Total Utseendefixering+acne och ärr

[Anonym]

Hej på er
Jag är en kille på 33 år som lider av(enligt mina läkare) OCD(tvångsyndrom) samt klara inslag av BDD. Jag orkar inte berätta hela min historia just nu, men kan bara nämna att jag i början av högstadietiden blev klart utseendefixerad men då tog det inte över utan kunde ändå intressera mig för olika saker o ting. Ett par år senare drabbades jag av kraftig acne och fick på köpet en del ärr i ansiktet efter acnen hade behandlats. Det var fruktansvärt för mig eftersom jag redan var så fixerad vid utseendet(ansiktet) Detta var ca 15 år sedan och jag har inte kommit "tillbaka" än. Det har bara blivit värre och värre, har haft kontakt med psykvården sedan 1994 och prövat massor med olika mediciner men än så länge har de inte gett någon varaktig effekt. Går just nu i kognitiv terapi, men har än så länge svårt att ta till mig någonting och kunna göra något vettigt utav det. Jag såg inte programmet på TV men mina anhöriga gjorde det och sa "det var precis som du". Jag har vart till olika plastikkirurger o liknande, jag kan titta mig i spegeln fruktansvärda många gånger under dagarna och jag har svåra koncentrationsproblem och är helt inne i  mig själv. Jag är livrädd för minsta hudförändring i ansiktet och är totalfixerad vid finnar och ärr och livrädd för att få nya finnar och nya ärr. I grund o botten är jag en snäll schysst person som gärna tänker på andra men jag har förvandlats till en superegoist som bara tänker på mig själv, jag hatar vad jag blivit. Jag vet att allt bottnar i ruttet självförtroende men det är precis som att har jag inte bra hud så är livet slut. Det går så mycket energi, och när det är något bättre så känner jag mig helt tom som att jag inte kan något, är dum i huvudet och inte kan lära mig något. I grund o botten så är jag också en öppen person men sedan allt detta har startat så tycker jag det är jobbigt med folk och känner mig osäker,uttittad och det känns ofta att folk vill "åt mig" för de ser att jag tar åt mig för minsta lilla. Jag är VÄLDIGT känslig. Låt oss ta ett sjukt exempel: Är det 20 tjejer och 1(!) inte tycker jag ser bra ut så tror jag att just HON har RÄTT och de andra har dålig smak. Jag har fast sällskap och det är otroligt jobbigt för henne, jag borde vara glad att jag har henne "bara" men problemen följer mig ändå. Vad skall jag göra?

[Malins mamma]

Hej 33-åringen!

Först vill jag gratulera dej till att ha fått en läkare som känner igen BDD-symtomen. Det måste ju kännas bra att du kan prata om din utseendefixering och att han vet vad det handlar om.
Allt det som du beskriver är ju symtom på BDD. Även dethär med att du känner dej ?super-egoistisk?. Jag ska berätta lite mer om det.

BDD kallas ibland den ?själviska sjukdomen?.

En person med BDD kan?.

 vara så självupptagen att omgivningen känner sig försummad
 tyckas tänka bara på sig själv och sitt utseende och därigenom kanske missa olika familjetillställningar som begravningar, bröllop, födelsedagskalas
 lägga ut alldeles för mycket pengar på tex skönhetsprodukter, läkare, operationer
 hellre tala om och tänka på sitt utseende, istället för att intressera sig för andra människor
 om och om igen fråga sina närmaste om han/hon ser okej ut

Inom detta område finns det naturligtvis stora variationer, beroende på hur svår BDD:n är och hur man är som person.

BDD kan verka själviskt för dem i ens närhet som är berörda, men det som ser ut som själviskhet är egentligen BDD-symtom.

Effektiv behandling mot BDD har visat att själviskheten upphör samtidigt med BDD:n (enl. Katherine A Phillips).

Nu tillbaka till dej 33-åringen, du skriver att du är egentligen är en snäll, schysst och öppen person som bryr dej om andra. Det är du säkert fortfarande men det är BDD:n som gör att du får ett själviskt beteende. Sjukdomen gör dej också så känslig att du  känner dej uttittad och tar åt dej för minsta lilla.
 
Jag tycker du ska ge kognitiva beteendeterapin en chans. Enligt K A Phillips så är KBT + rätt medicin* en behandlingsmetod som har hjälpt många BDD-drabbade till ett bättre liv.

 *det svåra verkar vara att hitta rätt medicin till rätt person.

Tänk också på att BDD:n gör att du har en förvrängd syn på ärren och acnen. Andra kanske inte ser eller lägger märke till dom alls, fast du tycker att de syns jättebra.

Lycka till!
Mvh / Malins mamma

[nackskott]

Hej hej! det är som att läsa om sig själv....
har mått dåligt över mitt utseende länge, och ingenting blev knappast lättare när jag för ett år sen också drabbades av kraftig akne och ärr.  
känns som att det ligger en ond kraft över mig. Hur kan man, som redan lider av BDD, bli tvungen att genomgå sådana här hemska hudförändringar?
känns som att man tappar kontrollen över sin kropp.
Och som dig är jag LIVRÄDD för nya finnar och ärr, och varje gång en ny finner dyker upp känns det som att livet går i splittror.
det blir bara värre och värre, och självmord tycks vara ändå räddningen.
Om jag inte hittar en läkare som utför mirakel med laser snart, som tar bort finnar och ärr, så orkar jag inte lida mer.

Önskar att jag hade råd, och kunde vara till hjälp...men sitter i samma sits själv

' många kramar och medkännande

[mueller]

för mig har det gått så pass långt att jag förlorat min personlighet, jag vet inte vem jag är längre, det enda jag är i så fall är min sjukdom..den e det enda som existerar..

[Anonym]

EXAKT samma här(jag som började inlägget)