Herregud, kan inte ha det såhär i några månader... har det inte gett sig inom en månad byter jag. Ska börja på folkhögskola i augusti och har verkligen inte tid att vara såhär trött.
Jag kan förstå din känsla och desperation! När tar du din medicin? Blir du trött av den så ta den i samband med sänggåendet, inte på morgonen. Får du i dig t ex järn som du ska (maten)? Berätta om din trötthet för läkaren som skrivit ut den.
Själv är jag sjukligt trött sedan många år tillbaka. Det är en daglig kamp. Jobbar jag så är det allt jag orkar. Kroppen rasar ihop när jag kommer hem. Obarmhärtigt kräver den återhämtning varje ledig sekund; jag sover mig genom all fritid för att klara av nästa jobbpass. Så har det alltid varit. Jag för ett ständigt
krig mot en kropp som är helt utmattad och lyckas på så sätt sköta mitt arbete.
Nu är jag sjukskriven sen sommaren -07. Dag som natt sover jag. Kan hålla mig vaken ett par timmar här och där men är då vansinnigt trött. Sover bort hela mitt vuxna liv men har alltid hatat min totala brist på energi. Jag förlorar alltid mot den. Det är ett helvete att gå runt i ett töcken av svår trötthet och ändå ha alla inre och yttre krav på sig som måste skötas. Kroppen skriker efter sömn och jag förlorar, igen. Är aldrig utsövd, har ingen ork, ögonlocken faller ihop, jag somnar.
Istället för att se att ett trötthets-tillstånd av detta format är alarmerande, tar läkare mig inte på allvar! År av utmattning blir fler år av utmattning. Jag står helt maktlös inför detta.
Tröttheten i sig har i många år varit orsak till min längtan efter döden. Lever man dagligen på en ´80-årings´ energinivå känns livet tröstlöst eftersom vardagen kräver mycket mer av en ung människa. Dessutom borde man
orka fylla dagarna med mer innehåll än de allra viktigaste kraven. Att leva i en sovande kropp även när den är vaken är ett
handikapp.