Inte ensam längre.

jag blir på ett visst sätt lättat när jag läser dessa inlägg. jag har lite problemhud. finnar å sånt. men egentligen inte mer än normalt med tanke på att jag är i tonårsåldern. jag har fått mediciner och jag blir bättre. men ja kan inte njuta av det. jag är hela tiden rädd för att få finnar. hela mitt liv kretsar kring att förebygga finnarna.
jag är medveten om att detta är ett problem och det är ju en början till att bli av med dessa tankarna. men de är inget jag kan klara själv. jag har vart runt på sidan och läst och jag känner igen mig så mycket. det är med att undvika olika ljus, inte kunna göra det man vill med vänner och liknande. jag kan inte träffa killar efterosm jag inte vågar visa mig utan smink för någon och de behöver man ju sen om de skulle bli seriöst. min fixering vid min hud hindrar mig nästan i allt. dem enda ja känner mig trygg med är min familj. men de orkar inte med mig längre då jag pratar väldigt mycket om mediciner och salvor m.m. jag vet att jag måste sluta tänka på de, för finnarna bli bara fler om man stressar upp sig. jag måste låta medicinen få göra sitt. de spelar ingen roll hur mycket tanke å energi jag lägger ner på de..detta är saker jag har försått med jag skulle vilja göra verklighet av de också.
jag har vart hos kurator på skolan. jag ska dit igen och ta upp detta med BDD. de känns bra att veta att man inte är ensam.
om nån kunnig inom BDD läser detta. berätta gärna för mig om de är BDD jag kan lida av!