Jag?

[Anonym]

Hej alla!

Jag har varit här några gånger tidigare men inte vågat skriva något.. Jag vet inte om jag lider av BDD men jag känner igen mig mycket när jag läser andras inlägg här på forumet. Min mamma tror att jag lider av social fobi eftersom jag har ibland svårt att gå ut och träffa folk. Det kan vara så eftersom när jag var yngre då var det ofta ansträngande och jobbigt att vara bland folk, det var bara när jag var hemma med familjen då kunde jag slappna av och vara mig själv. Idag är det inte lika jobbigt men det kan hända ibland att jag stannar hellre hemma än att gå ut och träffar mina vänner.. Jag kan stanna hemma i flera veckor sträck utan att gå ut utanför ytterdörren. Det har hänt att jag har skolkat från skolan bara för jag tyckte att jag såg ful ut..

När jag ser mig själv i spegeln då kan jag tycka att jag ser helt okej ut, tillochmed söt men det lilla självförtroendet jag har kvar rasar ner till noll när jag ser på fotografier på mig själv, då ser jag inte alls ut som min spegelbild. Jag liksom inte känner igen mig själv. Det får mig bara må så dåligt då tycker jag att livet känns så meningslöst. Det resultaterar i att jag aldrig vågar t ex ha ett förhållande, jag kan inte stå ut med tanken på att han ska få se mig när jag sover på morgonen eller något liknande. Jag blir spänd och stel när jag umgås med mina vänner, bekanta, främlingar osv eftersom jag tycker att jag är ful när jag gör grimaser, snabba (fåniga) rörelser, skrattar eller ja vad som helst..

Jag kan stå framför spegeln några timmar i veckan för att kolla vad är det som är fel på mig.. Men jag ser bara alla felen på fotografierna. Hela mitt liv har jag hört att jag är vacker, söt och jag skulle mer än gärna kunna tro på dem som säger det men det kan jag verkligen inte. Det känns så jobbigt ibland att jag vet inte vad jag ska ta mig till.

Tror ni att det är med största sannolikhet att jag lider av BDD? Vad kan jag göra för att må bättre? Tacksam för svar!

/Malin

[Malins mamma]

Hej Malin!
Det är lite svårt att avgöra om du har BDD, det beror på hur hur mycket du lider av ditt utseende, hur mycket dina tankar om utseendet "förstör" ditt vanliga liv och hur lång tid av den tiden du är vaken som din "utseendedefekt" finns i dina tankar.
Det är många (men inte alla) som har både social fobi och BDD.
Jag tycker ändå att mycket av vad du skriver handlar om just utseendet och att du lägger så stor vikt vid hur du ser ut tyder på att du troligen har BDD. (Jag är ingen psykolog så jag kan inte säga nåt med säkerhet).

Det här med fotografier är en sak som jag känner igen. Under mitt liv är det inte mer än två, tre foton av mig som jag tycker är "bra", på alla andra foton ser jag "konstig" ut. Men det är inget problem för mig, jag är så mycket mer och så mycket annat än ett fotografi. Det är klart att det är tråkigt att man "aldrig" får ett bra foto av sig själv men det är inget som förstör för mig.

Hur jag ser ut på kort är inget som ligger speciellt högt på "viktighetsskalan" i mitt liv. Hur jag ser ut i verkligheten ligger inte heller högt på den skalan. Jag är jag och jag vill varken se ut eller vara annorlunda, eller som nån annan, då skulle jag ju inte vara jag. Jag har inget "perfekt" utseende, det är inte därför jag är nöjd, men jag vet att utseendet inte spelar nån större roll för hur andra är mot mig eller vad jag kan göra i mitt liv.

Det är ungefär så här jag och andra "icke-BDD-drabbade" tänker om utseendet, tror jag. Det är ju naturligt att man mer eller mindre gör så gott man kan med det utseende man har fått, att vara "hel och ren", uppklädd när det behövs, sminka sig om man vill det, gå till frisören och såna saker. Men när tankarna på utseendet tar överhanden och börjar inkräkta på ens vanliga liv, då är man i farozonen för att få BDD.

Jag tycker att du ska ta kontakt med skolkuratorn eller BUP. Det är viktigt att du verkligen berättar allt om hur du har det för att det för att de ska förstå hur de kan hjälpa dig. Ta med dig artiklar om BDD också så blir det lättare för dig att tala om hur mycket av BDD-tankarna och BDD-beteendena som stämmer in på din situation.

Det du kan försöka göra själv är att inte lägga så stor vikt vid hur du ser ut på kort och att undvika BDD-beteendena, inte granska  foton och spegelbilden för att leta efter "fel". Desto mer du tittar ju mer "förvrängd" blir bilden du ser.

Jag är glad att du vågade skriva här nu, det är ett första steg på vägen för att få ett lättare och bättre liv.
Välkommen till forumet!  

Hälsn. Malins mamma