Tips för att göra sin BDD lindrigare

Hej!

Jag vet inte exakt när min BDD tog fart, men jag tror att det kan ha varit då jag var 14 och har sedan förvärrats dag för dag och jag är nu 16 år.

Det är ett helvete på jorden att ha BDD och många gånger önskar man att slita sig loss från BDDs starka armar och bege sig till himlen mellan molnen, om ni förstår vad jag menar? Om inte så menar jag att det kan gå så långt att man får självmordstankar pga. sin BDD och alla dess biverkningar och det är många som har gått hela vägen när vingarna började knaka i skuldrorna. Allt jag kan säga är: ta itu med problemet innan du bestämmer dig för att bli ett minen blott!
För att göra självmord är aldrig en lösning, det är bara en rymning från såret där plåstret lossnat!
Hitta plåstret igen, försök att göra allt för att bli friska från eran BDD!

Jag är absolut ingen expert men jag har haft det här så länge och ungefär 99 % av mina tankar handlar om min BDD så nu har jag bestämt mig för att göra upp några steg som kan va en början på att bli frisk från BDD. Det är såklart inte garanterat att de kommer funka, men jag hoppas iallfall att självförtroendet ökar något, för det är ju oftast det som BDD förstör.

1. Varje morgon när du vaknar och ser dig i spegeln så var noga med att inte anmärka och analysera det första negativa du ser och som din BDD har sin grund på. T ex om din BDD sitter i huden så kolla inte det första du gör om du fått några nya finnar osv. Tänk efter vilken som är din favoritkroppsdel och se på den först av allt och tänk "jag är riktigt fin där!". Om du inte har nån särskild favoritkroppsdel utan är missnöjd med allt, så sätt dig ner och fundera: vad brukar jag få komplimanger för? Vad brukar jag ge mig själv mest smicker för? Och sedan kan du resonera dig fram och kanske komma fram till att det faktiskt finns någonting på din kropp som du gillar.
Titta alltid på den delen först av allt när du ser dig i spegeln, och tänk positiva tankar!

2. Som någon sa här, så är det egentligen inte din kroppsdel som är fel utan det är din BDD som är fel! Tänk därför efter väldigt väldigt noga innan du bestämmer dig för att göra en eventuell plastikoperation eftersom resultatet kan bli väldigt fel. Satsa istället på att jobba med ditt självförtroende för man kan aldrig skära (plastikoperera) sig hel! Problemet sitter under din hud och inte ovanpå den!

3. Oftast är det bara du själv som ser det du inte gillar, för alla andra är det kanske en del av dig som de aldrig tänkt något negativt om. Och skulle det mot förmodan vara någon/några som påpekar det du inte är nöjd med så prata med den personen och berätta att du har problem med den kroppsdelen och att du inte är bekväm med att de påpekar hur den ser ut osv.! Skulle de fortsätta så är de inte värda din vänskap. Du förtjänar människor som ser dig som den underbara person du är!

4. Jämför ett liv utan BDD med det du har nu. Vill du uppnå ett liv utan BDD och är du beredd att jobba för det?

5. Skriv ner alla komplimanger du nånsin fått eller gett dig själv på ett papper och spara det och ta sedan fram det när du känner dig missnöjd med din kropp. Kom ihåg att du är fin även om du skulle ha en näsa som "är för stor", en hud som inte är perfekt (ingen har en hud som är perfekt hela tiden, kom ihåg det!), en mun som är för liten, eller bröst som är för små! Kom också ihåg att det finns hur många som helst som älskar små bröst och tycker att du har en jättefin byst trots att inte du gör det!

6. Möt problemet. Tycker du t ex att du har en för stor näsa som ser krokig ut i profilform så prova att sätta dig bredvid nån som kan se dig i profil. Täck inte över din näsa med handen osv, utan sitt bara som att du inte brydde dig alls och försök utstråla ett självförtroende som säger "jag är fin som jag är!". Vad händer? Gapar den här personen bredvid dig verkligen av förvåning över hur stor din näsa är? Eller ser det ut som att den inte ens märker det?
En översättning av frågan: är problemet bara i mitt huvud?

7. Försök att hitta saker som du är bra på t ex att sjunga, måla osv, och koncentrera dig på det istället, gå t ex en kurs i målning, eller gå på massa sånglektioner och bli ännu bättre på att sjunga, lär dig spela ett nytt instrument osv, så att dina tankar inte bara upptas av din BDD.

8. Så fort en negativ tanke kommer till dig så slå undan den på en gång! T ex att du tittar dig i spegeln och upptäcker en ny finne så fortsätt inte tanken som kanske är "vad har jag gjort för att förtjäna det här?" fullfölj inte den tanken. Sluta tänka den så fort du börjar! Försök istället att tänka "jaja, alla får vi finnar ibland och den/de kommer ju inte sitta där för evigt!"

9. Ibland kan det vara skönt att slippa tänka på det man tycker drar ner ens utseende. Tycker du t ex att det är otroligt fult och jobbigt att du har små ögon så fråga dig själv: vem har sagt att stora ögon är snyggt? Är inte mina små ögon rätt charmiga och söta ändå? Tycker du ändå att det är enormt jobbigt att du har små ögon så kan man sminka ögonen något större. Du kan t ex börja med att lägga en tunn, tunn Foundation på ögonlocket (för att ögonskuggan ska sitta bättre), och dutta sedan en ljus (vit) ögonskugga i ögonvrån, det öppnar upp blicken och får dig att se piggare ut. Välj en ögonskugga som finns i tre olika nyanser. Den ljusaste av de lägger du på hela ögonlocket, och den näst ljusaste lägger du i ovanför ögat, precis där dess runda form slutar så att säga. Där lägger du även den mörkaste ögonskuggan men bara i slutet av ögat och ungefär till mitten. Den näst ljusaste och den mörkaste ska bara vara tunna som en rand, för att ge ögat djup och kontraster mot det ljusa ögonlocket osv. Du kan sedan lägga en vit, skimrande ögonskugga precis under hela ögonbrynet, som en highlighter. Men kom ihåg att det som egentligen gör ögat vackert är blicken! Försök att tala med blicken när du ser folk i ögonen osv, försök att göra ha en levande blick som växlar i uttryck. Ett vackert och äkta leendet smittar av sig på ögonen också.

10. Gå till en psykolog som kan hjälpa dig med att bli frisk från din BDD, för det kan vara enormt jobbigt att behöva ta itu med det här helt själv, det är viktigt att få stöd, tröst, uppmuntran och hjälp!

Hoppas att ni alla lever vackert och väl! Ta hand om er, kram/Sanna