Oj, får du operationen betald? Kanske man borde gått den vägen istället...
Jag ska rätta till näsan.. Bröt den när jag var yngre... Göra den smalare, göra mindre nästipp och helt enkelt förminska den...
Jag har ingen tillit till vården och är dålig på att göra min röst hörd, en dum kombination! Har inte en uns av manipulations-/övertalarförmåga i mig, vilket är synd, det kan behövas ibland. Brorsan å andra sidan är expert när det kommer till att skaffa sig det han vill ha!
Min näsa blev skev när jag var barn och mina komplex satte in redan då (när jag blev tonåring kom komplexen för min kropp). Vilken läkare skulle bry om att bekosta min näsa när jag nu levt med den så länge?, tänker jag (ger upp i förväg så att säga).
Min äldre syster fick näsan opererad som vuxen. Hon var tvungen att överdriva för att få läkaren att bli engagerad. Vad som berörde honom mest verkar ha varit att hon påstod att hon inte ens kunde ha sex pga sin näsa. Han hade visst utbristit "men jag skulle inte ha nåt mot att ha sex med dig" (med andra ord "du har inget att skämmas för" eller "du är attraktiv"?). Hur professionell var han by the way (hon var en ny patient för honom, om jag inte missminner mig)?
Jag tänker att hon fick den möjligheten för att hon hade fötts med harmynt och därmed hade många operationer bakom sig under barnaåren. För henne var det här sprunget ur en önskan om skönhetsjustering, men jag tror läkaren lättare kunde ta henne på allvar pga bakgrunden?
Det verkar också vara en fördel att prata med en läkare som är av manligt kön (inte gay) och som finner en attraktiv........................
Själv har jag jättesvårt för att raljera ut/hitta på sånt som inte stämmer överrens med sanningen. Men å andra sidan, tänker jag på vad mina bröstkomplex åsamkat mig skulle jag heller inte klara av att vara sanningsenlig (jobbigt på flera plan)... När jag var yngre var det även helt uteslutet att jag n å g o n s i n skulle stå ut med att tvingas klä av mig inför en plastikkirurg under ett bedömningsmöte. Idag önskar jag ändå att jag hade sparat ihop pengar och tvingat mig till det när jag var yngre (ser mig inte som en person som kommer att leva så länge till och den typen av operation känns därför överflödig idag, nu innehåller depressionerna så mkt annat och har blivit kroniska).
Att kämpa för en sned näsa (som inte kan gömmas i kläder) känns lättare, om jag nu ska gör en jämförelse och räkna in skam/olust och min personlighet i detta. Sen ska man mäkta med vårdens motstånd också. Usch.
