Välkommen till forumet Hanna!
På det du beskriver tycker jag det låter som det kan röra sig om bdd, och jag ställer mig också bakom Mattias råd om att boka en tid för samtal med psykolog eller psykiatriker. Jag tror det är dyrare att gå till en privatpraktiserande terapeut än en som jobbar för landstinget (inom landstinget finns det ett högkostnadsskydd som innebär att man inte behöver betala mer än 900 kr för vårdbesök inom loppet av ett år).
Jag upplever också det där med att jag tror att folk skrattar åt och säger eller tänker dåliga saker om mig och mitt utseende. Förra veckan skulle det komma sotargubbar hit och greja med ventilationen, som vanligt fick man bara veta att de skulle komma inom en viss tidsperiod och inte exakt vilken dag de skulle in i lägenheten. Detta blir ganska jobbigt för mig eftersom jag inte längre orkar göra mig iordning och se presentabel ut flera dagar i rad, så jag tänkte att jag denna gången skulle låta bli att sminka mig så mycket både pga att jag inte orkade och för att det kanske skulle vara ett nyttigt exponerings-experiment för mig. Dagen de kom och plingade på hade jag inte sovit på hela natten eftersom jag var så orolig och jag hade bara 5-10 % av min normala sminkning på mig. De var två yngre killar och jag försökte verka normal och trevlig och dölja hur obehagligt jag egentligen tyckte att det var. När de gick sprang jag ut i hallen och kollade igenom kikhålet i dörren, de hade stannat upp utanför och växlade några ord med varandra innan de gick vidare. Jag kunde inte höra vad de sa till varann men inuti mitt huvud var det självklart att de sa något i stil med:
- Jösses, såg du hur hon såg ut?!
- Ja jag blev ganska chockad.. stackars människa. Undrar om hon visar sig ute nån gång alls.
- Det skulle inte jag göra om jag såg ut som henne iallafall.
Bah.. dumma bdd-huvud
Jag hoppas du kommer tillbaka och berättar hur det har gått för dig
Mvh
Malin
