Visste inte hur jag skulle förklara...

[someone]

I söndags läste jag en artikel i gp och för första gången förstod jag att jag inte var ensam.Jag har pratat med flera kuratorer men ingen har förstått mig. En gång ringde mamma till BUP.  Vi fick en tid men det blev aldrig mer än så för jag visste inte hur jag skulle förklara... När jag läste om Malin kändes det som det var jag. Jag kan inte göra någonting om jag inte har en spegel med mig och vissa dagar kan jag inte ens gå ut fast jag har smink på.En finne kan göra att jag stannar hemma från skolan en hel vecka. Vad ska jag göra? snälla hjälp mig för jag orkar inte leva såhär längre.

[Sara]

det är svårt för oss att veta vad du ska göra eftersom många här är i din situation...
du borde kontakta en läkare för att testa om medicin hjälper dig?
sen kan du be den läkaren om en remiss till en psykolog. har du tur kanske du får en som kan kognitiv beteende terapi, som brukar fungera bra mot Bdd..

skriv gärna av dig här och dela me dig om hur du har det, många som läser här kommer känna igen sig  

hälsningar Sara

[Malins mamma]

Hej someone!

Jag förstår att du har det jättejobbigt om du kände igen dig i Malins berättelse. Försök få hjälp så fort som möjligt. Jag tror att det är lättare att bryta tankar och ritualer om de inte har pågått alltför länge.

För att en kurator ska förstå dej så är det en fördel om han/hon känner till sjukdomen BDD, vilket många tyvärr inte gör ännu.
Du kanske har visat artikeln för din mamma så att hon nu vet om att det finns ett namn på din sjukdom. Be henne ringa och beställa tid till BUP igen och ta med dej artikeln om Malin ifall de inte känner till BDD.  Det finns även en artikel om Helen (Havsdoft) i Expressen den 13 september -04 som du kan skriva ut, adressen finns här nånstans, hoppas du hittar den.
 
BDD:n kan yttra sig på olika sätt och vara allt från mild till mycket svår, därför är det svårt att precisera BDD:n. Det finns heller inga blodprov (än så länge) som visar om man har BDD eller inte. Men genom att läsa här vad andra har skrivit kanske du får lite perspektiv på dina egna symtom vilket gör att du lättare kan förklara för kuratorn (psykologen) hur du känner dej.

Många har blivit bättre med KBT, kognitiv beteendeterapi och  medicin så ge absolut inte upp.  

/ Malins mamma

[mattias77]

Du måste naturligtvis skaffa hjälp. Den rekommenderade terapi formen för bdd är ju kognitiv betende terapi(kbt) och ofta i kombination med "lyckopiller" som t ex fluoxetin. Det kan ju vara svårt att få tag på kbt-terapeuter men det är verkligen värt att kämpa för. Vanlig samtalsterapi är naturligtvis bättre än ingenting alls men försök att få tag på en kbt-terapeut. Under tiden kan du ju köpa några böcker om ämnet. Dem allra flesta är tyvärr på engelska. Men om du tycker att du behärskar det tillräckligt bra så finns det några stycken. T ex "The broken mirror" och "The bdd workbook".

Hälsningar/Mattias
p.s Backa ett par steg från spegeln det är ändå aldrig någon som ser dig på det sättet ändå, d v s med den typen av "tunnelseende". Träna på att se helheten!

[Anonym]

Tack för svaren. Det betyder mycket.