Kollat på gamla bilder...

Har precis kollat på en mängd buntar av gamla bilder på mig och min familj.
Usch, panik, panik, panik. Och förödmjukelse.
Kommentarer som "haha ja, på den här tiden var alla smala förutom Johanna, hon var en aning rultig...." och "gud, vad finnig du var på den tiden" var kommentarer som förekom rätt ofta nyss.
Visst, jag garvade med åt alla de bilder där jag var något enormt tjock och ful. Men ändå, det var så jobbigt att se.
Att se bilderna på mig som så äcklig och tjock. Och så finnig som jag var då. Det är jag visserligen nu också, och med ärr och pigmentfläckar, men inte som då.

visst, alla säger att de glömt bort hur jag såg ut. Visst jag hade själv glömt att mina tänder såg ut sådär en gång. Men de där bilderna på mig som tjock och finnig har etsat sig fast.

Även om jag nästan skulle säga att jag var VACKER VACKER VACKER jämfört med då.
Men det är jag förstås inte, för det är mycket som är fel.

Fast ändå, jag hade fullt med vänner på den tiden som jag såg ut som jag gjorde, och jag hade pojkar som gillade mig.
Samma sak idag. Så egentligen är det idiotiskt att tro att de skulle tycka illa om mig.
Men jag vågar ibland inte vara ens typ en halvmeter ifrån folks ansikten ifall de skulle råka se för mycket.

Jag är rätt glad för att jag ser ut som jag gör nu, även om det är mycket som är "fult".
Men urk.

sådär, nu har jag skrivit av mig lite....

Kram J