyngre än de oändliga svaga punkterna jag ansåg att jag hade. Hur det kommer sig vet jag inte, men när jag kommer på den saken och kan formulera om den till en text ska jag dela med mig till alla här. För när man har hjälpt sig själv kan man först på riktigt börja hjälpa andra. Grejen är att vi är våra egna största fiender, vi är mobbare hela bunten - att trycka ner sig själv är det värsta man kan göra, det är steget till att trycka ner andra. Osäkerheten. Man behöver inte vara en stereotypisk mobbare, man behöver inte visa utåt sin osäkerhet genom att säga sänkande saker mot andra, det räcker med att bara se ner på sig själv för att man omedvetet ska börja leta svagheter hos andra, för att själv må bättre. Om ni ständigt upplever att ni hör nedvärderande saker om er handlar det faktiskt bara om avundsjuka. Avundsjuka på något av det ni har som den andra anser sig själv sakna. Jag tyckte det där var nonsens förut, men försökte ändå förstå hur det kunde hänga på en sån liten sak som avundsjuka, och jag var tvungen att vända och vrida på allas perspektiv för att se verkligheten. Komplicerat.
Hela den här resan jag gjort började med min egna vilja att förändras, man måste ha insett sitt problem - att det är ett problem som går att återgärda, och kunna se bakgrunder och att det inte är utseendet som är boven i dramat, utseendet är det vi skyller på för att det andra känns för svårt för att analysera. Man måste bli en jävla överanalytiker, medvetet fundera varje dag, det är svårare än matte och det krävs mycket, men det går ju att lära sig, om man bara vill. Och är vi inte medlemmar på den här sidan för att vi någonstans där inne vill? Vi har ju erfarenheter som andra inte har, vi kan lära oss av det. Gör som jag började, bara låtsas, gå med huvudet högt och le mot folk, var aldrig elak, inte ens om du får ett idiotiskt bemötande. Den med ett sånt bemötande är någonstans där inne avundsjuk, för den har uppfattningen av att du är starkare. Det här låter som världens trams det kan jag också se, men det är allt annat än det. Ni är värda guld.