Tvångsmässiga beteenden

[Marty]

Innan jag överhuvudtaget kan få för mig att lämna lägenheten så måste vissa saker vara uppfyllda. En av dessa "tvångsmässiga beteenden" är att håret måste vara helt rätt. Det handlar om hårstån som måste ligga rätt. Att håret är för platt på ena sidan, eller att håret är för "stort" på andra sidan. Att håret är för rufsigt eller att håret är för slickat. At få hårståna att ligga rätt kan vara en mardröm och uppnår jag inte rätt "hårtillstånd" blir jag deprimerad och klarar inte av att gå ut. Att få håret rätt kan ta allt från 15 minuter till 5 timmar. Och detta är som sagt bara håret. Sedan gäller det att hitta kläder, få ordning på ansiktet etc etc... men jag måste nog ändå säga att håret är värst. Även om det ofta grundar sig i att det är ansiktet det är fel på... Hur kan då någonsin håret bli snyggt om ansiktet ser vanskapt ut?

Känner ni igen er i detta om tvångsmässiga beteenden?

[Xerxes]

Oj Marty! Det var värst. Jo lite av det märkliga resonemanget känner jag igen. Eftersom håret trots allt går att få i stort sett perfekt (ja hur man än försöker är det väl nåt strå som ligger fel) så måste det ju vara nåt annat man kan slå ner på. Jag menar vad hjälper det att håret till sist blev bra om man ändå upplever att man ser så jävlig ut att det egentligen inte ens är lönt att hålla på med håret eller nåt annat heller för den delen. Det kommer ju ändå att synas att det är fel på en.

[Marty]

Xerxes, Det är förvisso sant, men det krävs en viss nivå på "utseendet" för att jag överhuvutaget ska kunna lämna lägenheten. Att jag sedan fortfarande är ful en sak, men jag har som sagt ändå ansträngt mig och kommit upp i min godtyckliga "nivå".

[Vyssan]

Samma här, kan heller inte lämna vår lgh utan att uppfyllt vissa krav. Jag måste ordna mitt hår perfekt och sminka mig på ett visst sätt. Sedan måste jag tänka ut och plocka fram vilka kläder jag skall ha på mig på jobbet nästa dag och gärna dagen efter det.
Har råångest när jag skall resa med jobbet för jag måste hela tiden köpa nytt och ändå när jag tittar i garderoben finns det inget att ta på sig!
En vanlig åkomma hos tjejer tänker ni, men det här är annorlunda. Jag måste se ut på ett visst sätt, annars klarar jag inte av att gå ut. Och även om jag nu är "nöjd" med mitt klädval så räcker det med att ngn tittar på mig så tror jag att ngt är fel och vidrigt på mig och så börjar jag svettas och vill bara bort!
I bland på jobbet kommer ångesten över mig och jag stänger min dörr och drar för gardinen och ber för att ingen skall komma och knacka på---

Men då får jag mail i stället med 1000 frågor om varför min dörr är stängd, om det har hänt ngt osv. Trött på att ljuga, trött på att vara ful...