Vad gör man om man nu skulle ha BDD?

[Anonym]

När jag såg Malin på Linda Nybergs program började jag gråta. jag kände igen mig i så mycket Malin sa. Jag hade igen aning om att de jag kände och tyckte om mig själv kanske inte behövde vara sant.
Men jag vet inte om jag har BDD.

Jag är väldigt fixerad vid mitt utseende och c:a 99% av min tid går verkligen åt att ägna mig eller tänka på mitt utseende. Jag står vid spegeln i 3-5 timmar innan jag kan gå ut och när jag väl går ut och ser alla vackra människor måste jag gå hem igen för att jag känner mig så ful och jag skäms så otroligt mycket. Jag har ätit olika antideprisiva tabletter nu under två år men inget har hjälpt

Oftast går jag från perioder då jag tycker jag är ful till då jag bara hatar hela min existens så mycket att jag bara vill försvinna och jag bara vill att mitt äckliga, defekta utseende bara skall tyna bort. Jag mår så illa när jag ser mig själv. Jag går också i perioder då jag fixerar mig vid olika delar på min kropp och i mitt ansikte. Ibland är det håret eller så är det ögonen och ögonbrynen eller ansiktsformen just nu är jag väldigt fixerad vid min hud för jag har fått så mycket finnar. Visserligen bryr jag mig om det andra också men oftast så är det alltid något man ägnar mer tid åt.

Jag har så dåligt samvete för jag känner mig så egoistisk bara för att jag hela tiden bryr mig om mitt utseende. det finns ju andra människor som har det mycket värre och här sitter jag och ägnar all tid i världen åt mitt utseende.

Jag orkar aldrig träffa andra människor jag skäms bara så otroligt mycket för hur jag ser ut. Det är väl ingen som direkt vet hur jag känner mig jag försöker vara så normal som möjligt när jag träffar andra. Jag försöker låtsas som ingenting men oftast får man ju sådan panik ångest inombords att man bara vill springa där ifrån. Det tar liksom så mycket energi ifrån en att träffa andra.
Det känns många gånger som om man lever i ett helvete i sin egen kropp vilket man aldrig kommer ifrån.

Mycket av det Malin sa känner jag igen mig i. Men jag har ändå en skräck för att jag inte skall ha BDD. tänk om jag är så ful som jag tycker att jag är. Tänk om det defekta äckliga ansikte jag ser i spegeln är de alla andra ser också. Jag vill inte se ut så här jag hatar mig själv så otroligt. När jag tänker på det så finns det ju faktiskt bevis på att jag ser ful ut, jag har aldrig haft någon pojkvän det är ingen som någonsin tyckt om mig och mina systrar är jätte olika mig och de ser väldigt bra ut. Tänk om jag är den där lilla fula ankungen som aldrig kommer bli vacker.
Jag vet ärligt inte om jag har BDD. vad tror ni från de jag beskrivit? Är det så ni också känner er? Och om man nu har BDD vad skall man i så fall göra för att bli bättre från det?

Med vänliga hälsningar Jeanette

[pelle]

Hej Jeanette!

Jag ville bara skicka en påskkram till dig! Och att du inte har haft någon pojkvän betyder inte alls att du är ful, vilket du naturligtvis inte är. Det är mer att du blir inbunden av alla dina inbillade tankar och att din utstrålning blir negativ, vilket leder till att folk skärmar av sig från dig, eftersom dom tycker att du verkar ointresserad, osäker, arrogant, vill bli lämnad ifred m.m. Man kan uppfattas som stöddig och dum fastän man bara är ofantlig blyg och har komplex, men det vet ju inte dom obekanta som du stöter på i vardagen. Jag känner igen mig i mycket av vad du skriver och det gör nog alla andra härinne också. Vad du ska göra vet jag inte. Jag ska lösa min fixering med ett ingrepp fastän alla säger det är fel. Känner mig helt uppgiven att lösa det på annat sätt, eftersom jag vägrar äta mediciner och gillar ej psykologer. Har aldrig gjort!

/M.v.h  Pelle

[psycho-doll]

Hej Jeanette

Känner också igen mig i mkt av det du skriver. Det låter som BDD iaf, men för att vara helt säker så måste en specialist i psykiatri göra en bedömning. Du skriver inte vad för slags läkare det är som skrivit ut din antidepressiva medicin, men är det en allmänläkare, så kan du be honom/henne att skriva en remiss till en öppenpsykiatrisk mottagning nära där du bor. Sen vet jag inte hur lång väntetid det är, men väl där kommer du att få träffa en psykiater. Se psykiatern som en vanlig läkare, bara att denne istället för att ägna sig åt fysiska sjukdomar, istället sysslar med att hjälpa människor med psykiska åkommor. Dvs sådant som rör känslor, tankar beteende o.d. Psykiatern kan bättre än en vanlig läkare ta reda på varför du mår som du gör.

Om du känner att du inte kan vänta så länge, så finns det privata psykiatriker, där brukar väntetiden vara kortare. Mår du väldigt dåligt så finns det akutpsykiatriska mottagningar som har öppet dygnet runt på de flesta sjukhus.

Det 1:a steget har du hu redan tagit (dvs att du bestämde dig för att skriva hit) Detta är iaf vad jag skulle råda dig till utifrån min egen erfarenhet som BDD:are. Till skillnad från Pelle så har jag valt att testa en psykiatrisk behandling av BDD. Jag säger inte att Pelles metod är fel, det kanske är helt rätt i hans fall. Det är vad han har valt och som känns rätt för honom. Jag respekterar det (skall inte tjata på dig mer Pelle )

Jag kan och vill inte bestämma vad du skall göra utan det är upp till dig. Det är ditt eget beslut! Även jag har provat den icke-psykiatriska vägen. I mitt fall har jag gått till en massa olika hudläkare då min BDD-fixering ligger kring huden (att den är förstörd och så) Känner fortfarande för det ibland.

Vet inte om det jag skrivit hjälper dig på nåt sätt, men min förhoppning är det iaf. Se det inte som nåt definitivt utan bara som vägledning. PS. Man kan bli bättre från det här! T.ex. så har jag minskat på mitt speglande och kan röra mig ute bland folk en längre tid (=flera timmar). Det gäller att få rätt behandling och att inte ge upp.

/Mvh Mattias/

[psycho-doll]

Jeanette: Jo, kände att jag hade lite mer att skriva till dig.

Acceptera att du tänker och känner som du gör. Det är du. Men det behöver nödvändigtvis inte vara korrekt för det. Det finns antagligen en anledning till att du känner/tänker så här. Sen om det är BDD eller nåt annat vet jag inte. Dom här tankarna/känslorna gör dig deprimerad och ger dig ångest. Iaf är detta vad jag kom på imorse
Personligen kan jag säga att man blir lite av att tänka/känna så här. Man kan liksom inte lita på sina egna tankar/känslor. Vilket bara det kan orsaka ångest och vredesutbrott Hmm...hoppas jag inte 'villar' till det helt för dig nu

/Mattias/

[Anonym]

Tack så mycket för era svar Pelle och Mattias de värmde verkligen. Jag uppskattar verkligen att ni har tagit er tid att skriva till mig. det känns så skönt att man inte är ensam. Glad påsk på er också.

jag har gått hos en vanlig läkare som gav mig de antideprisiva tabletterna vilket inte hjälpte så jag antog att det var samtalsterapi som var det ända som kunde hjälpa mot min deprition och när jag frågade om hon kunde ge mig en remiss till en psykolog kunde hon inte de eftersom hon arbetar för en privat klinik. Hon hänvisade bara till en gruppterapi vilket också var privat och kostande en hög pengar.

Jag gick då istället till min kurator för att prata med henne men hon tyckte inte hon kunde hjälpa mig med min situation och jag hade turen att hon fixa in mig hos en psykolog på en "ungdomspsykiatri" (eller något sånt)
Nu har jag gått där i några veckor men jag har inte riktigt vågat prata om de jag känner om mig själv. under den tiden jag pratade med min kurator och psykolog så har jag nästan inte nämt något om mitt utseendefixerning (jag skäms liksom och tror att det bara skall viffta bort det som om det inte vore ett stort problem för mig vilket det är)utan vi har pratat om helt andra saker typ familjeproblem och sådant som de tror är anledningen till att jag är deprimerad. å vad komplicerad min text blev.
Grejen är den att man får bara gå där när man går på gymnasiet och jag slutar i maj. Om jag frågar min psykolog skulle hon då kunna bedömma om jag har BDD eller är det bara en psykiater som kan göra en sådan bedömning?

Med vänliga hälsningar Jeanette

[Anonym]

s

[psycho-doll]

Din psykolog bör kunna bedöma om du har BDD. Fråga henne vetja Hör gärna av dig hur det gick.

/Mvh Mattias

[Malin]

Varmt välkommen till forumet Jeanette!

Ja det verkar finnas väldigt många likheter mellan våra situationer, jag känner igen mig i allt du beskriver. Jag vet hur svårt det är att börja prata om problemet med utseendet, jag tassade själv mycket runtomkring det riktiga problemet under lång tid innan jag vågade berätta hur det egentligen låg till. Men det är viktigt att man gör det så man kan få den hjälp man behöver. Även om dina terapeuter inte har hört talas om bdd förut så har de med största säkerhet erfarenhet av tvångsmässiga beteenden iaf, så de lär inte tycka att det du berättar är helt uppåt väggarna. Kanske kan du ta med någon info om bdd och säga att mycket av vad som är beskrivet där stämmer in på ditt beteende?  

Jag tror att alla bddare känner en rädsla över att de inte skulle ha bdd och är fula "på riktigt". Men det är inte det som är det viktiga, bdd har väldigt lite att göra med hur man egentligen ser ut. Bdd handlar om att reaktionen på utseendet, hur det än må vara, är onormalt överdriven. Det är min uppfattning av det hela iaf

Att döma av det du har beskrivit så tror jag att du har bdd, men det är givetvis bara läkare som får ställa riktiga diagnoser Jag ser fram emot att lära känna dig

Mvh
Malin Sundqvist