Vill inte gå ut.

hej.
urk, jag sitter här och förbannar mig själv för att jag är så förbannat ful.
det enda som är bra är håret. men vad fan hjälper det?
jag är ful. okej, jag ser väl inte värre ut än någon annan gång, men det känns värre.
jag hatar mitt ansikte, i varje fall hyn. den är första prioritet,, sen kommer näsan och sen ögonen. fast tänderna är hemska också.

Jag ska snart gå över till en vän och sedan åker vi in till stan. Positivt är att jag kan fokusera på henne och det vi ska göra, men jag måste nog undvika speglar. Eller le åt mig i spgelarna jag ser, men det blir svårt.

Varför kan inte min hy bara vara bättre?
hatar det här, verkligen hatar det.
vill bara slippa ifrån.

gah, ångest.

"inte en jävel bryr sig så sträck på ryggen och le"

jag vet jag vet, cictatet kommer från mig och det är så förbannat sant. Jag får nog ta att avnända mig av det.
allt blir bra bara jag glömmer hur jag ser ut.

eller blir vacker. ((bvilket aldrig kommer hända som jag vill)

så jag får sträcka på ryggen och le.

har bestämt att jag inte ska sminka mig heller, för jag orkar inte ta bort det sen innan jag ska duscha igen.

ikväll ska man vara fint klädd och se söt ut. Jag kan ju försöka iaf, men allt som dunkar i mitt huvud är hur vidrig jag ser ut jämfört med mina tjejkompisar.

Måste glömma. Jag borde gå till min kompis nu. dränka mig i den bitande kylan och glömma..

_____________________________________________________

det här var inget vettigt inlägg men ni får stå ut.