Ny på sidan!

Hej!
jag har tidigare inte skrivit på denna sida. Jag lider av bdd och har mått väldigt dåligt,har funderat ofta på att avsluta mitt liv. Nu har jag varit i en bättre period. Jag står inte framför spegeln hela dagarna som jag gkorde förut, orkar inte längre, vet ju att jag ändå inte kommer att se bilden som jag vill. Jag har haft bdd i ca 2,5 år. det började med att jag kom hem från en lång resa och efter det kände jag att mitt utseende var förändrat. det låter kanske konstigt. men jag menar inte förändrat i ordet grovaste betydelse. jag såg bara en annan bild i spegeln. Från början ville jag barar få tillbaka min gamla bild, när jag såg som bäst ut, med smink, jag försökte göra allt i min makt, sminka mig, färga hår etc. Jag har alltid varit blonderad, är egenligen brunhårig, men när jag kom hem till Sverige från min resa var mitt hår nästan vitt ( hade färgat mitt hår utomlands ) Jag tyckte att mina ögonbryn som är mörka inte passade in. De var för mörka och kraftiga, jag noppade bort alla mina ögonbryn ( hade väldigt tunna innan ) Efter det har jag tyckt att formen, höjden, färgen, hårstrånas riktning har förändrats. Jag har själv förstört mina ögonbryn! Jag har lagt ned väldigt mycket tid på dem, blekt dem etc. Hursomhelst jag har försökt att aktivera mig mer och mått bättre på sista tiden. Jag vill berätta om mig själv innan jag blev sjuk, då var jag bara nöjd med smink, kände mig som två personer. Jag kunde till och med känna mig snygg med smink, men under normal utan. Nu tycker jag ej om mig själv med smink heller. det konstiga är att många säger att jag ser bra ut, är söt. Jag har varit med i mindre modevisningar som modell, folk kommer fram på gatan och frågar om jag vill jobba som modell, de är nog inte seriösa men ändå. På senare tid har jag tvingat mig att gå på krogen och många säger att jag ser så bra ut där. Men på krogen säger man så mycket. Jag börjar må riktigt dåligt de senaste dagarna. Det är ngt som hänt... Jag har tidigare dejtat två killar från internet. Ingen som var min typ, men den ena sa; Jag trodde att du var söt, men så här söt som du är kunde jag aldrig föreställa mig, har du jobbat som modell etc.. Du skulle verkligen passa som modell. Du ser ut som en fitnesstjej etc... Den andra sa att jag var attraktiv etc... Killarna var ganska söta.
I söndags däremot gick jag på date med en kille som var långt ifrån min smak. Det såg jag redan vid första ögonkastet. Han såg ganska gammal ut etc. Jag kände mig ganska bra i hans sällskap, de två andra var jag stel med för jag tyckte de enligt mig var söta. Jag tänkte jag tar en fika och försöker vara trevlig. Men när vi satt ner verkade som han inte var så engagerad i att prata med mig. Han satt och tittade på klockan och sa att han hade precis kommit från en möbelaffär och inte riktigt avslutat sitt ärende. Efter 5-10 min sa han att han måste gå, hoppas att jag inte blev sur, berättade att det var så mycket att göra i hans liv. Han sa vi kan ta en fika en annan gång, jag sa att min telefon blev stulen ( det blev den ) har inget nr. Då sa han aha. Seda skildes vi åt och han pussade mig på kinden. Jag förstod att han inte var intresserad av mig. Det kändes redan som han när han såg mig var kall och ointressead. Jag var inte intresserad av han, men jag kände att han tyckte jag var ful... Efter detta hände tittar jag mig i spegeln igen, får ångest, noppat mina ögonbryn så att de ser helt konstiga ut. Skulle träffa en kompis, kom ej, låg i sängen. Vad ska jag göra? jag orkar inte längre..... det var inte så att jag var frisk innan, men då kunde jag hantera situationen bättre.....
Maria ( Stockholm )