Relationer med människor. Hur gör ni?

[Cinnamon]

Jag undrar hur ni bär er åt, när ni träffar människor? Flyter allt på eller beter ni er "konstigt"?
Ni som lever i ett förhållande, "klarar" ni det? Eller blir det mycket missförstånd angående erat kroppsspråk?

Jag hade aldrig riktigt tänkt på, hur jag är mot människor innan. Min mamma berättade för mig, att jag var överdrivet artig, tog ingen som helst plats eller lämnade ut någon som helst information om mig själv. Även att jag håller händerna för ansiktet väldigt ofta. Detta var ingenting jag hade tänkt överdrivet mycket på. Det är som en reflex.
Anledningen till, att jag ens frågade henne, om jag betedde mig konstigt, var, att jag skulle träffa en kille (som jag haft en flirt med ett tag) förra helgen. (Jag hade aldrig berättat för killen om min problematik.)
Vi hade druckit en del alkohol och skulle gå ut till en kiosk. Jag såg mig själv i reflektionen av ett skyltfönster och såg att min näsa var röd och blank. Detta gav mig panik och jag höll för näsan exakt hela tiden. Killen förstod ingenting och började ge mig komplimanger. - Vilket inte hjälpte, såklart...
Han sa, att folk skulle kolla ännu mer på mig, när jag höll för ansiktet sådär. - Vilket gjorde mig ännu mer stressad.
I ett sista försök, att få mig att sluta, försökte han ge mig en puss. Men jag kunde inte ta bort händerna från min näsa, så han gav upp.

Hur skulle ni agerat i denna situationen? Skulle ni lyckats koppla bort allt och betèe er "normalt"?
Borde man förklara sin problematik?
Är man helt enkelt för handikappad för, att kunna vistas bland folk?







 

[Jane Doe]

När det uppstår en jobbig situation och det inte finns några utvägar alls beter jag mig fruktansvärt onormalt.

[Cinnamon]

När det uppstår en jobbig situation och det inte finns några utvägar alls beter jag mig fruktansvärt onormalt.

Tack för svaret!
Får jag fråga, hur du beter dig? Gömmer dig? Stammar?

[disaa]

När jag märker att jag har en otroligt dålig dag när det gäller t.ex näsan brukar jag alltid försöka hitta på undanflykter att få åka hem. Ibland kan jag bara få gråten i halsen och bara få ur mig "jag måste åka hem, jag måste det. Jag berättar senare" och åker, oavsett var jag är. Sedan berättar jag ju inte den riktiga anledningen till "varför" sen... en grej jag har sagt några gånger är att jag fått mens som runnit igenom 

Eller så smyger jag in på en toa och lägger på stora lager foundation i ansiktet, försöker dölja det röda/blanka som uppstått.