Hmm ? :/

[Carr0H]

Läst lite om BDD , och känner igen mig i en del grejjer.
Undviker speglar så mycket som möjligt, vill inte veta hur förjävlig jag ser ut.. Enda gången jag kan ställa mig framför spegeln är när jag är hemma, då kan jag hinna fixa till mina problem innan någon hinner se dom. Och absolut inga kameror, måste vara det värsta som finns! Då jag undviker dom säger bara alla att man är en tråkig jävla tönt! Usch säger jag bara!.. Jag tittar folk helst inte i ögonen för jag känner mig så ful! Mina kompisar brukar undra varför jag aldrig kan hålla ögonkontakten, men dom tror ju såklart att det har med min blyghet att göra, iochförsig kan dom ha lite rätt i det, men jag vet att det har med något annat att göra också.. Mitt utseende! När jag skrattar håller jag för mesta delen av ansiktet för att folk ska undvika att se hur jag ser ut.
Jag står alltid väldigt länge framför spegeln och fixar mig innan jag ska någonstans, skulle ALDRIG kunna gå osminkad till tex skolan. Även då jag brukar gå ut och gå på kvällarna när det är kolsvart ute måsta jag bättra på mitt smink lite :S
Och det blir bara värre .. I förrgår kväll när jag ställde mig framför spegeln började jag gråta.. Och samma igår kväll, då jag nästan drabbades av panik, började störtgrina varenda gång jag tittade in i spegelbilden, gick runt i mitt rum och visste inte alls vad jag skulle ta mig till!
Känner att det börjar gå överstyr nu.. Är det någon som känner igen sig? Skulle jättegärna vilja veta.. Någon som tror att jag kan ha BDD, eller är det så här jag är?

[Malins mamma]

Hej Carro!

Jo, visst har du beteenden som starkt tyder på BDD men för att kunna avgöra om du uppfyller kriterierna för att ha BDD så måste man veta lite mer om hur detta påverkar ditt liv. Kan du leva som vanligt, gå i skolan, va ute med kompisar och göra sånt som du vill göra? Och hur mycket/hur lång tid per dag tänker du på ditt utseende?

Mvh Malins mamma

[Carr0H]

Tack så jätte mycket för svaret!.. Är väll ganska ofta väldigt rädd när folk kollar på mig, då jag tror att dom kollar på alla defekter. Och tycker inte direkt om att gå ibland folk. Annars är det inte så jättestora problem. Det är mest att jag mår så otroligt dåligt av det här! För ett tag sen så började jag isolera mig själv, då jag var ganska deprimerad.. Hade också självmordstankar. Sen blev allt helt plötsligt ganska bättre och det höll i sig i någon vecka! Men nu är allt tillbaks igen Har blivit så några gånger förut också, att allt för ett litet tag blir bättre men sen kommer det tillbaks igen, samma tankar!
Har tänkt varje gång att jag ska kämpa, men det funkar inte .. Inte när allt kommer tillbaks..

[Malins mamma]

Tack själv för att du svarade! 

Min uppfattning är att du är väldigt, väldigt nära att fastna i den här sjukdomen men jag tror också att du än så länge har stora möjligheter att stoppa den, om du får hjälp av någon kunnig inom psykvården och/eller att du själv tar reda på och lär dig vad som gör sjukdomen värre och vad som gör dig friskare.
Du skrev att du har tänkt varje gång att du ska kämpa. Vet du nåt om HUR du ska kämpa eller har du nån plan för VAD du ska göra när det börjar bli sämre? Vad har du gjort som inte har funkat?

Mvh Malins mamma