Du är vacker...ja just du.

[Petter]

Till L + fler

Läst en hel del inlägg de senaste dagarna och lagt märke till mångas frustration och hopplöshet, p.g.a. den självdestruktivitet som finns på det här forumet.... Finns det någon väg ut ur misären? är det många som undrar. Jag är kanske ingen Dr. Phil som kan komma med svar som förändrar era(eller mitt) liv. Det kan vara rätt svårt att hitta svar när man själv lever i smörjan. Men jag tror ändå på förändring och att det går att komma ur problem som blivit en del av sin personlighet. "Acceptera sig själv" låter både svårt och klyschigt på samma gång. Men är nog tyvärr den enda lösningen.  Micke är ett bra exempel som lärt sig leva med sig själv genom att se sina bra sidor(i stället för de dåliga). hans inlägg "I huvet på en normal" är ett inlägg som alla bör läsa<genialiskt Micke!!>.

Jag har ända sedan högstadiets begynnelse haft problem med min självuppfattnig  och min förvrängda syn när det gäller utseende. Ångest har följts av småljusglimtar som sedan fallit tillbaks till ångest igen. Efter gymnasiet reste jag runt hela jordklotet, bodde i flera olika länder, allt i en slags sökan efter mig själv eller kanske snarare en flykt från mig själv och mina problem. Svaret fanns varken bakom den kinesiska muren eller på Kilimanjaros topp.
Jag har lärt mig att svaret finns enbart inom mig. och hur kommer man åt det svaret kan man undra!? Det finns säkert många sätt. Men ett av de mest givna svaren är helt enkelt att öppna sig mot andra människor. Och det är är precis vad jag gjort på senare tid. Berättat detaljerat om mina problem till människor i min närhet, men även nya bekanta. Detta får mig att känna mig betydligt bättre. och att inte ta mig själv på så stort allvar. Se bara på  och  Mattias och Malin, de går inte ut i media för att vara coola och häftiga, utan för att de vet att det är en väg mot ett eget bättre liv.(rätta mig om jag har fel)...

Varför inte ha en sida där vi bara skriver bra/positiva saker som förändrat livet på något sätt. För det är väll egentligen det här forumet handlar om!? Ett stort gruppterapiforum där alla söker ett bättre och balanserat liv? Så fram med era små vändingar i livet som kan ge barlast åt det ostadiga BDD-skeppet så att det inte sjunker.
 
puss på er//Petter

[Vyssan]

Kloka och värmande ord.
Hoppas oxå att jag en dag kan öppna mig mot andra människor.
Dock skäms jag för mkt än för att våga.

Men en dag....
om inte för att jag är så jä-a trött på att må så här och be om ursäkt för mig själv.

[Vyssan]

Mitt inlägg råkade reg 2ggr.

[Dennis]

OKEJ, PEOPLE HERE WE GO!

Som Edina säger i Absolutley Fabulous: "I am Thin and Gorgeous!"

Tänk så!

Lyssna på "Perfect day" med Hoku.

Känn som hon sjunger!

Hitta en bild på "Tiffany Person från Staffanstorp" ur HippHipp och lev skratta åt hennes underbara stil och uttryckssätt. "Känd och smal, känd och smal!"

Livet är UNDERBART!!

WE LOVE YOU!

Kramar från Dennis, som hamnat i en stunds eufori.

[Vyssan]

Tack Dennis, försöker så det gör ont....

[mulatt]

Det är ganska svårt att försöka skriva positiva saker när man mår som man gör.
Självklart så ligger ju lösningen inom en själv,det VET jag om men ändå inte...jag fortsätter ändå att bara må dåligt!
 Tror aldrig att jag kommer att få chansen att kunna  må bättre...det sitter så djupt inom mig,o jag vågar inte kontakta en psykolog! Vad göra?*förtvivlad*

[Dennis]

Nej, vad ska man göra?

Vem har inte frågat sig det ungefär 16 miljarder gånger... Tyvärr har jag inget svar.

Det som jag däremot vet är att, iallafall för mig, så går det upp och ned och det är när man är på en topp som man måste ta tag i det. Även om det kanske låter lite hårt och svårt att ta till sig så tror jag att man måste TA chansen, man måste försöka ta kontrollen själv. Att prata med någon är bra. Ring och sjung. Hallå? Jag behöver prata med någon! Själv gick jag på högskolan och då gick jag till kuratorn, det blev bättre. Det gav mig en grund.

Jag vet inte om jag säger för mycket eller för lite...?

Stå på er!!

WE LOVE YOU!

Kramar från Dennis

[mulatt]

Heej Dennis!
Problemet med mig är att jag inte vågar att "ta tag i det"är rädd att när jag väl berättar om mitt problem så kommer folk att skratta åt mig...och förlöjliga mig...är LIVRÄDD för det
Kram på dig

[Petter]

Till Mulatt

Förstår att du är rädd för det...men det du kommer märka när du väl berättar, är att folk är mer förstående än vad du trott. Det säger jag av egen erfarenhet. Många har sagt att de har haft liknande problem och känner igen sig i mitt beteende. I vårat samhälle har mer eller mindre alla en liten släng av Bdd(utseendefixering). Bara det att de har kunnat släppa det efter ett tag. det handlar antagligen om en mognadsprocess, där man tillslut inser att ytan inte är det viktigaste. Tyvärr blir det en livstil för många(som oss) och endel av ens personlighet. Och det krävs mycket av en, för att kunna förändra ett levnadsmönster, som man haft i flera år. Så Mulatt, det finns nog ingen annan utväg än att slänga dig ut i det oförutsägbara. Visst kanske någon idiot skulle skratta åt dina problem. Men vad spelar det för roll? Det är inte Idioten det handlar om, utan det är DIG!    

MVH/Petter

[mulatt]

Tack för kloka ord Dennis!
Det är just det som du skrev,att man ska våga o bryta ett levnadsmönster som man har!
Jag ska försöka att ta tag i det...måste bara hitta min styrka nånstans...just idag är den som SÄMST,tyvärr

[Petter]

Mulatt...steg för steg...det är det som gäller....det är bra att du diskuterar dina problem här på forumet...det är ett steg närmare ett bättre liv.

ett litet tips som själv fått känna mig bättre är att nämna sitt riktiga namn här på forumet. det får en att på något sätt att närma sig att kunna stå för den man är....

Mvh/Petter

[Anonym]

Är det någon som oroar sig för "motsatsen"?
Tänkte på att mulatt skriver att det är svårt att berätta för andra.

Alla i min omgivning som känner mig vet attjag har mått dåligt(svårt att dölja i tio år, liksom). Mina nuvarande vänner mötte jag under stark påverkan av extremt självförakt o självhat pga mitt utseende.
Vad händer om det försvinner? Om jag visar upp en helt annan sida alldeles plötsligt? Tänk om de inte gillar en som sådan? Tänk om de bara tycker att man har blivit knäpp?"vem tror hon att hon är" "varför är hon så glad, hon är ju lika ful som alltid"?
CA