Hej!
I höstas blev jag intervjuad av Nathalie Joo för NWT (nya wermlands tidningen), artikeln finns inte tillgänglig online men jag lägger upp artikeln här på forumet om någon vill läsa:
-------------------------------------------------------------------------------------
Malin, 26, tycker att hon är för ful för att visa sig ute bland folk.
I fyra månader i sträck höll hon sig isolerad i sin lägenhet.
Nu berättar hon om sin sjukdom för andra.Malin Sundqvist, från Karlstad, lider av dysmorfofobi. En sjukdom som är okänd i Sverige, men som tusentals svenskar är drabbade av.
-- När jag var som sjukast var jag väldigt isolerad. Det gick månader utan att jag satte foten utanför lägenheten.
Inte ens när hon hade hög feber och låg på sjukhus på grund av en infektion kunde hon släppa tankarna på sitt utseende. Mitt i natten gick hon upp och sminkade sig eftersom hon visste att sjuksköterskan skulle komma med medicin.
-- Ett tag kände jag att jag inte ens orkade försöka att gå ut. Det är en så ångestladdad process att sitta framför spegeln och göra sig i ordning.
Malin minns att hon kände sig ful redan i förskolan.
-- Vid ett tillfälle gjorde vi siluettbilder och målade av oss själva. Då blev jag medveten om hur jag såg ut.
Började med ritualerMen det var när Malin var 13 år som sjukdomen utlöstes på riktigt. Då fick hon höra elaka kommentarer om sitt utseende och hur hon sminkade sig.
Efter det började hon med speciella ritualer.
-- Jag sminkade mig länge och väldigt noggrant innan jag gick ut.
I dag, efter fyra år som sjukskriven och efter många timmars terapi, har hon blivit något bättre. Nu behöver hon tre timmar framför spegeln innan hon går ut. När det var som värst kunde det bli upp till sex timmar.
Övervägt operationer-- Jag har aldrig känt mig vacker på riktigt. Men det finns tillfällen då det är mörkt och jag har lyckats med min sminkning som jag tycker att jag är okej.
När hon får komplimanger tror hon att hon har lyckats lura sig till dem. Att det beror på att det är mörkt eller att hon inte syntes ordentligt.
-- Eller så tror jag att de bara vill vara snälla.
Sedan några år tillbaka har hon en sambo.
-- Han är en av de få personerna som jag vet gillar mig i vilket fall som helst. Oavsett hur jag ser ut.
Malin har övervägt plastikoperationer, men har kommit fram till att det inte skulle hjälpa henne.
-- De som har dysmorfofobi blir inte friska för att de plastikopererar sig. Dessutom har jag så många fel som inte kan åtgärdas med operationer.
Under högstadiet och gymnasiet hade hon väldigt hög frånvaro på grund av sjukdomen. Till slut var hon tvungen att sluta gymnasiet.
Men trots det reagerade ingen. Hon talade med psykologer och kuratorer utan att få någon hjälp.
-- Det var ingen som tog mig på allvar eftersom ingen kände till sjukdomen. Min nuvarande psykolog kände inte heller till den. Men jag hittade information om dysmorfofobi på Internet och visade honom.
Malin tycker att hon har blivit lite bättre efter samtalen med psykologen.
-- Men jag är en svårbehandlad patient som de flesta med dysmorfofobi. Jag får uppgifter av honom, men har svårt att ta till mig dem.
Hon önskar att någon i hennes omgivning hade vetat mer om sjukdomen när hon var ung.
-- Jag kände mig ensammast i världen.
Men ensam är hon inte.
En till två procent av befolkningen lider av dysmorfofobi. En del lyckas dölja det för omgivningen, andra hamnar hos plastikkirurger.
Skamligt och tabubelagt-- Jag skäms för att något så ytligt som utseendet påverkar mig så mycket. Det är ett ämne som många inte talar om. Det är tabu.
Hon önskar att hon i framtiden kommer att kunna utbilda sig. Hon vill bli psykolog och hjälpa andra med dysmorfofobi.
-- Det är tråkigt att sitta i lägenheten när resten av världen lever sitt liv där ute. Jag försöker att sysselsätta mig och sitter mycket framför datorn. Jag läser också böcker.
I går kväll berättade Malin om sitt liv i programmet "Linda Nyberg". Ett stort steg för henne.
Anledningen till att hon ställer upp i media är att hon vill sprida så mycket information som möjligt om sjukdomen.
-- Det är viktigt att människor får kännedom om den så att de får korrekt behandling.
FAKTA/ Dysmorfofobi*Sjukdomen kallas också BDD, Body Dysmorphic Disorder.
*Sjukdomen kan yttra sig på många olika sätt. Vissa är besatta av att spegla sig, medan andra helst undviker speglar.
*De drabbade tänker hela tiden på hur de ser ut. De kan exempelvis försöka att dölja kroppsdelar med mössor, smink eller solglasögon.
*De tror att alla tänker på hur fula de är.
*Sjukdomen botas med mediciner och kognitiv beteende terapi.
*Mer information går att få på Malins hemsida inom kort:
www.bdd-sverige.net
