Jag har BDD, jag vet det nu.

[Jojje]

Hej,
Jag vet vad det är för fel på mig nu..
Läste en annons på flyget för några år sedan, kände igen mig.
Nu kan jag acceptera mig själv på ett annat sätt, jag förstår mig själv nu.
Jag heter Jojje Brodin, jag har bdd. Men jag lär mig leva med det.
Dessutom är jag snygg som fan.. Jag vet det, ibland.


- Jojje

[amav]

Innebär det att du agerar som om du ser helt acceptabel ut, att andra kan uppskatta ditt utseende, att du inte hindrar dig från att göra saker pga föreställningar om att andra kan komma att tycka att ditt utseende inte är ok?


/Amav

[Jojje]

amav
Oj, de procedurer jag genomgår för att gå ut.
Att jag skulle bara slänga på mig nått och gå runt hörnet och köpa ett paket mjölk är omöjligt te.x, Jag känner att folk stirrar på mig hela tiden, jag blir stressad som fan.
Man ser mig oftast med en cigg i handen om jag är utomhus.

Jag vet att jag ser bra ut, jag har fått höra det mycket. Jag har blivit fotat ecc.. men jag mår så sjukt dåligt, jag bara väntar på att folk ska se mitt riktiga ansikte.

Ångest.. om jag hade haft pengar hade jag opererat mig.
Utan tvekan.

[amav]

så acceptans och insikt räcker inte hela vägen.

Vad är nästa steg?

[Jojje]

Vad är nästa steg?
My god.. jag vet inte. Jag tar ofta bilder på mig själv för att vänja mig vid att se mig från vinklar jag vanligtvist inte ser.
Har börjat med att försöka "fixa" till mig mindre, och försöka övertyga mig själv att jag inte ser "konstig" ut. Mer jag funderar på det, ju mer verkar det bli klarare och klarare. Men det känns ibland väldigt långt ifrån. två steg fram 1.5 steg tillbaka känns det som.

[amav]

När du fotar dig:
Vänjer du dig?
Eller, blir du chockad över hur du ser ut?

Dvs. verkar det funka som "vänjningsstrategi" eller är det snarare så att du blir mer illa berörd över tid? (om du räknar bort viss varation som mer beror på dagen, menar mer över en månads tid typ)

Tror du du skulle kunna fixa dig lite mindre för varje dag, typ 5 minuter mindre? Hålla det schemat, inte fota dig, inte kolla dig i spegeln mer än 3 ggr under dagen à 1 minut?

[Jojje]

3 gånger om dagen UNDER 1 minut.. Det är nog omöjligt, kanske.

När jag fotade mig i början blev jag inte förvånad, jag anade att monstret såg ut så. Men ja, till en viss gräns så blev jag förvånad på hur ful jag var. Men jag vänjer mig nu.
Har gjort det nu ett tag så det känns inte så konstigt att se sig själv.

Trixet är, om man använder detta som en "vänjningsstrategi" är att spara dom bra bilderna. Tro mig det finns bra bilder på alla. Tar man 50-100 bilder så måste nån bli bra.

Titta på dom ofta, sen sakta men säkert så blir fler och fler bilder bra.

Det sjuka är att jag VET, jag vet igentligen så jävla väl att jag ser skitbra ut.. jag vet det. Men jag fattar inte vad det är som händer när jag ska gå utanför dörren eller om jag ska få besök eller om jag bara sitter hemma,. jag bara känner mig ful som fan, och måste kolla in mig i spegeln. Som rysk roulette, de flesta gångerna så smäller det. Pang.. fuck jag ser fördjävlig ut..

Testade att tag som terapi att gå upp 10 min innan jag börjar jobba, och försöka att låta bli att fixa mig så mycket pga stressen att komma i tid till jobbet..
Resultatet blev att mina kollegor eller chefer märkte ingen skillnad. Dom märkte inte att monstret satt och jobbade med dom.
Jag började då att fundera. Vad är det jag inte ser?
kanske är det så att det är jag som inte ser..

jag ser kanske inte helheten, jag kanske stirrar mig blint på en detalj jag stör mig på, men ärligt.. är allas näsor snygga från 3 cm avstånd?

[amav]

Vänjningsstrategi:
Ok, så då verkar det funka och bra idé att ackumulera bra bilder!

När ska det räcka med bra bilder då? När räcker det med att det finns X antal hundra bra bilder?

Vad är poängen med att ständigt vänja sig och förvissa sig om att ytterligare en "bra bild hamnar i samlingen"?

Missförstå mig inte. Tycker det du gjort är standard KBT, men någon ggn måste det lite tvångsmässiga i att fota sig ha ett slut. Tänker jag mig.

Skulle det vara möjligt att schemalägga fotningen till två tillfällen à 10 minuter? Kanske samma dag, ett där du absolut inte får fixa dig. Och, sedan nästföljande där du ägnat dig åt att fixa dig så du "ser acceptabel ut" s.a.s.


Insikten är ju jättebra , och du har ju noterat beteende jättebra här också. Testat att inte fixa dig och sedan sett hur andra reagerar. Finns det några luckor? Var det så att du satt och vred huvudet så folk inte såg dig ur en viss vinkel? Alltså, säkerhetsbeteenden?


Jag tror som sagt att det handlar om en habitueringseffekt. Att du måste köra helt strikt och schemalagt. Dvs. att du går ut ur badrummet efter kort tid, dag ut och dag in. Systematiskt.


/Amav

[moschino]

hm.. känner igen mej i en del av det du säger, jojje!

Jag är en tjej som precis som du får höra rätt ofta att jag är söt och vacker.. Har jobbat som professionell modell inom modebranschen sedan fyra år tillbaka. Och visst kan jag känna mej snygg och attraktiv när jag går på stan, men såfort jag tittar lite närmare på mitt ansikte i en spegel så ser jag ett fult felaktigt assymmetriskt monster titta tillbaka. Det är inte någonting i mitt ansikte jag inte skulle vilja justera! och för att inte tala om håret..

För 2år sedan då jag mådde som sämst så gick jag upp 6timmar innan bussen till skolan skulle gå. och ändå var jag superstressad, kom ofta försent, och hann aldrig äta frukost!

Nu för tiden satsar jag bara på att må psykiskt bättre, går hos en psykolog, tar det lugnt, inga studier.. trappat ner på modellandet! SKulle iof vilja sluta med det helt, är övertygad om att den branschen bara gjort min sjukdom ännu sämre!



..första gången jag är här inne förresten.. man kanske kan få lite"vänner" att prata ut med..?

/M.

[Chianti]

Hej!

känner verkligen igen mig i allas berättelser här....

När jag var yngre så var jag inte särskilt söt och inga killar var direkt intresserade....när jag fyllde 18 opererade jag näsan och sen gjorde jag 2 operationer till...

sen var det helt plötsligt andra bullar,,,,jag fick erbjudanden om att vara med i Slitz och killar började helt plötsligt bli intresserade. Trots detta så är det som att "monstret" lever kvar i mig...jag är alltid rädd att någon ska upptäcka hur ful jag egentligen är...

Jag gjorde en testplåtning för Slitz fotograf som var jättenöjd o ville ha in bilderna på direkten.....som ni säkert kan räkna ut var jag helt knäckt och tyckte jag såg vidrig ut så dom där bilderna kom ingenvart. Jag har märkt att min BDD triggas igång av allt som har med fotografering att göra,,,,undvek alltid skolfoton och hatar när folk ska ta bilder. Ibland blir jag förvånad om en bild blir fin....det är som att jag inte "vant" mig vid mitt nya ansikte utan alltid tror att monstret skall dyka upp på nåt kort...

Känner oxå igen just det där med assymetrin som någon nämnde.....det har varit min största fiende

kram på er alla!

[Jojje]

Om nån vill tala med monstret så finns han på MSN,
JojjeBrodin@hotmail.com

Jag måste fan bli av med det här, det käkar upp mig inifrån.
Måste utsätta mig för situationer jag ogillar och tvinga mig själv att fatta vem fan jag är. Och acceptera det.

[Anonym]

visserliogen har jag många msnkontakter redan men det hade varit skönt att tala med ngn som förstår ens situation!
e det okej att adda dig jojje

[Jojje]

Adda hur mycket du vill.

[frida]

usch det här är så jobbigt att ständigt inte vara nöjd med en själv. får så dåligt självförtroende också. och det blev ju inte bättre för att min pojkvän dumpade mig heller.. men förstår han, vem vill vara med en sån ful person som jag. men jag var väl inte lätt att tas med heller.. alla mina tvångshandlingar, tvätar händerna flera tusen gånger om dagen känns det som i minst fem minuter jämt. och kan inte längre gå ut bland folk, inte ens träffa mina vänner, tappat kontakten där helt, jag som förr va en så glad o sprallig tjej, vart är hon.. som bortblåst. har ju fått antagligen sn sjukdom som heter rosacea, är väl helt illröd i ansiktet, tycker jag iallafall,. är kort också.. allt är bara ett jävla helvete.