Brukar också kolla in folks ansikte, speciellt huden. Sker helt automatiskt. Jmf mig med dom, om jag tycker jag ser bättre ut än den personen, kan jag vara glad en liten stund. Men om personen ser bättre ut än mig, mår jag dåligt. Det är ta mig fan sjukt! Sen kan jag säga att även om jag ser en 'ful' person (fulare än mig), så är jag snart tillbaks i mitt gamla vanliga negativa tänkande.
Konstigt.
Tog även kort på mig själv en gång för att se hur ful jag måste vara. Kunde dock inte se ngt..måste varit fel på kameran?! Eller så blev också kameran äcklad av att se hur ful jag är? Kanske höll jag kameran för nära? Vad vet jag? Så som kamerabilderna blev ser jag inte ut iaf.
Brukar även kolla på andra folk när jag är i stan, för att se om dom tittar på mig. Verkar inte så iaf!!! Dom stirrar ju inte eller nåt sånt, så då kan det ju inte se så farligt ut eller? Men varför känner jag då så här? Jag borde vara nöjd eller hur? Även jag kan känna hur folk, mest ungdomar skrattar åt mig när jag går förbi. Försöker ignorera dom, men det är inte helt lätt, så det brukar sluta med att jag går snabbt förbi (vill bara komma därifrån
).
Många här på forumet vill göra sig ok inför andra, men i mitt fall handlar det mkt om att göra mig ok inför mig själv. Jag är nöjd då jag själv tycker det ser ok ut. Du kan jag gå ut och visa mig inför andra.
/Mvh Mattias
