"Ellen trodde att hon var för ful för att gå ut"

Artikel från dagens Expressen.

"Ellen, 30, tyckte att hon var groteskt ful. Utseendefixande och orostankar kunde ta åtta timmar per dag.

- Jag trodde att jag var så ful att jag skrämde folk. Ibland ville jag inte ens gå ut, säger Ellen.

Ellen lider av en sjukdom som heter dysmorfofobi.

Jag ser en frisk, slank och vacker ung kvinna. Men det är inte vad Ellen själv ser när hon tittar sig i spegeln.

- Huden är hemsk, ansiktet och kroppen har fel form, munnen ser konstig ut. Jag känner mig ful. Jag har tyckt synd om anhöriga och vänner som varit tvungna att stå ut med att se på mig.
I tonåren utvecklade Ellen dysmorfofobi. Ellen blev deprimerad och, som hon säger, "väldigt ful".

- Det var hemskt. Att träffa andra människor var fruktansvärt jobbigt. Ibland ville jag inte ens gå utanför huset.
Som de flesta tonåringar hade Ellen lite akne i ansiktet. Problemet växte, till slut var all hud över hela kroppen fel och konstig.

- Jag tyckte att huden hade fläckar, fel färg, att den var fruktansvärd. Jag köpte hudvårdsprodukter, gick till hudterapeuter för olika behandlingar och gick till läkare för att ta bort födelsemärken. De flesta tyckte nog synd om mig, men ingen förstod hur dåligt jag mådde.

Isolerade sig

Ellen ägnade mycket tid åt att oroa sig för sitt utseende, försöka ändra på det eller dölja det. Hon isolerade sig allt mer och slutade att spela teater, som hon älskade. När Ellen skrev ner alla sina komplex och defekter blev listan hela 60 punkter lång. Ångest och orostankar kring utseendet tog lång tid varje dag, upp till åtta timmar.

- Jag kunde vara tvungen att gå över på andra sidan gatan om jag mötte någon, undvek att visa mig i visst ljus och ville inte prata för länge eftersom min mun ser konstig ut. Att göra sig i ordning, titta sig i spegeln och byta kläder kunde ta timmar. Jag var ofta försenad, ibland kom jag inte i väg alls.

Vågade inte berätta

Att prata om utseendefixeringen är jobbigt. Ellen skämdes länge och vågade inte berätta för någon riktigt hur svårt hon hade det.

- Det är svårt för andra att förstå. Att lägga så mycket vikt vid utseendet, att bry sig så mycket om ytan, är heller inte den person som jag tycker att jag är egentligen.
En av Ellens värsta orostankar var att andra inte skulle vilja umgås med henne om hon blev "avslöjad", om de insåg hur ful hon egentligen var.

- Jag var rädd för att alla skulle se och förstå hur ful jag var. Därför har det också varit svårt med relationer till killar, att släppa in en människa så nära både psykiskt och fysiskt.
Ellen har ändå inte låtit sjukdomen hindra henne från att studera, resa och arbeta. I dag arbetar hon med frågor om demokrati och mänskliga rättigheter.
"Jag var helt utmattad"

- Sjukdomen har mest påverkat mina sociala relationer. Jag har bara haft ett riktigt bra längre förhållande med en kille, under en period då jag mådde lite bättre, säger hon.
Länge försökte Ellen behandla sig själv med självhjälpsböcker. Men i 27-årsåldern blev hon dramatiskt sämre igen, började träna intensivt och räkna kalorier.
Till sist sökte hon professionell hjälp.

- Då var jag helt utmattad. Jag hade tur och träffade en bra läkare. Hon lät mig göra ett test som visade att jag har dysmorfofobi.

Mejlkontakt med terapeut

Nu har Ellen genomgått den nya internetbaserade KBT-behandlingen. I den ingår hemläxor, exempelvis att begränsa tiden det får ta att göra sig i ordning, inte byta kläder mer än en gång och visa sig i "dåligt" ljus.

- Att utmana sig var jobbigt. Men behandlingen var så himla bra. Det är jättebra att den görs över nätet. Och den känns personlig ändå, jag hade mejlkontakt med en terapeut som stöttade och peppade.

Fixeringen har minskat

Behandlingen har verkligen hjälpt. I dag har Ellens oro och fixering vid utseendet minskat dramatiskt. Om sjukdomen stal åtta timmar om dagen är den nu nere på en timme om dagen.

- Det känns underbart. Sjukdomen tog så mycket tid, nu har jag tid för annat, att njuta och må bra, säger hon.

Även om hon inte är helt frisk än kan Ellen i dag helt släppa tankarna på utseendet långa perioder."

- Nu har jag hopp om framtiden igen. Jag har en dröm om kunna spela teater igen"

Källa - http://www.expressen.se/halsa/ellen-trodde-att-hon-var-for-ful-for-att-ga-ut/